Jag gillar skatt. På riktigt. Jag gillar att betala in pengar som jag själv tjänat ihop, för att den som inte kan tjäna ihop lika mycket ska få tillgång till bra saker.
Jag gillar skatt så mycket att en hel del personer undrar om jag inte är nån sorts smygsosse egentligen.
Men i lördagsintervjun med Mona Sahlin står det klart att jag inte är någon slags socialdemokrat alls. Inte ens smyg- alltså.
För vad säger människan?
Borgarna i regeringen ska tydligen ha "slösat bort 80 miljarder i skattesänkningar".
Eh, va? Hur kan man slösa bort pengar som man inte har? Det låter som att först fanns där 80 miljarder av statens pengar, och sen hux flux kom dedär borgarna och TOG pengarna och gav till en massa rika människor!
Men statskassan äger inte pengarna till att börja med. Pengarna du tjänar har du faktiskt tjänat ihop själv. Sedan kan du beskattas (med lite mer än 56% om du är låginkomsttagare), men inte förrän du själv tjänat ihop pengarna.
Vad det handlar om är att du nuförtiden har börjat få behålla lite lite mer av din lön. Men på Sahlin i lördags lät det som om pengarna du tjänat ihop först och främst tillhör statskassan, och att låta dig få behålla mer av vad du själv tjänat ihop, det är att slösa.
Jo, pyttsan!
söndag 31 maj 2009
Centeruppropet.se tillbaks
Centeruppropet.se, den sajt som vill verka för att centerpolitiker återigen börjar kämpa för medborgarrätt och personlig integritet, och sluta kämpa emot, har återöppnat.
Nytt för nu är en integritetscertifiering av politiker. Politiker kan få bli integritetscertifierade om de vill se till att:
Detta har bland andra mitt val till EU-parlamentet: Abir Al-Sahlani, gjort. Respekt!
(Finns det någon i Sveriges Riksdag eller andra beslutande församlingar som inte håller med?)
Nytt för nu är en integritetscertifiering av politiker. Politiker kan få bli integritetscertifierade om de vill se till att:
- Lagar, förordningar och direktiv som införs i Sverige och EU skall alltid vara förenliga med Europakonventionen för mänskliga rättigheter.
- Kommunikation i alla dess former mellan människor skall vara fredad från statlig insyn, förutom vid brottsutredning.
- Utredning om brott skall endast få utföras av instanser inom rättsväsendet.
- Lagstiftning inom Sverige och EU skall alltid ske med full transparens för medborgarna.
Detta har bland andra mitt val till EU-parlamentet: Abir Al-Sahlani, gjort. Respekt!
(Finns det någon i Sveriges Riksdag eller andra beslutande församlingar som inte håller med?)
Upphovsrätt
HAX har bra tankar angående upphovsrätt.
I korthet: den som vill hävda ekonomisk upphovsrätt (monopol på mångfaldigandet) a la idag får aktivt ansöka om den, och sedan aktivt upprätthålla monopolet genom förlängningsansökningar.
Helt logiskt. Monopol på mångfaldigande är ett monopol som omvärlden tillerkänner skaparen av ett verk. Omvärlden väljer att avstå att göra bruk av sin frihet att mångfaldiga. Klart att upphovsrättsinnehavaren måste be sin omgivning om att den ska avstå från den friheten.
Och: den moraliska upphovsrätten, att tillerkännas som skapare av ett verk, den gäller evigt.
Hax tycker att den moraliska upphovsrätten ska upprätthållas genom att Creative Commons-licensen ges ett starkare lagligt stöd. Jag vet inte. Creative Commons bygger på att det finns ett automatisk monopol på mångfaldigande, som en upphovsman genom att CC-licensiera delvis kan bortse ifrån.
Jag tycker inte att lagboken ska favorisera olika licensieringsmodeller framför andra. Det räcker om lagen förbjuder andra att ta åt sig äran av ens verk, och kräver att ansökningsförfarande för att få och behålla mångfaldigandemonopolet.
I korthet: den som vill hävda ekonomisk upphovsrätt (monopol på mångfaldigandet) a la idag får aktivt ansöka om den, och sedan aktivt upprätthålla monopolet genom förlängningsansökningar.
Helt logiskt. Monopol på mångfaldigande är ett monopol som omvärlden tillerkänner skaparen av ett verk. Omvärlden väljer att avstå att göra bruk av sin frihet att mångfaldiga. Klart att upphovsrättsinnehavaren måste be sin omgivning om att den ska avstå från den friheten.
Och: den moraliska upphovsrätten, att tillerkännas som skapare av ett verk, den gäller evigt.
