Fake News är vi allihopa

Från en massa högerpopulistiska propagandister hörs ropen om att etablerade medier är såpass vinklade att de inte är att lita på. Detta är en klassisk strategi från populistiska despoter: misskreditera den journalistik som kan tänkas granska dig. Alla ifrån Hitler till Chavez och nu senast Trump har gjort det.

Kruxet är att de kan lansera storyn om vinklad etablissemangsmedia utifrån det faktum att även etablerade medier skapas av människor, och människor har en oerhört stark tendens att just vinkla. Även människor som till utbildning och gärning är journalister. Vi människor förstår världen i termer av "typiska berättelser" (narrativ) och i en grupp finns det bara plats för vissa sådana. Det gäller oavsett om gruppen är en etablerad tidningsredaktion eller en nationalistisk sekt.

Berättelserna styr vilka fakta vi känner ett lätt obehag inför att möta: de fakta som inte rimmar med berättelsen. Obehaget kallas för kognitiv dissonans och vi har en undermedveten impuls att undvika den. Berättelserna styr vilka frågor vi tycker är relevanta att ställa, vilket perspektiv vi intar när vi skildrar något, och vilka vi empatiserar med. Så gör du och så gör jag och så gör både journalister på SVT och de som ängsligt tyr sig till en propagandakanal.

När man delar ett etablissemangs tankestrukturer och berättelser ser man inte vinklingen. Den är det normala. När man däremot inte har samma perspektiv som etablissemanget syns det smärtsamt tydligt.

När jag blev kristen i 20-årsåldern blev det så tydligt att mycket av det som rörde kristendom i medierna utgick från ett par enkla narrativ, där i synnerhet narrativet om den makthungriga kyrkoapparaten dominerade. Att en kyrkoorganisation kunde agera utifrån att dess styrelse var fromma människor med vissa trosföreställningar var ett tolkningsmönster som syntes mer sällan. När någon i radio förklarade att kristet abortmotstånd motiveras med en önskan om att begränsa kvinnors sexualitet ställde ingen av reportrarna motfrågan om det inte istället kunde motiveras med en trosföreställning om mänskligt liv som heligt. Narrativet om kvinnorförtrycket som grundläggande motivation och fromheten som skenhelig undanflykt var tydligen det normala, det som ingen såg någon anledning att ifrågasätta.

Detta kan många vittna om. Perspektivet i Ekonomiekot är sällan en kommunalanställd ensamstående moders; när reportrar ifrågasätter politiska satsningar frågar man om inte politikerna kunde göra mer - sällan ifrågasätts att de alls lägger sig i och bränner folks skattemedel; när skurkar i invandrartäta bostadsområden förstör för invånarna är perspektivet sällan invånarnas (även om de på senare tid har börjat få höras mer, men fortfarande mest som en homogen mängd offer) utan skeendet betraktas utifrån och ovanifrån; perspektivet när arbetsmarknad och trygghetssystem skildras är sällan småföretagarens; flyktingmottagandet handlar om mottagandet och inte om att vara flykting och så vidare och så vidare.

Därav normkritik. Att man ser hur skildringar formas och skapas inom vissa berättelseramar som gör olika perspektiv lättare och svårare att inta.

Normkritik betyder inte att alla normer är lika dåliga och alla perspektiv lika sanna, även om många som sysslat med normkritik har haft relativiserande tendenser. Fakta i sakfrågor gör vissa hållningar omöjliga att inta om man vill vara intellektuellt hederlig, och en viss värdering är inte kompatibel med vissa perspektiv.

Men normkritik kan lära oss att fler perspektiv än de vi omedelbart ser kan vara sanna samtidigt. Och det normkritiska förhållningssättet kan varna oss när vi slentrianmässigt håller på att sprider ett sakligt falskt påstående bara för att det råkar rimma så väl med de berättelser vi tycker är relevanta.

Men det kräver en form av intellektuellt arbete vi normalt sett inte är disponerade att genomföra. Grundläget i hjärnan är att spontangilla och tro på påståenden som rimmar med det vi redan tror på. Tillsammans med extremt låga trösklar för att göra sin röst hörd ger det effekten att en enormt massa fake news sprids av oss allesammans. Eller om inte direkt falska nyheter så bara detta att vissa nyheter inte får utrymme av oss om de inte rimmar med de föreställningar vi redan har.

Så istället: lyssna mycket även på dem som inte delar samma uppfattning. Var uppmärksam på de egna känslomässiga reaktionerna inför vissa påståenden: vilka reagerar jag instinktivt positivt respektive negativt inför? Vad är fakta i målet? Vilka fakta tycker jag inte om att höra? Precis där bör jag sätta in det normkritiska tänkandet gentemot mig själv. Och sök för allt i världen umgänge med de som inte tycker som du själv. Prata med dem och lär dig om olika sätt att se på världen.