tisdag 22 juni 2010

H&M gör gott i Bangladesh

En extremt konstigt vinklad artikel i DN irriterar sig på att klädföretaget H&M betalar en löjlig femhundring i skatt i Bangladesh (där man har tillverkning).

I artikeln kan man läsa:


Men mycket lite av dessa vinster hamnar i de länder där H & M:s kläder produceras. För de 585 skattekronor som H & M:s avancerade skatteplanering ledde till i ett av världens fattigaste länder kan man i Stockholm i en H & M-butik till exempel köpa en kjol och en väst.


Men H&M:s bidrag till folket i Bangladesh består naturligtvis inte av skattemedel. Ingenstans består ett företags bidrag till ett folk i huvudsak av skattemedel. H&M:s bidrag till folket i Bangladesh är lön och självförsörjning.

Genom att kunna byta sitt arbete mot reda pengar formar folk sin egen framtid, utan att vara hänvisade till ett magert självhushållningsjordbruk, beroende av landegendomar, vädrets nycker, olönsamma inhemska industrier, med mera sådant.

Bangladesh har en av världens mest korrupta regimer, som inte tillåter sitt folk grundläggande friheter, lagstyre, eller värn mot extremistgrupperingar.

Det är sant att Bangladesh har fruktansvärda problem:


– Varje år dör 11.000 i barnsäng i Bangladesh och fattiga kvinnor hålls kvar i fattigdom. Jag tror inte att kunder och aktieägare vill bidra till detta, säger Ylva Jonsson Strömberg på Action Aid, som har granskat H & M.


Men det är inte H&M:s investeringar i landet, eller H&M:s vilja att ge vanligt folk jobb, eller ens låga skatteinbetalningar, som är orsaken till fattigdomen. Fattigdom och ofrihet går här, precis som vanligt hand i hand. Och ofriheten är ett medvetet verk av politikerna, som ju har makten över våldsapparaten och lagstiftningen.

Tvärtom är det H&M:s och andras tillverkares investeringar i landet som utgör ljuspunkterna. Det främsta skälet till att det nu finns färre fattiga kvinnor, och till att färre dör i barnsäng, är just den ökade öppenheten för utländska investeringar.

Genom att osynliggöra fattigdomens verkliga orsaker, nämligen politikernas ovilja att ge människor ekonomisk och politisk frihet, och istället anklaga dem som utgör en av de viktigaste framgångsfaktorerna i kampen mot fattigdom; gör människor som Ylva Jonsson Strömberg på Action Aid människorna i Bangladesh en stor björntjänst.

Det är varken bistånd eller skattemedel till korrupta regimer som lyfter människor ur fattigdomen, utan handel, tillverkning, anställningar, industri, utländskt kapital och andra former av frivilliga samarbeten.

21 kommentarer:

  1. Väl skrivet! Enligt mig så borde inte ens H&M betala den där femhundringen, utan borde investera mer på arbetarna; löneförhöjning, bättre arbetsförmåner, mer jobb samt m.m.

    SvaraRadera
  2. Mycket bra skrivet!

    SvaraRadera
  3. Tack! Och jag håller med dig shakia, H&M skulle kunna göra mer. Dess underleverantörer är inga föredömen, ens med Bangladeshmått mätt.

    Jämför till exempel med ansatsen hos RedQ: http://redq.se/

    Men att resonera lika fnoskigt som vissa av kommentatorerna till DN-artikeln är inte solidariskt eller schysst mot folket i Bangladesh alls. De som - trotsande all logik och matematik - tror att fattigdomen orsakas av låga löner. Som om vårt köpande av deras produktion innebär att de utsugs.

    Om jag ger dig låg lön, så är det så ofantligt mycket mer värt, än om jag inte ger dig lön alls.

    Vilket ju också all statistik visar: när de multinationella företagen kommer in i länderna och startar låglöneproduktion, så blir människorna i de länderna rikare, mättare och friskare än tidigare.

    Det är i undantagsfall sådana etableringar har lett till försämringar för folk.

    SvaraRadera
  4. Exakt! Hur mycket än H&M nu betalar, är det alltid regeringens jobb att se till att lönerna är rimliga. Om regeringen nu inte sätter höga krav eller höjer landets minimilön, hur kan man förvänta sig att dem utländska företagen betala rättvist. Det är ju ingen news flash varför utländska företag investerar i Bangladesh!


    Men tack vare texil industrin i Bangladesh, behöver inte många längre arbeta som betjänt eller tigga.

    http://di.se/Default.aspx?pid=209589__ArticlePageProvider

    SvaraRadera
  5. "Vilket ju också all statistik visar: när de multinationella företagen kommer in i länderna och startar låglöneproduktion, så blir människorna i de länderna rikare, mättare och friskare än tidigare."