Hax tycker att den moraliska upphovsrätten ska upprätthållas genom att Creative Commons-licensen ges ett starkare lagligt stöd. Jag vet inte. Creative Commons bygger på att det finns ett automatisk monopol på mångfaldigande, som en upphovsman genom att CC-licensiera delvis kan bortse ifrån.
Jag tycker inte att lagboken ska favorisera olika licensieringsmodeller framför andra. Det räcker om lagen förbjuder andra att ta åt sig äran av ens verk, och kräver att ansökningsförfarande för att få och behålla mångfaldigandemonopolet.
torsdag 28 maj 2009
Sverigehegelianerna
Pust. Nu har jag tagit mig igenom SD:s program (undanträngt från nätet av dess europapolitiska plattform), läst en massa diskussionsforum, och försökt mig på att förstå både deras tankegods, drivkraft, historia och mål.
Jag kan väl börja med att konstatera det jag hela tiden misstänkt (men ändå hållit öppet som möjlighet): Nej, SD är inte ett parti för mig.
Det är till och med så här: SD är inte ett parti för någon som är det minsta liberal. Det är inte riktigt lika illa som med de tyska nazisterna. För dessa gäller nämligen att på alla punkter (utom möjligen punkt 9) tycker liberalerna precis tvärtom.
För SD gäller att bara en del av punkterna är raka motsatsen till vad jag och andra liberaler tycker. Men det är å andra sidan i oerhört viktiga och grundläggande delar.
För det ska slås fast på en gång: SD är inte ett rasistisk parti. Inte direkt ett främlingsfientligt parti heller (men där är det mer glidande). Däremot delar man samma ideologiska grund som det sena artonhundratalets rasism, samma tankemiljö som nazismen kom ur. I SD har man ett tänkande, till exempel idén om ett "folk" eller "nation" som någonting större än en samling individer, som möjliggör rasismen. Till exempel:
Detta synsätt, med den lilla påhittade kategorin "Det svenska folket", gör till exempel att jag, som är svensk i generationer, kan samtidigt vara en latmask och ta åt mig äran av tidigare svenskars arbete. Medan som asfalten jag går på betalas av den hårt arbetande och högt skattade pizzabagaren Mustafa.
Det verkar, för den som fuskat lite i filosofi, helt enkelt som om det gamla spöket Hegel har vaknat till igen. Måste varje generation ha sina hegelianer?
Så, min kritiska granskning av SD, som jag utlovade för hundra år sedan, blir alltså en exposé av nyhegelianismen.
Vem kunde ana?
Jag kan väl börja med att konstatera det jag hela tiden misstänkt (men ändå hållit öppet som möjlighet): Nej, SD är inte ett parti för mig.
Det är till och med så här: SD är inte ett parti för någon som är det minsta liberal. Det är inte riktigt lika illa som med de tyska nazisterna. För dessa gäller nämligen att på alla punkter (utom möjligen punkt 9) tycker liberalerna precis tvärtom.
För SD gäller att bara en del av punkterna är raka motsatsen till vad jag och andra liberaler tycker. Men det är å andra sidan i oerhört viktiga och grundläggande delar.
För det ska slås fast på en gång: SD är inte ett rasistisk parti. Inte direkt ett främlingsfientligt parti heller (men där är det mer glidande). Däremot delar man samma ideologiska grund som det sena artonhundratalets rasism, samma tankemiljö som nazismen kom ur. I SD har man ett tänkande, till exempel idén om ett "folk" eller "nation" som någonting större än en samling individer, som möjliggör rasismen. Till exempel:
Det svenska folket har genom hårt arbete, gott politiskt omdöme och sunt förnuft skapat en välmående, fredlig och demokratisk nation.
Detta synsätt, med den lilla påhittade kategorin "Det svenska folket", gör till exempel att jag, som är svensk i generationer, kan samtidigt vara en latmask och ta åt mig äran av tidigare svenskars arbete. Medan som asfalten jag går på betalas av den hårt arbetande och högt skattade pizzabagaren Mustafa.
Det verkar, för den som fuskat lite i filosofi, helt enkelt som om det gamla spöket Hegel har vaknat till igen. Måste varje generation ha sina hegelianer?
Så, min kritiska granskning av SD, som jag utlovade för hundra år sedan, blir alltså en exposé av nyhegelianismen.
Vem kunde ana?
onsdag 27 maj 2009
Myggbitna kameler
Bland kommentarerna till Katrine Kielos Tobleroneartikel finns följande:
Det stämmer på sitt sätt. Totalitära krafter är i rörelse och det är viktigt att vi bekämpar dem. Man kan säga att SD är kamelen och Tobleroneaffären är mygg. Men då förstår man inte hur dessa saker hänger ihop.
