Kärnkraften

Att bejaka byggandet av ny kärnkraft är en omvändelse under galgen. Men inte galgen i form av en hotat splittrad Allians, utan galgen i form av minskad tillgång till energi.

Olja, gas och kol blir, sakta men säkert, allt krångligare att få fram. Nej, oljan kommer inte att ta slut. Tekniken ger oss tillgång till mer och mer olja. Men den blir inte enklare att få fram, utan tas fram genom alltmer komplicerade och riskfyllda metoder. Något som den läckande oljekällan i Mexikanska Golfen är en påminnelse om.

Men vi behöver energin. Om vi vill fortsätta att rädda livet på så många som vi räddar livet på, om vi vill fortsätta att avhjälpa hungersnöd på allt fler platser på jorden, om vi vill att folk ska må bra och skapa sig en tillvaro som inte är ett ständigt hot mot deras existens.

Och kärnkraften är faktiskt säkrare och mer energieffektiv än någonsin. Särskilt om vi kommer att kunna använda begagnat kärnavfall från gamla reaktorer som bränsle i de nya.

Ja, kärnkraftsolyckor kan inträffa. Då finns det risk att folk blir sjuka och dör. Men alternativet är faktiskt, än så länge, att väldigt massa fler människor helt säkert blir sjuka och dör.

Och själva processen att forska fram renare och bättre energikällor, och effektivare energianvändning, den processen kräver i sig självt energi.