    Ja, eller hur! Samma sak gjorde vi européer under kolonialtiden! Finns ingen anledning till att höja lönerna egentligen, de ska vara glada och tacksamma för att de får jobb av oss civiliserade västerlänningar överhuvudtaget. Om vi kunde återgå till systemet som vi hade under industrialiseringen, så kan vi hjälpa dem utvecklas genom att vi använder pengarna som vi tjänar på deras arbete till att skapa ny teknik och sedan sälja det till dem! För då har de råd med det med eftersom de har jobb!
    It's a win-win-situation!





    Seriöst. Landet har 160 miljoner invånare. Många av dem behöver verkligen hjälp, inte förenklingar av deras situation.
    http://www.unicef.org/infobycountry/bangladesh_bangladesh_statistics.html

    Apropå vinklingar, väljer Ola här att porträttera H&M som ett sunt och etisktänkande företag och Bangladesh som ett korrupt samhälle i behov av hjälp av västerländska företags investeringar (med länkar till undersökningar från 2007?).

    Bangladesh har nyligen bytt regering (2008, http://en.wikipedia.org/wiki/2008_Parliamentary_elections_in_Bangladesh) från en auktoritär och islamistisk till en demokratisk och sekulär regering:
    http://www.albd.org/autoalbd/index.php
    Att bygga upp strukturer kring sådant här tar tid. Att reducera landet och staten till en "en av de mest korrupta regimerna i världen" är inte helt "okej".

    Synd att ni missade detta reportage när det gick på SVT:
    http://svt.se/2.125752/1.1920685/del_8_textilindustrins_bakgard

    Eller visa vad bengalerna i fabrikerna själva tycker:
    http://di.se/Default.aspx?pid=209589__ArticlePageProvider

    Detta är mycket av detta neoimperialistiska, enkelriktade tankesättet som gör att utvecklingsländer fortfarande inte kan ta sig ur. Det skapar en ny form av exploatering av den s.k. Tredje världen, och det går att rättfärdiga genom att säga "vi skapar åtminstone jobb". Varför innefattar inte begreppet "Jobb" i Bangladesh precis detsamma som det gör i Sverige? Varför avsaknad av vettiga löner, kollektivavtal, bra arbetsmiljöer m.m.? Varför kan inte det svenska företaget H&M tillämpa samma villkor i Sverige som i Sydasien? Ni får gärna försöka rättfärdiga deras beteende.

    Det verkar som ni speglar en ojämlik syn på människor i världen. Man är inte mindre värd för att man är född i ett utvecklingsland, men det är vad denna politik verkar tyda på.

    SvaraRadera
  6. Jag kanske också ska erbjuda en alternativ lösning förutom min lite elaka kommentar (ber om ursäkt om jag upprör någon)!

    Lösningen är självklart att bl.a. försöka skapa en stark inhemsk industri som inte är helt beroende av export. Då tillåter man, den nu mindre korrupta staten, att bygga upp en större arbetsmarknad som inte är beroende av européers eller amerikaners konsumtion.

    SvaraRadera
  7. Tanvir - Blivit för många uttalanden om den här artikeln (här och andra ställen), så vill inte säga mycket. Men bara påpeka att du borde nog läsa/hålla koll på mer Bengaliska tidsskrifter/nyheter. Bara för Bangladesh har bytt regering, så har dem inte bytt attityd. Dem har (kanske (vissa skulle nog säga motsatsen)) blivit värre.

    Min egna personliga åsikt är man kan inte ha höga förväntningar från andra, när man själv sätter ribban lågt.

    SvaraRadera
  8. Shakia: Självklart borde man läsa mer bengalisk press, men min kommentar gällde främst Olas felrepresentation av utvecklingsländer och snedvridna syn på världen i en postkolonial värld. Vi lever i 2010. Det är dags att komma över "mindre värda människor för att de inte bor i våra fantastiska västländer"-tankarna.

    SvaraRadera
  9. Läs gärna min kommentar på mises blogginlägg också:

    http://www.mises.se/2010/06/22/585-kronor-for-mycket/comment-page-1/#comment-577

    SvaraRadera
  10. du är redigt naiv om du tror att hm gör detta till ett bra syfte. det är nog inte så som artikeln beskriver men HM är inte där för att skapa jobb åt bangladeshare, de är där för att de kan utnyttja de riktiga dåliga villkoren och vinstmaximera precis som alla andra företag från Europa gör i Asien och Afrika gällande tillverkning.

    SvaraRadera
  11. @tanvir: "Ja, eller hur! Samma sak gjorde vi européer under kolonialtiden! "

    Studera statistiken och fakta. Multinationella företag skapar faktiskt välstånd i de länder där de verkar.