När makten missbrukas blir folk arga på den etablerade makten och vänder sig någon annanstans. Mycket skit har SD sagt och gjort, men det är inte SD:s fel att förtroendet för ledande företrädare för (S) och LO och andra etablerade makthavare störtdyker.
Missbruka din ställning och förse dig och din familj på andras bekostnad, samtidigt som du i din retorik fördömer (och i din politik straffbeskattar) dem som ärligt tjänat ihop sina blöjor och Mauritiusresor själva... inte ett förtroendeskapande framgångsrecept direkt.
(Och när fackförbundet SEKO kritiserar LO för att ha en småkorrupt ledning så gör man det från en facklig konferens på Azorerna. Som en läsarkommentar skrev: "Jag är ju ingen expert på fackligt arbete. Men kan någon berätta för mig varför det verkar som en så stor del av det fackliga arbetet måste utföras i varma länder med sandstränder.")
SD försöker gå till val på ett slags Erlander-socialdemokrati. Ett homogent folk i ett gryende välfärdssamhälle. Man till och med citerar Erlander där Erlander ser svenskarnas homogenitet som en styrka. Det lockar tillräckligt många, och den gamla folk- och arbetarrörelsen gör just nu inte många knop för att locka tillbaks dem.
Idag anser jag att Monas toberone eller Reinfelts svarta barnflicka är helt ointressant . Det som är av intresse i detta EUval är högerextrema partiers frammarch i Europa inkl. SD...
Det stämmer på sitt sätt. Totalitära krafter är i rörelse och det är viktigt att vi bekämpar dem. Man kan säga att SD är kamelen och Tobleroneaffären är mygg. Men då förstår man inte hur dessa saker hänger ihop.
När makten missbrukas blir folk arga på den etablerade makten och vänder sig någon annanstans. Mycket skit har SD sagt och gjort, men det är inte SD:s fel att förtroendet för ledande företrädare för (S) och LO och andra etablerade makthavare störtdyker.
Missbruka din ställning och förse dig och din familj på andras bekostnad, samtidigt som du i din retorik fördömer (och i din politik straffbeskattar) dem som ärligt tjänat ihop sina blöjor och Mauritiusresor själva... inte ett förtroendeskapande framgångsrecept direkt.
(Och när fackförbundet SEKO kritiserar LO för att ha en småkorrupt ledning så gör man det från en facklig konferens på Azorerna. Som en läsarkommentar skrev: "Jag är ju ingen expert på fackligt arbete. Men kan någon berätta för mig varför det verkar som en så stor del av det fackliga arbetet måste utföras i varma länder med sandstränder.")
SD försöker gå till val på ett slags Erlander-socialdemokrati. Ett homogent folk i ett gryende välfärdssamhälle. Man till och med citerar Erlander där Erlander ser svenskarnas homogenitet som en styrka. Det lockar tillräckligt många, och den gamla folk- och arbetarrörelsen gör just nu inte många knop för att locka tillbaks dem.
Inte så många Tobleronisar
Under större delen av 90-talet arbetade jag som vårdbiträde i hemtjänsten. För nominellt 11900 kr i månaden. Vilket i verkligheten innebar att jag tjänade ihop ungefär 15 300, av vilka ungefär 7000 gick till skatter i form av sociala avgifter och kommunalskatt. Jag köpte varor för ungefär 5000 i månaden vilket betydde att jag konsumerade för 4000 och betalade en tusenlapp i moms och punktskatter.
Lite mer än 8000 Varje månad i skatter alltså. Eller nittiosex tusen på ett år. På en vårdbiträdeslön.
Ungefär då briserade "Tobleroneskandalen". Mona Sahlin fastnade med fingrarna i syltburken för att ha köpt typ två Toblerone, blöjor och cigg.
Enligt den historieskrivning som många, nu senast Katrine Kielos, vill göra gällande. Skämta bort det. Oh, vilken storm i ett vattenglas! Meh, bara två Toblerone! Typ...
I verkligheten handlade det om mer än så. Kontantuttag på statens kort, obetalda skatter, p-böter till kronofogden, svart arbetskraft, obetalda tv-avgifter, semester som belastar skattebetalarna mm mm.
"Det är häftigt att betala skatt", sade Mona. Dvs, det var häftigt att du och jag betalade skatt så att Mona kunde försnilla dem.
