Måste bara länka vidare Flammans gamla intervju med CH Hermansson. Jag tyckte en gång i tiden att det var en väldigt sympatisk farbror. Ville väl.
Och vill väl, det tror jag fortfarande han vill, men HJÄLP vad aningslös!
Han konstaterar att fortfarande har inget socialistiskt parti lyckats genomföra socialismen. Och på frågan om väpnad kamp så säger han "men med vem?". Inte "men MOT vem?". Vem ska behöva bli hotad till livet för att hans ideer ska bli verklighet?
Den väpnade kampen idealiseras som sådan, för att man vill slippa besvara sådana frågor. Slippa inse att någon måste ställa sig upp vid gevärsmynningen och lämna ifrån sig det man lever av eller har tänkt ut. Slippa besvara frågan om vem det i så fall skulle vara.
lördag 11 juli 2009
Kontrollfreakens våta dröm
De senaste femton åren har varit fantastiska. Ökad frihet för allt fler på jorden har gjort färre hungriga, och fler delaktiga, och detta på en planet som är renare än på länge.
I skiftet åttio-nittio-talet tröttnade stora delar av världen på kontrollfreakens misslyckande. En frihetsvåg av demokratisering och frihandel drog över världen. Fler människor fick tillgång till sig själva och vad de hade skapat. Vare sig tankar eller varor eller människor har rört sig lika långt och fritt förut.
Men nu hörs mullret från en väldig reaktion. Från fler och fler håll arbetar starka krafter för att bekämpa den friheten. Och som vanligt tar man till inbillade hot och skrämselpropaganda för att driva in att det här är ett nödläge, för din egen säkerhets skull upphäver vi dina naturliga rättigheter!
Tre exempel:
Den sistnämnda är verkligen den våta drömmen för alla kontrollfreaks. För allt det som utmanar kontrollfreaksen: fritt flöde av tankar, människor och människornas skapelser i ett fritt och frivilligt utbyte; det förutsätter ett visst mått av förbränning.
Så kan man lura i folk att koldioxid, en förutsättning för livet på jorden och resultatet av ren förbränning (som t ex i din egen utandningsluft), är någonting farligt, då kommer man ju åt att reglera allt ifrån internet till import från tredje världen (och skapar samtidigt ett effektivt hinder för: mediciner, säkra förlossningar, mattransporter, slippa självhushållning, slippa elda kobajs för matlagning...)
Jag kommer inte att kunna se mina barn i ögonen om jag inte reagerar NU.
I skiftet åttio-nittio-talet tröttnade stora delar av världen på kontrollfreakens misslyckande. En frihetsvåg av demokratisering och frihandel drog över världen. Fler människor fick tillgång till sig själva och vad de hade skapat. Vare sig tankar eller varor eller människor har rört sig lika långt och fritt förut.
Men nu hörs mullret från en väldig reaktion. Från fler och fler håll arbetar starka krafter för att bekämpa den friheten. Och som vanligt tar man till inbillade hot och skrämselpropaganda för att driva in att det här är ett nödläge, för din egen säkerhets skull upphäver vi dina naturliga rättigheter!
Tre exempel:
- Ekonomisk frihet - hejdå! Trots att den förra uppsättningen finansregleringar blev fatala (Jo, ni måste låna ut pengar till de som inte har råd, och nej, det gör inget om ni tar löjligt stora risker för vi backar upp er med skattemedel), och trots att den ökade fria rörligheten av kapital (=frånvaron av inskränkningar) har lyft mängder med människor upp ur fattigdomen, så ropas det på mer snedvridande regleringar.
- Tankens frihet - hejdå! Trots att en massiv övervakning inte hade kunnat stoppa vare sig elfte september eller andra terroristdöd, och trots att den övervägande majoriteten av medborgare är vanligt, hyggligt folk, och trots att statens representanter inte är genomgående goda, och trots att internet är en privat uppgörelse mellan en massa människor om att koppla samman sina datorer för att de vill kommunicera utan gränser eller hinder, något som ingen annan har med att göra, så ropas det på massövervakning och kontrollsamhälle.
- Allas frihet - hejdå! Trots att jordens medeltemperatur inte har stigit sedan 2001 (tvärtemot larmen), trots att havsytan inte har stigit, trots att isarna vid polerna är tjockare än på länge, trots att koldioxid utgör bara en liten bråkdel av vår atmosfär och är en obetydlig klimatgas jämfört med vattenånga, och trots att klimatet styrs mer av solen än av vår förbränning, och trots att studier av inlandsisarna visat att höjd temperatur FÖREGÅR höjda halter av koldioxid, och trots att klimatet varit betydligt varmare under både stenålder och vikingatid än nu, och trots att koldioxidhalten också varit högre och trots att högst skiftande väder och klimat helt enkelt är en del av livet på jorden, och trots att det finns mängder av andra miljöproblem så ropas det på globala koldioxidregleringar.
Den sistnämnda är verkligen den våta drömmen för alla kontrollfreaks. För allt det som utmanar kontrollfreaksen: fritt flöde av tankar, människor och människornas skapelser i ett fritt och frivilligt utbyte; det förutsätter ett visst mått av förbränning.
Så kan man lura i folk att koldioxid, en förutsättning för livet på jorden och resultatet av ren förbränning (som t ex i din egen utandningsluft), är någonting farligt, då kommer man ju åt att reglera allt ifrån internet till import från tredje världen (och skapar samtidigt ett effektivt hinder för: mediciner, säkra förlossningar, mattransporter, slippa självhushållning, slippa elda kobajs för matlagning...)
Jag kommer inte att kunna se mina barn i ögonen om jag inte reagerar NU.
fredag 10 juli 2009
Den ena handen och den andra och den tredje osv
Det här är så dumt så jag vet inte vart jag ska ta vägen.
I maj skrev jag om att vi måste betala två gånger för vår egen mat samtidigt som vi håller bönder i tredje världen i fattigdom.
Nu visar det sig att vi kanske måste betala även en tredje gång. Och fortsätta hålla tredje världens bönder kvar i fattigdom alltså.
Alltså: först så betalar vi i form av jordbruksstöd för att olönsam matproduktion ska få fortsätta (övergödning av vattendrag, någon?).
Sedan så betalar vi i form av höga tullar på livsmedel gentemot tredje världen. Jo, vi betalar eftersom tullarna blockerar billigare livsmedel från att ta sig in (tullmurar gentemot fattiga afrikanska bönder, någon?).
Och nu ska vi kanske avsätta pengar för att stödja jordbruksutvecklingen.
Suck. Alltså: det är inte produktiviteten i Afrika som sådan det är fel på. Jovisst är den låg. Men varje ansats att höja den är meningslös eftersom de inte får tilräcklig avsättning för sina produkter. Eftersom de inte får sälja till europeer utan att betala höga tullar.
Hade de istället fått avsättning för produkterna här, så hade de fått utväxling av produktivitetshöjande insatser, vilket hade lockat investerare, vilket hade skapat ett Afrika som står på egna ben, och kan försörja sin egen befolkning. Det snuskigaste är att vi har höga tullar på råvaror, men sjukt höga tullar på förädlade produkter. Det är dyrt att importera Keynianska apelsiner. Men Keyniansk apelsinmarmelad, oj oj oj, det är dyrt det.
Jag skäms över att vara västerlänning sådana här dagar. Varför kan inte G8-länderna besluta sig för att unilateralt avskaffa alla tullar?
Uppdatering: Såg att jag gjort årets Freudianska felsägning här ovan: Keyniansk (=i enlighet med gödsla-med-andras-pengar-Keynes) ska naturligtvis vara Keniyansk (=kommande från landet Kenya). Nåväl...
I maj skrev jag om att vi måste betala två gånger för vår egen mat samtidigt som vi håller bönder i tredje världen i fattigdom.
Nu visar det sig att vi kanske måste betala även en tredje gång. Och fortsätta hålla tredje världens bönder kvar i fattigdom alltså.
Alltså: först så betalar vi i form av jordbruksstöd för att olönsam matproduktion ska få fortsätta (övergödning av vattendrag, någon?).
Sedan så betalar vi i form av höga tullar på livsmedel gentemot tredje världen. Jo, vi betalar eftersom tullarna blockerar billigare livsmedel från att ta sig in (tullmurar gentemot fattiga afrikanska bönder, någon?).
Och nu ska vi kanske avsätta pengar för att stödja jordbruksutvecklingen.
Suck. Alltså: det är inte produktiviteten i Afrika som sådan det är fel på. Jovisst är den låg. Men varje ansats att höja den är meningslös eftersom de inte får tilräcklig avsättning för sina produkter. Eftersom de inte får sälja till europeer utan att betala höga tullar.
Hade de istället fått avsättning för produkterna här, så hade de fått utväxling av produktivitetshöjande insatser, vilket hade lockat investerare, vilket hade skapat ett Afrika som står på egna ben, och kan försörja sin egen befolkning. Det snuskigaste är att vi har höga tullar på råvaror, men sjukt höga tullar på förädlade produkter. Det är dyrt att importera Keynianska apelsiner. Men Keyniansk apelsinmarmelad, oj oj oj, det är dyrt det.
Jag skäms över att vara västerlänning sådana här dagar. Varför kan inte G8-länderna besluta sig för att unilateralt avskaffa alla tullar?
Uppdatering: Såg att jag gjort årets Freudianska felsägning här ovan: Keyniansk (=i enlighet med gödsla-med-andras-pengar-Keynes) ska naturligtvis vara Keniyansk (=kommande från landet Kenya). Nåväl...
Fascism som fascism
Petter Larsson upprörs i Aftonbladet över jämförelserna mellan de sk "vänsterautonomas" våld och de sk "högerextremas".
Det är inte helt klart vad han vill säga med artikeln. Men flera av hans resonemang är otäcka.
För det första gör han en poäng av att det "högerextrema" politiska våldet över en tioårsperiod varit grövre än det "vänsterextrema". Och det stämmer om man ser till antalet offer.
Men statistiken spelar ju ingen roll för den som är drabbad. Om jag får stryk av en vänsterautonom för att jag sätter upp valaffischer eller om jag får stryk av en högerextrem för att jag pläderar för ökad invandring, så får jag ju ändå 100% ont.
Men det riktigt otäcka är att han påstår att det "högerextrema" våldet drabbar fler än det "vänsterautonoma". Exempel: Högerextremister ger sig på breda grupper, t ex HBT-personer och invandrare; medan de autonoma främst ger sig på högerextrema, samt politiker och poliser.
(Och näringsidkare förstås. Och invandrare, om de råkar vara judar, för då ska de minsann ställas till svars för staten Israels förehavanden...)
Saliga blindhet!
Det spelar liksom ingen roll vilken grupp av människor du hatar: bög, liberal, kommunist, nazist, affärsman eller arab: du har ingen rätt att slå dem för det. Nazister och AFA gör samhället precis lika otryggt genom att hota med våld alla som inte passar in i den egna mallen.
Vi övriga väljer att inte ta till våld för att skydda oss själva. Vi har delegerat våldsutövningen i samhället till en myndighet: polisen. En myndighet som vi övervakar genom demokratisk kontroll, inte genom mobbmentalitet.
Polisen finns för att inte bara de rika och starka ska få sina rättigheter skyddade, med våld om så krävs, utan för att även de svagaste ska få skydd. Att ge sig på polisen är att ge sig på dessa svagaste. Skulle det vara något som ursäktar de autonoma, att polisen tillhör deras offer?
En annan sak som vi övriga valt, istället för att ta till våld, är det här med demokrati. Vi upprätthåller yttrandefrihet, åsiktsfrihet, mötesfrihet, tryckfrihet och demokratiska val för att olika åsikter ska kunna mötas, och så att alla vi människor fredligt ska kunna komma överens om hur vi kan leva tillsammans.
Då kommer även otrevliga åsikter att synas. Politiker med obehagliga ideer kommer att höras, och de kommer att åtnjuta lagens skydd för att få lov att höras. Eftersom alternativet är våld och ett samhälle där endast den starkaste får höras; så är demokratin ändå ljusår bättre.
Att ge sig på politiker för deras åsikters skull är ett hot mot demokratin, och ett steg mot våldssamhället. Skulle det vara något som ursäktar de autonoma, att politiker tillhör deras offer?
Praktiskt nog så nämner inte Petter Larsson våldet och hotet mot näringsidkarna. För är det någonstans där det står klart att det autonoma våldet drabbar breda grupper så är det i aktionerna mot t ex McDonalds eller H&M. Folk får hata mackedonken och Hennes & Mauritz hur mycket de vill, men dessa företag finns därför att miljontals människor väljer deras produkter.
Alla företag finns enbart därför att stora grupper vanligt folk tycker att deras - eller deras kunders eller kunders kunders - produkter gör deras liv rikare och bättre. Aktionerna mot dessa näringsidkare är en aktion mot dessa stora människogrupper vanligt folk. Antingen vi pratar om bomber mot hamburgerier eller skadegörelse eller urspårade gatufester med stöldräder.
Vilka symboler man gömmer sig bakom, eller vilken grupp man utsett till huvudmotståndare spelar ingen roll. Det politiska våldet är den lilla klickens förakt och hot mot de stora människogrupperna. När man inte med demokratiska medel har lyckats få alla andra att lyssna, så tar man till våld och hot för att tvinga dem istället. Det är att hävda den starkes rätt, och den starkes rätt är ALLTID FASCISM!
Det är inte helt klart vad han vill säga med artikeln. Men flera av hans resonemang är otäcka.
För det första gör han en poäng av att det "högerextrema" politiska våldet över en tioårsperiod varit grövre än det "vänsterextrema". Och det stämmer om man ser till antalet offer.
Men statistiken spelar ju ingen roll för den som är drabbad. Om jag får stryk av en vänsterautonom för att jag sätter upp valaffischer eller om jag får stryk av en högerextrem för att jag pläderar för ökad invandring, så får jag ju ändå 100% ont.
Men det riktigt otäcka är att han påstår att det "högerextrema" våldet drabbar fler än det "vänsterautonoma". Exempel: Högerextremister ger sig på breda grupper, t ex HBT-personer och invandrare; medan de autonoma främst ger sig på högerextrema, samt politiker och poliser.
(Och näringsidkare förstås. Och invandrare, om de råkar vara judar, för då ska de minsann ställas till svars för staten Israels förehavanden...)
Saliga blindhet!
Det spelar liksom ingen roll vilken grupp av människor du hatar: bög, liberal, kommunist, nazist, affärsman eller arab: du har ingen rätt att slå dem för det. Nazister och AFA gör samhället precis lika otryggt genom att hota med våld alla som inte passar in i den egna mallen.
Vi övriga väljer att inte ta till våld för att skydda oss själva. Vi har delegerat våldsutövningen i samhället till en myndighet: polisen. En myndighet som vi övervakar genom demokratisk kontroll, inte genom mobbmentalitet.
Polisen finns för att inte bara de rika och starka ska få sina rättigheter skyddade, med våld om så krävs, utan för att även de svagaste ska få skydd. Att ge sig på polisen är att ge sig på dessa svagaste. Skulle det vara något som ursäktar de autonoma, att polisen tillhör deras offer?
En annan sak som vi övriga valt, istället för att ta till våld, är det här med demokrati. Vi upprätthåller yttrandefrihet, åsiktsfrihet, mötesfrihet, tryckfrihet och demokratiska val för att olika åsikter ska kunna mötas, och så att alla vi människor fredligt ska kunna komma överens om hur vi kan leva tillsammans.
Då kommer även otrevliga åsikter att synas. Politiker med obehagliga ideer kommer att höras, och de kommer att åtnjuta lagens skydd för att få lov att höras. Eftersom alternativet är våld och ett samhälle där endast den starkaste får höras; så är demokratin ändå ljusår bättre.
Att ge sig på politiker för deras åsikters skull är ett hot mot demokratin, och ett steg mot våldssamhället. Skulle det vara något som ursäktar de autonoma, att politiker tillhör deras offer?
Praktiskt nog så nämner inte Petter Larsson våldet och hotet mot näringsidkarna. För är det någonstans där det står klart att det autonoma våldet drabbar breda grupper så är det i aktionerna mot t ex McDonalds eller H&M. Folk får hata mackedonken och Hennes & Mauritz hur mycket de vill, men dessa företag finns därför att miljontals människor väljer deras produkter.
Alla företag finns enbart därför att stora grupper vanligt folk tycker att deras - eller deras kunders eller kunders kunders - produkter gör deras liv rikare och bättre. Aktionerna mot dessa näringsidkare är en aktion mot dessa stora människogrupper vanligt folk. Antingen vi pratar om bomber mot hamburgerier eller skadegörelse eller urspårade gatufester med stöldräder.
Vilka symboler man gömmer sig bakom, eller vilken grupp man utsett till huvudmotståndare spelar ingen roll. Det politiska våldet är den lilla klickens förakt och hot mot de stora människogrupperna. När man inte med demokratiska medel har lyckats få alla andra att lyssna, så tar man till våld och hot för att tvinga dem istället. Det är att hävda den starkes rätt, och den starkes rätt är ALLTID FASCISM!
torsdag 9 juli 2009
Näthat yada yada
Alltså, hur stort är problemet med "näthatet" egentligen?
Jag menar inte hur stor andel av lästa bloggar där någon pellejöns lagt en kränkande kommentar, den är säkert stor. Eller grovleken på elakheter när den är som värst. Det har man ju sett.
Men hur stort är problemet? Som problem betraktat, alltså.
Vad gör det om något troll skriver något dumt? Vems frihet inskränks? Vem får ont av att bokstäver står i en viss ordning?
Ord kan inte i sig skada. Inte ens fula ord. Eller kränkande ord. Inte i sig.
För att verbala kränkningar ska skada måste de ha ett reellt hot bakom sig. Komma från en maktposition. Från någon man är i beroendeställning till. Om t ex hela samhällsdiskursen är rasistisk, då är rasistiska tillmälen ett reellt hot. Eller om de kommer från kända våldsverkare. Eller om kränkningarna kommer från myndigheterna. Eller majoriteten i en skolklass. Eller ens ende vän.
Men om en eller ett par kommentatorer i ett öppet forum, som t ex en blogg, skriver elakt och kränkande, vad åstadkoms? Det enda som åstadskoms är att idioten framstår som den idiot han eller hon är. Och det bevisas att idiotens åsikter tack och lov är i minoritet.
Och en annan sak: förekomsten av enstaka idioter i en kommentarstråd bevisar att det är fråga om ett i sanning fritt åsiktsutbyte. Att den inte modereras von oben, utan inifrån sig själv.
Däremot är det allvarligt när man på sina håll försöker göra "näthatet" till ett stort problem. Plötsligt misstänkliggörs anonymiteten.
Eller så gör man som Hanne Kjöller och försöker dra generella och maktstrukturella växlar på vad som visar sig i själva verket vara en handfull dårar.
Och då måste man dra öronen åt sig. För visst är det tråkigt att dårar finns, men hur har bloggarna och anonymiteten i övrigt bidragit till debatten? Jo: fler röster, nästan allas röster, har chansen att bli hörda. De som faktiskt hörs har fått genomslag genom vanligt folks utväljande i det stora myllret.
Och ingen, inte ens journalister, kommer längre undan med att ljuga om sådant som går att kontrollera.
Det går ju inte att göra något åt dårarna utan att samtidigt förstöra allt det här nya goda. Tar man bort något av det: anonymiteten, allas möjlighet att lägga upp en blogg och skriva precis vad som helst, den fria tillgången på ett oövervakat internet, så försvinner fördelarna med bloggen som forum för samhällelig debatt. Då kommer vi tillbaks till åsiktsmonopolens tid, då ledarsidan var de enda bloggar som fanns.
Jag menar inte hur stor andel av lästa bloggar där någon pellejöns lagt en kränkande kommentar, den är säkert stor. Eller grovleken på elakheter när den är som värst. Det har man ju sett.
Men hur stort är problemet? Som problem betraktat, alltså.
Vad gör det om något troll skriver något dumt? Vems frihet inskränks? Vem får ont av att bokstäver står i en viss ordning?
Ord kan inte i sig skada. Inte ens fula ord. Eller kränkande ord. Inte i sig.
För att verbala kränkningar ska skada måste de ha ett reellt hot bakom sig. Komma från en maktposition. Från någon man är i beroendeställning till. Om t ex hela samhällsdiskursen är rasistisk, då är rasistiska tillmälen ett reellt hot. Eller om de kommer från kända våldsverkare. Eller om kränkningarna kommer från myndigheterna. Eller majoriteten i en skolklass. Eller ens ende vän.
Men om en eller ett par kommentatorer i ett öppet forum, som t ex en blogg, skriver elakt och kränkande, vad åstadkoms? Det enda som åstadskoms är att idioten framstår som den idiot han eller hon är. Och det bevisas att idiotens åsikter tack och lov är i minoritet.
Och en annan sak: förekomsten av enstaka idioter i en kommentarstråd bevisar att det är fråga om ett i sanning fritt åsiktsutbyte. Att den inte modereras von oben, utan inifrån sig själv.
Däremot är det allvarligt när man på sina håll försöker göra "näthatet" till ett stort problem. Plötsligt misstänkliggörs anonymiteten.
Eller så gör man som Hanne Kjöller och försöker dra generella och maktstrukturella växlar på vad som visar sig i själva verket vara en handfull dårar.
Och då måste man dra öronen åt sig. För visst är det tråkigt att dårar finns, men hur har bloggarna och anonymiteten i övrigt bidragit till debatten? Jo: fler röster, nästan allas röster, har chansen att bli hörda. De som faktiskt hörs har fått genomslag genom vanligt folks utväljande i det stora myllret.
Och ingen, inte ens journalister, kommer längre undan med att ljuga om sådant som går att kontrollera.
Det går ju inte att göra något åt dårarna utan att samtidigt förstöra allt det här nya goda. Tar man bort något av det: anonymiteten, allas möjlighet att lägga upp en blogg och skriva precis vad som helst, den fria tillgången på ett oövervakat internet, så försvinner fördelarna med bloggen som forum för samhällelig debatt. Då kommer vi tillbaks till åsiktsmonopolens tid, då ledarsidan var de enda bloggar som fanns.
lördag 4 juli 2009
Blott Svärje svänska ID-kort haver
Kulturskribenten Rasmus Malm är två saker. Dels vanvettigt ursäktande gentemot fascister som påstår sig vara anti-fascister. Men vill åtminstone vara konsekvent antirasist, och det ska han ha cred för.
I senaste GP (lördagen 4 juli) skriver han en krönika från kön hos Skatteverket. Han följer med när Adam från Jordanien ska hämta ut sitt leg. Utan leg får Adam inget kneg, och det är ju förstås förfärligt.
Förut var det så här, att du i princip var tvungen att ha ett leg för att få hämta ut ett leg. Eller massa svenska vänner från förr, eller ett svenskt pass, eller ett prästbetyg, eller vad som helst som du inte har om du kommer ensam till Sverige i vuxen ålder.
Vilket naturligtvis stänger ute dig. Vilket naturligtvis är korkat. Särskilt i mina ögon, jag som tycker att massinvandringen har kommit av sig lite och vill se mer av den varan.
Men från och med 1:a juni i år kan du som folkbokförd i Sverige äntligen få ett ID-kort på Skattemyndigheten. Det är ju därför som Adam från Jordanien överhuvudtaget är just där. Han har jobb på G, legitimationen var sista pusselbiten.
Men mitt i denna solskenshistoria gör Malm något lustigt. I mitten av texten berättar han om Moment 22-situationen i det förra regelverket. I presens, nästan så att man tror att det fortfarande gäller. Och så skriver han:
"Vad är det som pyser? Ljudet av den skrumpnande trovärdigheten i regeringens jobblinje och integrationspolitik kanske?"
Eh... va? OK, jag är för det mesta skeptisk till vad regeringen har för sig, men var det inte så att det var ett regeringsbeslut från den sittande regeringen som tog bort Moment-22-situationen till att börja med?
Nå, klart att det fortfarande är för krångligt att komma in i Sverige. Att få ett skattekonto och skattsedel (A, F eller FA-skatt) borde vara en enkel formalitet som en utlänning skulle kunna göra varsomhelt i världen. Därefter borde det vara enkelt att få köpa sig ett ID-kort, t ex hos passmyndigheten som redan har mojänger installerade med fotoutrustning, lamineringsskrivare och allt.
Men det har ju inte blivit svårare i och med regeringen Reinfeldt. Kom snarare ihåg vilka som satt vid makten då de svenska gränserna verkligen stängdes till.
(Hur är det med invandring och regeringspartierna? Är Moderaterna, Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna på något särskilt sätt negativa till invandring? Eller flyktingmottagande? Vill man från regeringshåll göra det krångligt för folk att komma hit? Nä.)
I senaste GP (lördagen 4 juli) skriver han en krönika från kön hos Skatteverket. Han följer med när Adam från Jordanien ska hämta ut sitt leg. Utan leg får Adam inget kneg, och det är ju förstås förfärligt.
Förut var det så här, att du i princip var tvungen att ha ett leg för att få hämta ut ett leg. Eller massa svenska vänner från förr, eller ett svenskt pass, eller ett prästbetyg, eller vad som helst som du inte har om du kommer ensam till Sverige i vuxen ålder.
Vilket naturligtvis stänger ute dig. Vilket naturligtvis är korkat. Särskilt i mina ögon, jag som tycker att massinvandringen har kommit av sig lite och vill se mer av den varan.
Men från och med 1:a juni i år kan du som folkbokförd i Sverige äntligen få ett ID-kort på Skattemyndigheten. Det är ju därför som Adam från Jordanien överhuvudtaget är just där. Han har jobb på G, legitimationen var sista pusselbiten.
Men mitt i denna solskenshistoria gör Malm något lustigt. I mitten av texten berättar han om Moment 22-situationen i det förra regelverket. I presens, nästan så att man tror att det fortfarande gäller. Och så skriver han:
"Vad är det som pyser? Ljudet av den skrumpnande trovärdigheten i regeringens jobblinje och integrationspolitik kanske?"
Eh... va? OK, jag är för det mesta skeptisk till vad regeringen har för sig, men var det inte så att det var ett regeringsbeslut från den sittande regeringen som tog bort Moment-22-situationen till att börja med?
Nå, klart att det fortfarande är för krångligt att komma in i Sverige. Att få ett skattekonto och skattsedel (A, F eller FA-skatt) borde vara en enkel formalitet som en utlänning skulle kunna göra varsomhelt i världen. Därefter borde det vara enkelt att få köpa sig ett ID-kort, t ex hos passmyndigheten som redan har mojänger installerade med fotoutrustning, lamineringsskrivare och allt.
Men det har ju inte blivit svårare i och med regeringen Reinfeldt. Kom snarare ihåg vilka som satt vid makten då de svenska gränserna verkligen stängdes till.
(Hur är det med invandring och regeringspartierna? Är Moderaterna, Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna på något särskilt sätt negativa till invandring? Eller flyktingmottagande? Vill man från regeringshåll göra det krångligt för folk att komma hit? Nä.)
fredag 3 juli 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
