söndag 1 november 2015

Rasism och rasism

En av våra finaste mänskliga förmågor är den att i en diskussion kunna skapa ett begrepp för det vi diskuterar. Vi uppfinner en term och plötsligt blir även krångliga frågor hanterbara. En av våra sämre förmågor är att vi lätt tror att just vår definition av termen är allmängiltig, och så hamnar vi i onödiga bråk när vi samtalar med dem som använder samma ord men med ett annat innehåll.

En annan fin egenskap är att vi förmår hålla isär orsak och verkan. Vi kan titta på ett utfall och förstå det. Vi kan titta på ett orsakssammanhang och förstå det. Men vi kan tyvärr ibland också förväxla dem.

Många som avviker från germansk västerländskhet i fråga om namn, utseende, och traditioner kan vittna om att de många gånger missgynnats i Sverige. Det är mer än enstaka känsliga individers upplevelser: undersökning efter undersökning visar hur avvikare särbehandlas negativt på arbetsmarknad, bostadsmarknad, i nöjeslivet, och på flera andra arenor. Sett till utfallet har de drabbats av negativ särbehandling på etnisk grund, dvs rasism.

Kruxet är att det finns en annan definition av rasism, nämligen: medveten ideologi som motiverar negativ särbehandling på etnisk grund. En definition som ser till orsaken snarare än till verkan.

För språkanvändare som är genuint intresserade av att förstå varandra är det ganska oproblematiskt med två olika definitioner av samma begrepp. Man frågar varandra vad man avser, och så försöker man finna en gemensam begreppsapparat så att man kan fortsätta samtalet. Skippar man detta (lilla enkla) steg är risken stor att samtalet havererar.

Jag tycker att samtidsdebatten runt rasism har havererat på precis denna punkt. I det ena diket har vi de som baserat på erfarenheterna av ett rasistiskt utfall menar att landet och samtiden är genomsyrad av rasism. I det andra diket ligger de som baserat på vad de vet om människors motiv menar att så inte är fallet.

Man behöver inte vara Einstein för att se hur bägge dikena har rätt. Inte för att rasismen på något kvantmekaniskt sätt är och icke är samtidigt utan för att man har olika ordböcker i dikena. Kunde de tagga ner och prata igenom vad de faktiskt menar med sina begrepp hade det nog blivit mer fruktbart. Istället är det högt tonläge och aktiv ovilja att lyssna som råder.

Det fina med konsekventa och kongruenta resonemang är att de inte kräver vare sig mycket bildning eller intelligens. Allt som krävs är ett lite lugnare tempo så att man inte känner att man redan förstår vad motparten menar, utan vill ta sig tid att både fråga, lyssna på svaret, och empatiskt sätta sig in i den andras situation och tankebanor.

I en situation med brinnande flyktingboenden tycker jag att alla som deltar i det offentliga samtalet om hur föreställningar runt etnicitet påverkar folks möjligheter, alla som pratar om rasism, att alla vi ska ta oss den lilla tiden. Ofta krävs det inte mer än en andhämtning på ett par sekunder för att förstå hur lite man själv förstått, och hur värt det är att ställa frågan: "Hur menar du? Vad menar du med det ordet?"

lördag 17 januari 2015

Allt är riggat för att bli som det blir

En korspost från Smidigt:

Det är ingen slump att det blir som det blir, även om det finns slumpmässiga faktorer i det som påverkar utfallet. Detta är en av de mest centrala punkterna i systemtänkande och statistisk styrning. Och en av de saker som vår intuition har lite svårt att greppa. Om det finns en enda slumpmässig faktor så blir väl hela utfallet helt slumpmässigt?

Njae, nä. Nästan. Tänk så här: du tillverkar tärningar till ett casino. Efter ett par månader kommer casinoägaren tillbaka och klagar. Dina tärningar är inte helt jämna. De har en liten liten bias för att visa 1, 2, och 3 oftare än 4, 5 och 6. Bara en liten skevhet: slår du tärningen en gång kan du inte påstå att skevheten påverkat utfallet speciellt mycket. Men är du casinoägare måste du hantera att dina tärningar slås tiotusentals gånger under en månad. Då avspeglar sig den lilla skevheten på ett tydligt sätt i sannolikheterna för att spelen ska ge ett visst utfall. Det märks på intäkter och utgifter.

Detta gäller alla sammanhang där utfall aggregeras. Även små skevheter påverkar utfallet i det långa loppet. Och när det gäller företeelser på marginalen kan även en liten skillnad i utfall få stora konsekvenser.

I samhället finns det gott om detta. I samhället är vi ju många människor som utför många handlingar varje dag. En liten bias kommer med nödvändighet att ge utfall om den är konsekvent. Om du t ex avviker från vad som är vanligt i samhället (om du t ex är manlig förskollärare, kvinnlig chef, somalisk programmerare), kommer det troligen inte att påverka just dig jättemycket i just ett specifikt fall, t ex en viss tillsättning. I det enskilda fallet kanske kompetens spelade större roll, eller någon annan faktor. Men den lilla lilla tendensen att undervärdera avvikaren kommer att märkas när man aggregerar alla dessa tusentals tillsättningar som görs, och det kommer att märkas i statistiken.

I det enskilda fallet kan det vara en mängd olika faktorer som påverkade utfallet just den gången. Men tar du tusen fall så kommer dessa jämnt utspridda faktorerna att ta ut varandra. Det som märks kommer att vara den genomgående tendensen.

Även i en verksamhet handlar det om flera aggregerade händelser. Det kan vara en stor verksamhet där många händelser äger rum hela tiden, eller en liten verksamhet där händelserna blir många med tiden. Utfallet kommer att spegla systemets egenskaper och incitamentsstrukturer, även om ett stort antal av händelserna påverkas av slumpmässiga faktorer. I det långa loppet vinner strukturerna över slumpen, alltid.

Detta betyder att det utfall du får kan inte antas bero på slumpen. Du får det utfall du har riggat din verksamhet för. Verksamheten är konstruerad för att ge det resultat du har idag. Vill du se ett annat resultat, och det gäller samhället likaväl som organisationer, behöver du förändra regelverken inom desamma. Den jobbiga konsekvensen av detta är att både samhället och organisationen faller på ditt ansvar. Den goda nyheten är att ditt förändrade beteende också kommer att förändra din omgivning.

Sedan är det en annan sak att man inte, av komplexitetsskäl, kan förutse konsekvensen av ett förändrat beteende. Det är en annan fråga som vi får ta upp en annan gång.