    Hur? Jo, det är en milsvid skillnad mellan kolonialism och kapitalism. De koloniala projekten var ett sätt för europeiska regenter att genom våldsmakt berika sig på andra människors bekostnad.

    Multinationell kapitalism är ett sätt för multinationella företag att genom frivillighet berika sig själva, sina kunder, och sina anställda.

    Eftersom kapitalism handlar om samarbeten som alla inblandade tjänar på. Det flödar inte en massa värden från Bangladesh till familjen Persson, som gör Bangladesh fattigare och Persson rikare. Det skapas värden som kommer kunder, arbetare och Persson till del.

    Och vanligt folk i Banglades HAR blivit rikare genom multisarnas köp av deras produktion.

    Visst tillfaller en ohyggligt massa vinster familjen Persson. Men då får man inte glömma att det är TACK VARE samma familj som H&M alls finns. Tar du bort Persson ur ekvationen får du ta bort H&M ur Bangladesh. Är det bättre?

    H&M har hur som helst inte berövat Bangladesh någonting, enbart tillfört.

    SvaraRadera
  12. @nc: Jag är inte naiv. Jag vet att H&M agerar utifrån sitt vinstintresse.

    Men du är bra naiv om du tror att H&M:s vinstintresse innebär en förlust för Bangladesh.

    Sprängkraften i handelns förmåga att utplåna fattigdom består i att den enes bröd är den andres bröd.

    Ekonomin är inget nollsummespel. Så länge som ingen tvångsmakt är inblandad så innebär frivilliga affärstransaktioner vinst för alla inblandade.

    Själva UTBYTET av varor och tjänster skapar dessa vinster.

    Och det är det som gör affärsförbindelser till väldigt hållbara relationer. Varken säljare eller köpare behöver offra något för den andres skull. Både H&M och textilarbetaren kan gå in i relationen utifrån sina respektive egenintressen, och bägge parter får ut mer av relationen än vad de stoppar in.

    Det var för övrigt precis så som Sverige tog sig ur sin fattigdom. Vi var ett Bangladesh för inte jättelängesen.

    SvaraRadera
  13. @tanvir: " Man är inte mindre värd för att man är född i ett utvecklingsland, men det är vad denna politik verkar tyda på. "

    Blanda nu inte ihop människovärde med värdet av ditt arbete.

    Om du är född i ett utvecklingsland måste du kriga mot korrupta regimer, dålig utbildning, dåliga sanitära förhållanden, sjukdomar, och primitiva produktionsmedel.

    Naturligtvis förhindrar allt detta dig från att producera stora värden.

    Men inte bara du: hela din omgivning måste kriga mot dessa förutsättningar. Hela din omgivning är förhindrad att producera stora värden.

    Det betyder att din omgivning inte förmår betala dig så mycket när du vill byta ditt arbete mot pengar.

    Utländskt kapital tar dig bort från det fängelse som hemmamarknaden utgör. Du kan (ännu) inte producera avancerade produkter. Men du kan sälja ditt arbete för mer än vad du får någon annanstans.

    Det ger dig och din familj bättre förutsättningar än tidigare. Och inte bara dig och din familj, det ger er större möjlighet att vara kunder på er hemmamarknad, vilket bygger upp hela ekonomin.

    Vilket man kan se om man studerar utvecklingen i ekonomin i Bangladesh.

    SvaraRadera
  14. "Lösningen är självklart att bl.a. försöka skapa en stark inhemsk industri som inte är helt beroende av export. "

    Det där är ett så konstigt resonemang. Om handeln mellan människor INOM ett land är bra, varför är handeln mellan människor plötsligt dåligt bara för att varan passerar en (påhittad) nationsgräns?

    Eller omvänt: om handel mellan människor som bor i olika länder är en dålig sak, varför är handel mellan människor som bor i olika städer en bra sak? Varför inte sätta upp handelshinder även mellan städer? Eller mellan landsbygd och städer (som vi hade det i Sverige för 300 år sedan vilket gjorde oss rejält fattiga)? Eller mellan familjer?

    Om nationell självhushållning är det bästa, varför är inte personlig självhushållning ännu bättre?

    SvaraRadera
  15. du är tjockis

    SvaraRadera
  16. Så här menar jag:
    H&M behövs egentligen inte alls i Bangladesh. Det skulle (i teorin) kunna ersättas av ett bengaliskt företag med exakt samma produktion och även export till länder som Sverige för en lite högre kostnad än H&M gör det. Då skulle det även betala skatt och pengar skulle gå till staten.

    Varför just H&M är där och inte ett bengaliskt företag är för att H&M har en stabil kundkrets, ett bra varumärke i Europa och sådant som tar åratal att bygga upp. Jag menar inte att de inte har rätt att vara där, men jag tror att landet hade klarat sig bättre med en stark inhemsk marknad.

