Jan Burklund

Från lätt rubbning av det liberala sans- och balansorganet till ett totalt utbrott av tvångsföreställningar.

Till exempel föreställningen att människor måste tvingas att visa sina ansikten i tid och otid.

Jag reagerade något när folkvalde Staffan Danielsson från mitt eget parti (C) motionerade i Riksdagen om förbud att täcka sitt ansikte på allmän plats (och applåderades av nypåkomna Schweden Demokraten).

Och garvade inombords när jag några veckor senare åsåg mina äktsvenska medmänniskors väl invirade ansikten under den smällkalla inledningen på vintern. Det hade blivit många frostskador om SD:s förslag hade blivit hunnit bli verklighet (SD som i Staffan Danielsson alltså).

Nu har inte skolministern (tack och lov) regleringen av allmän plats på sitt bord, men väl skolan. Och där har han gjort sig känd som en detaljpillare av stora mått.

Senaste pilleriet rör alltså heltäckande beslöjning. Janne Burklund säger: "– Undervisning är kommunikation mellan människor och då ska man visa sitt ansikte. Ansiktsuttryck är en del av den kommunikationen". Well...

Lycka till med att driva hem den argumentationen inför Sveriges synskadade elever, mr Burklund. Eller inför elever på distansutbildningar. Räcker det om min fru intygar att jag inte pluggar med heltäckande slöja, eller måste jag installera webbkamera, a la Orwells telescreens i 1984?

Det är ju bekvämt att politisera skolan. Eftersom skolan till stora delar hanterar barn, så finns det i befolkningen ett betydligt lägre motstånd mot iblandning i elevernas egna angelägenheter. Men även barn har rätt att göra egna val, så länge de inte skadar sig själva eller andra. Och heltäckande slöja gör varken det ena eller andra.

Den lille arge anarkisten i mig hoppas att alla som går i skolan börjar bära tygburk om detta går igenom.

Nu ska det till Burklunds försvar sägas att det lagförslag han lägger enligt DN inte handlar om att förbjuda heltäckande slöja. Utan om att han vill göra det möjligt för en skola att införa ett sådant förbud.

Och det är i mina ögon självklart. Skolan är ingen myndighet och ingen allmän plats. Självklart ska en skola få lov att ställa vilka villkor som helst på både lärare och elever. Vad som gäller inom skolans väggar är ytterst en affär för de som vill driva en skola, och de som vill utbildas vid en skola.

Men i argumentationen går Burklund längre än så. Där umgås han med Staffan Danielssons idé om en positiv rättighet att se ansiktet på dem man möter. Att kommunikation med nödvändighet innebär synliga ansikten. Och den idén omöjliggör viss klädsel, som av religiösa skäl bärs av en försvinnande liten minoritet. Religiöst förtryck, någon?

En försvinnande liten minoritet är ju oerhört enkel att sparka på göra en politisk markering emot. Men varje sann liberal vet att den minsta minoriteten, som t ex individen, är den mest skyddsvärda.

Allt jag sagt tidigare i frågan gäller fortfarande: om det inte är en företeelse som drabbar andra människor, så kan inte en demokrat ställa sig bakom tvingande lagstiftning. Och att hindras från att se en medmänniskas ansikte är ingenting som drabbar dig. Din frihet beskärs inte av din medmänniskas val att bära heltäckande slöja.

Frågan är så enkel.

Jag gör samma undring som adamcwejman på twitter nyss:

Undrar när det där oväntade utspelet från #Folkpartiet kommer innehållande orden "tillåt" eller "liberalisera" istället för "förbjud".

Två procent bättre än noll procent

Man kan förstås kalla en åtgärd som bara hjälpt 2 procent av målgruppen för ett misslyckande. Men om man betänker att alternativet, att fortsätta som tidigare, hjälpte noll procent, så blir bilden lite annorlunda.