Den socialdemokratiska fördelningsretoriken ska, enligt varenda valaffisch som finns, ta från de rika och ge till de fattiga. I verkligheten precis tvärtom. Ta från folket och ge till dess härskare.
Lite mer än 8000 Varje månad i skatter alltså. Eller nittiosex tusen på ett år. På en vårdbiträdeslön.
Ungefär då briserade "Tobleroneskandalen". Mona Sahlin fastnade med fingrarna i syltburken för att ha köpt typ två Toblerone, blöjor och cigg.
Enligt den historieskrivning som många, nu senast Katrine Kielos, vill göra gällande. Skämta bort det. Oh, vilken storm i ett vattenglas! Meh, bara två Toblerone! Typ...
I verkligheten handlade det om mer än så. Kontantuttag på statens kort, obetalda skatter, p-böter till kronofogden, svart arbetskraft, obetalda tv-avgifter, semester som belastar skattebetalarna mm mm.
"Det är häftigt att betala skatt", sade Mona. Dvs, det var häftigt att du och jag betalade skatt så att Mona kunde försnilla dem.
Den socialdemokratiska fördelningsretoriken ska, enligt varenda valaffisch som finns, ta från de rika och ge till de fattiga. I verkligheten precis tvärtom. Ta från folket och ge till dess härskare.
tisdag 26 maj 2009
Miljö versus politik
Mycket bra inlägg av HAX som sammanfattar det hela:
Ju mer politisk styrning, desto mer miljöförstöring; ju mer ekonomisk frihet, desto mindre miljöförstöring. Se på omvärlden. Och nej, svagt ägarskydd som tillåter att vissa bedriver rovdrift på andras bekostnad är inte stor ekonomisk frihet.
Ägande ger långsiktighet: de mest skövlade områdena har de svagaste ägarskydden. Som t ex Brasiliansk regnskog eller världshaven. Men det som folk äger behandlar de försiktigt.
Politiker styrs av trender, som hindrar dem från att ta itu med konkreta hot här och nu: stigande havsnivåer (som inte steg), smältande is (som är tjockare och större än på länge), och stigande temperatur (vars stigning har mattats av och aldrig varit onormal) påstås bero på mänskligt utsläpp av koldioxid (vilket inte är speciellt troligt eller bevisat).
Ett förmodat och inte särskilt troligt hot, där det är högst osäkert om de föreslagna åtgärderna hjälper. Detta står på den politiska dagordningen.
Samtidigt DÖR folk på grund av för lite elektricitet och industrialisering. Vilket i sin tur beror på för lite lagstyre, för lite demokrati, för lite skydd av folks frihet och för mycket maktfullkomlighet, korruption och diktatur.
Vilket BORDE stå på dagordningen?
Industrialisering och tillväxt minskar resursslöseriet. För att en stenåldersfamilj ska få en varm köttbulle i magen åtgår det mycket mer energi och släpps ut mycket mer av allt (inte minst sotpartiklar) än för en familj i ett industrialiserat land. Vilkens livsstil är mest hållbar för jorden?
Ju mer politisk styrning, desto mer miljöförstöring; ju mer ekonomisk frihet, desto mindre miljöförstöring. Se på omvärlden. Och nej, svagt ägarskydd som tillåter att vissa bedriver rovdrift på andras bekostnad är inte stor ekonomisk frihet.
Ägande ger långsiktighet: de mest skövlade områdena har de svagaste ägarskydden. Som t ex Brasiliansk regnskog eller världshaven. Men det som folk äger behandlar de försiktigt.
Politiker styrs av trender, som hindrar dem från att ta itu med konkreta hot här och nu: stigande havsnivåer (som inte steg), smältande is (som är tjockare och större än på länge), och stigande temperatur (vars stigning har mattats av och aldrig varit onormal) påstås bero på mänskligt utsläpp av koldioxid (vilket inte är speciellt troligt eller bevisat).
Ett förmodat och inte särskilt troligt hot, där det är högst osäkert om de föreslagna åtgärderna hjälper. Detta står på den politiska dagordningen.
Samtidigt DÖR folk på grund av för lite elektricitet och industrialisering. Vilket i sin tur beror på för lite lagstyre, för lite demokrati, för lite skydd av folks frihet och för mycket maktfullkomlighet, korruption och diktatur.
Vilket BORDE stå på dagordningen?
Industrialisering och tillväxt minskar resursslöseriet. För att en stenåldersfamilj ska få en varm köttbulle i magen åtgår det mycket mer energi och släpps ut mycket mer av allt (inte minst sotpartiklar) än för en familj i ett industrialiserat land. Vilkens livsstil är mest hållbar för jorden?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