    Varför kan inte H&M ha fabriker i Sverige med samma verksamhet? Varför kan SAAB ha det, men inte H&M?

    SvaraRadera
  17. @tanvir: Nu _är_ det ju lokala företag som säljer till H&M och andra, och de betalar skatt (och MUTOR!!!) i just Bangladesh där de verkar.

    Problemet med den inhemska marknaden är just att den inte är stark. Det värde du och jag genererar här, i vår utvecklade utbytesapparat, är gigantiskt mycket högre än vad de förmår generera. Det som är billigt för oss är mycket värt för dem. Det är därför de tjänar på att handla med oss.

    Att på olika sätt stänga gränserna för H&M och andra multinationella uppköpare är ju att stänga gränserna för dessa dina och mina pengar. Det blir för dem ett kliv tillbaks till ruta ett, till den gamla onda tiden då man bara hade den svaga inhemska marknaden att tillgå.

    Med stor internationell efterfrågan på kläder från Bangladesh, från H&M och andra, kommer däremot intressanta effekter. Textilarbetarna vet att frukten av deras arbete är efterfrågad. Och när efterfrågan ökar, så ska priserna gå upp.

    Därför kräver textilarbetarna i Bangladesh just nu, medan du och jag skriver detta till varandra, högre löner, av just de lokala fabriker som H&M och andra köper av.

    Textilarbetarna vet att H&M och andra utan att blinka kan betala mer (eftersom du och jag utan att blinka kan betala några kronor mer för våra plagg), och därför ser de att det faktiskt finns ett utrymme för att höja lönerna.

    Det utrymmet för ökade löner har kommit just genom det multinationella kapitalets närvaro i Bangladesh. Utan multisar bland inköparna hade inte pengarna på den svaga inhemska marknaden räckt.

    Tyvärr svarar samhället med repressiva medel mot vad som borde vara en fredlig lönebildningsprocess. Marknaden i Bangladesh är lång ifrån fri. Att starta företag kräver en massa tillstånd och registreringar, vilket hindrar en mångfald arbetsgivare och konkurrens om arbetskraften:

    http://www.bangladesh.gov.bd/index.php?option=com_content&task=view&id=113&Itemid=157

    Och som vi såg i rapporterna från Heritage kan företagare muta polisen att slå ner på både konkurrenter och fackligt aktiva, och det är svårt för den enskilde att få rätt mot statstjänstemän.

    Det är precis det här jag menar med att det är ofriheten, iscensatt av en korrupt samhällsapparat, som orsakar fattigdomen; medan det är den fria företagsamheten och det internationella kapitalet som utgör ljuspunkterna och möjligheten för folk att resa sig ur fattigdomen.

    SvaraRadera
  18. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  19. Tanvir - Visst i teorin skulle det vara bra med en stark inhemsk marknad i Bangladesh, men än en gång i teorin.

    Jag vet inte egentligen hur mycket koll du har på Bangladeshs situation. Men saker och ting är inte svart och vitt där. För det första skulle det vara omöjligt att bygga upp ett företag som H&M (vi pratar om texilindustrin nu och inget annat) i Bangladesh och även i teorin om vi nu skulle ha byggt upp ett, så skulle vi haft det svårt med att marknadsföra internationellt, när vi redan har länder som Indien, Kina och m.m.

    Tack vare dem utländska företagen, så har vi kunnat pressa/förbättra arbetesförhållanden i Bangladesh bland annat genom utländsk media, sätta högre krav, vilket skulle inte ha förbättrats lika mycket (om inte alls) om det vart ett bengaliskt ägd företag.

    Sen, vill vi verkligen "göda" en stat med högre skattemedel eller bistånd där (jag kan garantera dig) mer än hälften av pengarna går in i regeringens egna fickor?

    Istället borde staten höja minimilönen, så företag som H&M kan betala rimliga löner till arbetarna.

    Felet här är inte H&M's utan Bangladeshs regering/styre, Bengaler är tillräckligt mycket utbildad för att kunna ändra på lagar och begära bättre vilkor. Men på grund av styret och utbildade "benefiters" så har man inte kunnat utveckla sig.

    Vi behöver utländska företag som H&M, eftersom vi kan inte lita på våra egna.

    Ps. Jag har dålig koll på ekonomi och politik i helhet, men en sak har jag koll på det är Bangladesh. :)

    SvaraRadera
  20. ni kan ju dra åt pipsvängen allihopa. Era åsikter är ju så naiva och dumma att hela min klass skrattar åt era kommentarer. Jag blir upprörd och besviken

    SvaraRadera
  21. Hej Anonym! På vilket sätt är argumenten dumma? Har du något konkret att anföra? Är det en klok invändning så kanske jag till och med byter ståndpunkt. Det har hänt förr.

    SvaraRadera