Det är tack vare förbättringarna i socialförsäkringssystemen och införandet av "stupstock" (dvs aktiva insatser istället för passiv sjukskrivning och sedan förtidspension) cirka 15 000 personer som gått från långtidssjukskrivning till ett reguljärt jobb. På ett halvår.

Tänk för ett ögonblick hur det är att inte få den hjälpen. Och tänk på att de som inte redan fått ett reguljärt jobb har kommit en bra bit på väg, tack vare insatserna!

Man kan kritisera regeringen för mycket, men man kan inte kritisera den för de förbättringar i hjälpen åt de långtidssjukskrivna som genomförts. Vi var en gång i tiden ett av världens på samma gång friskaste och mest sjukskrivna folk. Det är vi inte längre.

SP:s webbplats uppe!

Socialistiska Partiet verkar ha fått ordning på sin webbserver. Skönt. Ad fontes!

http://www.socialistiskapartiet.se/

Trotthet

Kvällens bildningsstund ägnar jag alltså åt trotskismens moderna svenska representanter (Offensiv, Rättvisepartiet Socialisterna, Socialistiska Partiet, Arbetarmakt m fl). Och finner en rörelse med ganska vag målbild, men desto tydligare tendens. Kanske i linje med Trotskijs tanke om den ständiga revolutionen: att det handlar om ett kontinuerligt drivande av frontlinjen vänsterut på alla möjliga sätt, snarare än ett projekt med tydligt slutmål.

Det har säkert med deras rätt så vaga analys att göra: man är väldigt inklusiv och vill samarbeta med alla möjliga revolutionära grupperingar, och då är ju en alltför precis analys av läget bara ett hinder. Till exempel kan många av dem tänka sig ett mer sociologiskt klassbegrepp baserat på bred intersektionell syn på makt och förtryck, snarare än den strikt gammelmarxistiska uppdelningen mellan de som äger produktionsmedel och de som inte gör det.

Och de är ju såpass emot våld att de önskar en revolution som först sökt folkflertalets mandat.

Nå, den vaga analysen visar sig gång på gång i detta obegripliga totalförnekande av ekonomiska realiteter. Eller: det är inte ens fråga om förnekande. Man verkar inte se! Jag citerar från Arbetarperspektiv:

Jag hörde i Ekot i morse att tyska IG Metall går med på att skära ner arbetstid och lön - i utbyte mot andelar i bolaget.

Om det är tillräckligt mycket andelar för att kunna pressa tillbaka lönerna och förhindra nedläggning/flytt av fabriken sen så kanske det inte är helt dåligt.

Tror Arbetarperspektiv verkligen att man med tillräckligt många ägarandelar kan kontrollera flytt, nedläggning och löner?

Ägarandelar ger dig mandatet att besluta om sådant, men absolut inte makten. Makten får du inte av ägande, utan av de pengar kunderna av egen fri vilja har gett dig. Varenda krona av arbetarens lön betalas av en nöjd kund. Om det inte finns tillräckligt många nöjda kunder, så finns det inget utrymme för lönerna att öka. Oavsett vad ägaren vill.

På samma sätt gäller det alla övriga produktionsförhållanden, som t ex var fabriken ligger eller om den alls finns kvar: om kunderna betalar tillräckligt mycket så finns utrymmet. Annars finns det inte. Då spelar det ingen roll om du så skulle vara ensamägare till fabriken.

Fråga: Kling & Klang & Beukelmann?

Vad hände egentligen efter #gategate?

Polismännen Kling och Klang på Hornstulls tunnelbanestation i Stockholm ("Hornstullsövergreppet"), samt i förlängningen deras påhittige chef Beukelmann, hotade ju en kille med ett godtyckligt frihetsberövande (helt i strid med alla mänskliga rättigheter och det mandat som vi vanliga medborgare har skänkt polisen), enbart för att killen dokumenterat ett annat ingripande (helt i enlighet med alla mänskliga rättigheter att göra).

Copyriot ställde en bra fråga om hur sådant maktmissbruk ska stoppas, men sedan rann det ut i sanden. Vad hände? Det undrar jag.

Trotterier

Kommunistiska Partiet är rejäla. Det är planekonomi, revolution, och proletariatets diktatur. Och man hävdar - helt riktigt om du frågar mig - att denna linje är den naturliga konsekvensen av vad Marx och Lenin skrev och tänkte.

En helt annan blomma är trotskisterna i Socialistiska Partiet (4:e internationalen). På samma sätt som Stalin lät sätta en ishacka i huvudet på Lev Trotskij, önskar mången kommunist i KP att trotskisterna i SP antingen ger upp sin förvillelse och inordnar sig under arbetarklassens medvetna förtrupp på Fjärde Långgatan i Göteborg; alternativt slutar kalla sig kommunister över huvud taget.

Man kan förstå det. Trotskisterna har många för en liberal trevliga åsikter. Många av de inskränkningar i den personliga friheten som andra kommunister förespråkar förespråkar trotskisterna inte alls. Socialistiska Partiet har till och med gått så långt att de inte vill se en revolution med mindre än att de har över hälften av befolkning med sig.

Inte förhindra ägande. Inte inskränka fackföreningarnas frihet. Inte upphäva folks rösträtt. Vad de inte vill är lätt att se. Men betydligt svårare att förstå vad de faktiskt vill.

Det finns en webbplats: http://www.socialistiskapartiet.se/ Idag, 2 augusti 2010, svarar webbservern: "This site has been suspended".

Månne ishackan nådde sitt mål till slut. Eller så blev det så uppenbart onödigt med ett veligt allmänsnällt kvasikommunistiskt parti utan tydliga revolutionära mål, att själva webbservern till slut förstod att informationen på sajten var meningslös.

Nåväl, i brist på webbplatser får man ta till bloggande sympatisörer. Bloggaren "Arbetarperspektiv" skriver:

Vi är ett gäng som kallar oss kommunister. Vi får ofta förklara oss. Nej, vi är inte ett dugg intresserade av att ha det som i Sovjet. Nej, vi vill inte ställa upp någon mot en mur eller hänga någon i en lyktstolpe. Nej, vi vill inte ha ett angiverisystem som i DDR. Nej, vi vill inte bygga in oss bakom en mur och isolera oss, vi vill ha det största internationella samarbetet som världen har skådat. Ja, vi vill ha fria val. Ja, vi vill ha fria fackföreningar. Ja, vi vill att folk ska kunna äga saker.

Det är vår förbannade plikt att upplysa och informera om det. Om vad socialismen verkligen innebär. Att bryta borgarnas och sossarnas skenbilder och lögner. Att informera om att kapitalismen går att krossa och att det inte ens är svårt och att det inte behöver leda till fattigdom om vi inte ersätter den med en ny, statlig kapitalism.

Så: upplys och informera mig! Jag har skrivit en kommentar till inlägget:

Vad betyder det att få lov att äga, när du samtidigt vill ha ett ändrat ägande- och fördelningsförhållande?

Kommer jag att vara säker på att inte få min egendom expropierad?

Kommer jag att fritt kunna byta min egendom mot någon annans egendom, om denne också tycker att ett sådant byte är en bra idé?

Kommer det jag fritt byter med kunna vara min egen arbetsinsats?

Jag hoppas få svar.

(Uppdatering: Har även läst Röda Lunds "Revolution i vår livstid" (delarna I, II, III, IV, V och VI). Något mer utförlig, men fortfarande reses fler frågor än ges svar. Om man läser mellan raderna och antar t ex att ett arbete för ett utländskt multinationellt bolag till låg lön innebär en försämring jämfört med alternativet, så blir det mer begripligt. Men vad gör Röda Lund åt alla de fall där närvaron av det internationella kapitalet ugör en avsevärd förbättring? Som sagt: fler frågor än svar...)

(Uppdatering 2: Jag fick svar!)

Att äga är inte alltid bäst

När jag var liten hade min klasskompis mamma en godisaffär. Vilken rikedom! Obegränsat med godis och serietidningar.

När man blev lite större insåg man att ägandet av godisaffären, och därmed förfoganderätten över godiset och serietidningarna, inte nödvändigtvis innebar rikedom. När jag tänker på omständigheterna nu är jag tvärtom säker på det. Att det inte innebar rikedom för min klasskompis.

Godiset och serietidningarna blir ju inte billigare för mig, bara för att jag äger affären. Inte ens om jag äger godisfabriken eller serietidningsförlaget blir det billigare, och tillgängligheten inte därmed större. Ägandet av produktionsmedlet ger inga automatiska fördelar.

Det som avgör en varas reella pris (hur mycket jag måste arbeta för att kunna byta till mig varan) bestäms istället av värdet av mitt arbete. Hurpass väl jag förvaltar produktionsmedlet. Hurpass väl jag förvaltar godisaffären, om det nu är godisaffären jag äger.

Om jag förvaltar den bättre än jag skulle förvalta något annat, så blir godiset billigare. Men om jag tjänar mer på att göra något annat, så blir godiset snarare dyrare för mig genom att äga affären.

Något jag tänker på varje första maj när jag hör syndikalisterna skandera: "Vi vill inte ha, våran del av kakan - Vi vill ha, hela bageriet!". "Börja baka och sälj!" tänker jag, om ni vill ha ett bageri. Hitta er nisch, finn ut varför folk ska köpa just ert bröd, finn ut hur ni gör era medmänniskor gladare än någon annan bagare, och börja baka!

Det finns många argument för varför staten inte bör - eller faktiskt bör - äga företag. Men att ägandet med nödvändighet är en tillgång som gynnar allmänintresset är faktiskt inte sant. Precis som att ägandet av en godisaffär inte med nödvändighet gynnar dig och din familj.

Därför blir det helt galet när man talar om försäljning av statliga bolag som "stöld", och att folket vid en försäljning "berövas" sina tillgångar. Tillgången är bara en tillgång i egentlig mening om ägaren, antingen det är staten eller någon annan, faktiskt förmår förvalta den bättre än någon annan. Du blir bara rik på en godisaffär om du faktiskt är extremt duktig på att driva en godisaffär.

Annars, om ägandet automatiskt gav stora intäkter, skulle vi kunna socialisera hela produktionsapparaten och automatiskt få åtnjuta stort välstånd. Hade verkligheten fungerat så, så hade jag varit med i Kommunistiska Partiet.

För man får inte glömma att den främsta nyttan av ett produktionsmedel inte är den vinst medlet eventuellt genererar tillbaks till ägarna. Den främsta nyttan är de varor och tjänster som produktionsmedlet genererar till brukarna. Priser och vinster och förluster är först och främst mätverktyg som avslöjar om brukarna - vanliga människor som du och jag - får god nytta av produktionen. Om varorna och tjänsterna prissätts av brukarna själva på en marknad, så att alla kostnader och all nytta syns.

När det gäller en gigantisk, närmast monopolistisk, aktör på energimarknaden som statliga Vattenfall AB, är det en öppen fråga om staten verkligen är bäst på att driva det, eller om någon annan kan göra det bättre. Att en närmast monopolistisk statligt ägd aktör går med vinst är inget bevis på att företaget sköts på bästa sätt.

Vattenfall har varit ett problembarn, för den förra regeringen och för denna. Avregleringen av elmarknaden har varit ett problembarn, först och främst för att man inte kan kalla den marknad avreglerad som inte släpper in fler producenter. Det är ju produktionen av elströmmen, inte tillhandahållandet och faktureringen, som är den trånga sektorn.

Så, ni som motsätter er en försäljning av Vattenfall, hur ser ert alternativ ut?