Propagandabrottet

Det finns en trasslig knutpunkt där rasism, opinionsfrihet, politisk korrekthet, jämlikhetssträvan och religionskritik möts: och det är i föreställningen att den som propagerar för en idé på något sätt är ansvarig för att andra människor dels väljer att tro på idén och dels väljer att handla efter den.

Att inte ha rett ut det trasslet har lett till vissa debattörers beröringsskräck när det gäller t ex religiöst tankeinnehåll.

Det leder till att folk vill förbjuda människor att invandra från vissa länder, eftersom de är rädda för tankegångar som florerar i dessa länder. Sverigedemokraterna motiverar till exempel krav på stoppad invandring med hänvisning till tankeinnehållet i islam.

Det leder till att folk vill förbjuda kritik av andra människors sexuella beteende, eftersom de tror att kritik av ett beteende orsakar att människor tar till våld mot dem som har detta beteende. Här finns den samlade indignationen över att Åke Green slutligen fick lov att kalla homosexuella för en cancersvulst.

Det leder till att stater tar till våld mot människor, eftersom de tror att idéer kan bekämpas med vapenmakt. Och här återfinns till exempel Israels försök att med raketer mot civilbefolkning bekämpa stödet för Hamas, liksom kommunistdiktaturen Kubas iver att fängsla oppositionella.

Tankefelet återfinns även i den inte så farliga men likväl irriterande viljan att styra folks privata definition av "jämställd relation", med motiveringen att det ena parets livsstil skapar outtalade förväntningar på andra par. Som det här med kravet på att föräldradagar ska tas ut lika, trots att det rimligen är en fråga för dem som väljer att ta ut föräldradagarna snarare än för alla andra.

Det handlar om oförmågan eller oviljan att se att diskurs och tvång är två fullständigt olika företeelser.

För att en idé som jag uttalar ska slå rot i en annan människa krävs det att den andra människan gjort ett aktivt val, och i jämförelse med alla andra idéer valt att anamma just min idé. Mitt sammanförande av bokstäver eller ljud är inte orsaken till den andres handling att tro på idén. Då skulle man lika gärna kunna angripa idéerna som den andre valde bort. Skylla rasismen på svagheten i motargumenten.

Folk utsätts visserligen för propaganda, och trycket att följa med den ena eller andra rörelsen finns alltid i mänskliga samhällen. Men själva anammandet av en idé är alltid resultatet av en människas val. Du har själv 100% ansvar för dina åsikter. Din hjärna är din. Ingen kan tvinga dig att tycka något, så ditt tyckande kan du aldrig skylla på någon annan.

På samma sätt är fungerar det när en idé ska omsättas i handling. Det är en sak att tänka tanken att någon borde dö. Det är en helt annan sak att döda. Där krävs det också ett aktivt beslut, eller flera, beslut som den som utför handlingen är helt och hållet ensam om.

Så att angripa ett fenomen genom att angripa idéformuleringar missar målet fullständigt. Tankegods försvinner inte genom våldsmakt. Idéer bekämpas bara genom att man lanserar bättre idéer. Däremot bekämpas våldssamhet genom att de våldssamma jagas fram, ställs inför rätta, och har att välja mellan hjälp till anpassning i ett samhälle som bygger på respekt för människans okränkbarhet, eller uteslutning ur samma samhälle.