Sensationell nymodighet!

Låt hyresgästen och hyresvärden själva komma överens om vad som är en rimlig hyra för en viss lägenhent som har en viss standard och som befinner sig på en viss plats. Se där en genialisk och nyskapande idé som Helen Hellmark Knutsson och Anders Johansson, bägge ledande socialdemokratiska politiker i Stockholmsområdet, lanserar i DN Debatt.

Man har konstaterat att det inte byggs så värst många hyresrätter i Stockholm, trots en skyhög efterfrågan. Man har kollat på vad det beror på: det är helt enkelt för dyrt att bygga, äga, och förvalta hyreshus. Eftersom de kommunala bolagen och särintresseföreningen HGF förhandlar om hyrorna, och varje hyresgäst kan tvinga sin värd att sänka hyran om den blir för hög i jämförelse med det framförhandlade normpriset.

Och eftersom dessa framförhandlade låtsashyror alltid är lägre än vad det verkliga priset är, blir effekten att lagen vill tvinga hyresvärdarna att sponsra folks boende, vilket får till följd att färre personer vill bli hyresvärdar.

Inte undra på att både hyresvärdar och hyresgäster tjänar på att ombilda kåken till bostadsrätt. Bostadsrättspriserna styrs ju av utbud och efterfrågan.

Och inte undra på att det då uppstår en brist på hyreslägenheter.

Och inte undra på att det då uppstår en svart marknad för hyreskontrakt. Om folk vill ha något till ett visst pris, så kommer de att vilja byta till sig det, oavsett vad reglerna säger. Folkets pris är ju alltid det verkliga priset.

Den goda viljan bakom hyresregleringen är ju att motverka ocker. Alltså om hyresvärdarna på en monopoliserad lägenhetsmarknad skulle höja hyran långt över jämviktspriserna. Men problemet här är att priserna är satta för lågt. Inte mycket, men tillräckligt för att strypa nyproduktionen.

Om artikelförfattarnas idéer slog igenom kan vi befara en hyreshöjning på lägenheter i centrala lägen. De fattigaste skulle riskera att inte längre kunna betala sin hyra om den skulle stiga till att motsvara det verkliga priset.

Men det är ett misstag att tro att man med framförhandlad priskontroll kan påverka några verkliga priser. En lägenhet kostar vad den kostar, och det inkluderar den vinst som fastighetsägaren tar ut för att motivera ytterligare investering och produktion av hyresrätter. Ingen priskontroll i världen kan i verkligheten kontrollera några priser. Det enda som händer är att man kvaddar utbudet.

Att inte kunna betala sin hyra är en konsekvens av att vara fattig, inte en fattigdomsorsak. Och jag är helt för försörjningsstöd för den som inte kan. Så det är inget problem i sig att vi hjälps åt att betala andra människors hyra solidariskt. Men om vi bestämmer att hyresvärdarna ensamma ska stå för den solidariteten, så kommer vi att få färre hyresvärdar.

Så att låta priserna avgöras varje enskild hyresgäst och hyresvärd är inget annat än att vi alla tar det ansvar för bostadsutbudet som vi hittills, genom regleringen, har lagt på hyresvärdarna.

(Naturligtvis är detta nya, att låta hyran bli en överenskommelse mellan hyresvärd och hyresgäst, inte detsamma som marknadshyror. Marknadshyror är ju något hemskt och kapitalistiskt som får till följd att tusentals barn lider. Idén i artikeln är tvärtom väldigt socialdemokratisk, solidarisk och smart. Att låta enskilda hyresgäster och hyresvärdar komma överens om hyran innebär ju tvärtom att man tillämpar bruksvärdessystemet fullt ut. För att citera artikeln. Åh, kära Kärleksministerium med dina tankepoliser och nyspråk, jag älskar dig!)