I en växande ekonomi kan den offentliga sektorn få högre intäkter även om skattesatser sänks genom att skattebasen växer. Oppositionen förutsätter felaktigt att en lägre skattesats (=skattesänkning) innebär lägre totala intäkter för det offentliga. Men så behöver det inte vara. I Sveriges fall kan vi tvärtom se att lägre skattesatser under senare år har kunnat kombineras med en lägre statsskuld än när regeringen tillträdde. (Talet om sänkta skatter med lånade pengar är därför oriktigt eftersom statsskulden inte ökat utan minskat.)
Oppositionen vallöfte idag förefaller därför vara: Vi lovar högre skatter och att en högre andel av BNP-tillväxten åren 2011-2014 skall omhändertas av det offentliga - om vi vinner valet . Vi lovar att ingenting av BNP-tillväxten, eller endast en liten del där av, skall tillåtas stanna hos väljarna i form av bättre privata inkomster.
I botten på det rödgröna utspelet finns fortfarande bilden av två hinkar, med en slang emellan: den ena hinken är offentlig och den andra privat. I den privata hinken är pengarna undanhållna välfärden, medan den offentliga hinken finansierar allt gott och behjärtansvärt för alla medborgare.
Sänker man skatten pumpas pengar från den offentliga hinken till den privata. Och tittar man ner i den privata hinken ser man att den är full av en massa mindre hinkar av olika storlek: de rika har stora hinkar, och de fattiga har små. Och när man pumpar från den offentliga hinken så hamnar mer i de rikas stora hinkar. De rika "får" mer av borgarnas orättfärdiga skattesänkningar, medan allt behjärtansvärt berövas resurser.
Men en sådan helt uppåt väggarna vansinnig vrångbild av ekonomin behövs, om man ska kunna grunda pratet om orättvisor, eller om man ska ställa skattesänkningar och den offentliga sektorns ekonomiska utrymme emot varandra.
Bilden är vrång, för ingenstans besvarar den frågan var resurserna i hinknarna kommer från, till att börja med. Man antar existensen av en kaka av en en viss storlek, och börjar sin politik med frågan om hur denna kaka bör fördelas.
Den riktiga bilden av ekonomin är däremot ett stort stort fält med olika jordmån, olika fröer, olika människor, olika förutsättning, olika skicklighet, olika tur. Med arbete och finurlighet kan vi få fram saker vi behöver. Skapa lite värde. Och om vi byter dessa saker med varandra, då skapar vi gigantiska värden som inte tidigare fanns där. Eftersom bytet är ett oerhört enkelt sätt för var och en av oss att slippa vara specialister och tillverka allt vad vi behöver.
Grundkravet är bara att bytandet är frivilligt. Det frivilliga bytet garanterar att ingen gör ett byte de i slutändan blir fattigare av. Så skapas resurser. Och genom att skattesänkningar gör det enklare för folk som lever på marginalen att leva av sitt eget arbete och vara med i denna fantastiska byteskarusell som gör oss så rika på det vi behöver, så blir resultatet mer pengar i hela hinksystemet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar