Spridda intryck från Kina

Har väldigt mycket i hjärnan efter alla intryck. Ingen samlad analys. Bara tankar.

Redan igår ville jag blogga. För att tömma skallen. Men det gick inte. Tack vare The Great Firewall of China. Inget Facebook, inget Blogger. Vad är det för sorts galen regering som lägger ner oräknerligt antal pengar för att hindra folk från att snacka med sina vänner på Facebook och blogga om sina upplevelser av Kina?

Idag kan jag blogga. Eftersom man, om man har tillgång till en server i ett någorlunda fritt land, kan sätta upp en webbproxy, och sedan via en SSH-tunnel från den egna datorn på hotellet i Kina kan komma ut på de blockerade sidorna. Det går inte att stoppa information som vill vara fri! Men vad kostar det inte att försöka? Vad kostar det inte att ta sig förbi hindren? Katt-och-råtta-leken är resurser som istället kunde läggas på göra saker och ting bättre.

Paternalismen är välvillig. Innan man får komma in i Kina måste man fylla i ett långt formulär om huruvida man känt sig lite krasslig på sista tiden. Omsorg omsorg. Det är kameror överallt. Regeringstjänstemän överallt, som bistår med minsta sak. Alla är vänliga. Allt är för det allmännas bästa. Allt har en god avsikt. The road to hell is paved with good intentions. För det räcker med att ha hamnat i onåd hos en arg eller galen regeringstjänsteman, så stoppar allt. Så blir det krångligt. Det drabbade en i vår grupp.

Det byggs överallt. Men priserna på byggande tillåts i princip inte öka. Så man ser överallt spår av knasiga resursallokeringar. Mängder med personer som står overksamma på ett bygge, eftersom det finns folk men inte stål. Mängder med folk som jobbar för hand. Det är som om man inte förstått själva idén med att låta pris fluktuera beroende på tillgång och efterfrågan: att resurser på ett smidigt sätt hamnar där de gör bäst nytta. Att man får en omedelbar feedback på kostnaderna. Istället styrs väldigt mycket av dekret, och spåren efter alla planeringsmissar är oräknerliga.

The local government is your friend. Besök på Framgångsrika IT-företaget AB. Regeringen har varit mycket vänlig. Regeringen har försett dem med unga hungriga universitetsstudenter. Företaget har försett de hungriga studenterna med engelskakunskaper och äkta projekt från utlandet. Regeringen förser dem med kontorslokaler hyresfritt. Regeringen förser dem med detta fina hus i detta fina nyuppförda IT-industriområde. Men var är konkurrenten till Framgångsrika IT-företaget AB? Konkurrenten som i det långa loppet hindrar Framgångsrika IT-företaget AB att stagnera? Varför tillåts inte konkurrenten hyra på samma villkor? För gigantiska kontorsarealer står samtidigt outhyrda. Var finns de privata hyresvärdarna som raggar kunder? Och tar banklån och bygger ett nytt kontorshus först när de ser att de kan få ekonomi i det?

Här finns billiga pengar. Priskontrollen på pengar är total. Vilket betyder att lånevillkoren inte styrs av vilka affärsrisker som ligger i projekten. Den lokala regeringen bestämmer, och regeringen bestämmer över sedelpressen, bestämmer växlingskursen, och bestämmer över räntenivåerna. Och regeringen gillar låga räntor, god tillgång till pengar, och en billig valuta gentemot omvärlden.

Men överallt där det finns billiga pengar kommer folk att investera i projekt med alltför höga risker, vilket betyder bubblor, vilket betyder hastig ekonomisk åtstramning och i värsta fall hög inflation. Detta kommer, tror jag, Kina att drabbas av. Och eftersom de har en stor reserv i dollar, vars värde jag tror också kommer att dyka så tror jag inte de är välrustade för att tackla den krisen. De strukturella problemen är för stora. De har inte fattat att man inte kan lura ekonomin, eftersom ekonomin består av alla människors gemensamma beslut. You can't fool all the people all the time.

Kina har problem. Men löser dem i samarbete mellan den lokala regeringen, företagen, och folket. Ungefär så kan man sammanfatta Folkets Dagblad och China Daily. Man vill inte ge intryck av att problem sopas under mattan. Men man vill inte släppa fram någon verkligt kritisk röst. Inga anklagelser om systemfel. Inga märkliga konspirationsteorier. Alltid samma saga: Här fanns en skurk. Men polisen tog honom. Nu samarbetar vi i möten för att förhindra att nya situationer uppkommer. Bristen på informationsfrihet betyder att Kina inte är skyddat emot sin egen desinformation.

Alltså: pengar är informationsbärare. Pengar som cirkulerar på en marknad där folk fritt säger vad de tycker att saker och ting är värda, sådana pengar har ett väldigt högt informationsvärde. Om priser tillåts fluktuera så varnar de blixtsnabbt människor för om en investering är en dålig idé. Sådana priser är alltid ärliga. Men pengar i en hårt reglerad ekonomi har inte alls samma informationsvärde. Ett sådant samhälle blir ännu mer beroende av andra informationskanaler än pengarna. Och om de informationskanalerna också är strypta, som t ex pressen och internet, så blir resultatet katastrofalt. Kina är inte skyddat emot sin egen desinformation. Det är som att ta bort nödbromsen.

Det finns anställda människor överallt. Oavsett om dessa faktiskt bidrar med något annat än att live-and-direct säga i en högtalare: "Gå lite längre ut på perrongen". Men vad folk används till, säger en del om hur deras tid värdesätts och betraktas. Säger en del om hur de värdesätts. Ett samhälle som medelst dekret kan gödsla med sina medborgares tid, ett sådant samhälle värdesätter inte sina medborgare till fullo.

Bejing calling

Jag ska på studiebesök på Volvo IT. I Kina. Blir därför förmodligen lite tyst framöver. Läs gärna detta under tiden.

Det är helt absurt med ett system som försöker begränsa folks rörlighet inom landet. Som den svenska regimen gjort från diktatorn Gustav Vasas tid fram till 1860.

Det är helt absurt med ett system som försöker begränsa vad folk får lov att säga, skriva och tycka. Som den svenska regimen gjort. Och i någon svag mening fortfarande gör.

RUT-hyckleriet

Nej, riktade avdrag av typen RUT och ROT är inte bra. Det är bättre med en generell skattesänkning. Det är nämligen inte rimligt att du, för att få lov att behålla hundra kronor, först måste betala 150 kronor till stat, kommun och landsting. Det är inte rimligt att du alltså inte får lov att tjäna mer än hundra kronor när du levererat ett värde om 250 kronor. Du blir, minst sagt, skinnad.

Men det är i ännu lägre grad rimligt att å ena sidan protestera mot köp av tjänster ("det där ska vuxna människor klara av själva!") samtidigt som man, arbetarrörelsens förtrupp och ledning, köper exakt samma tjänster själv.

Och det är i ytterligare lägre grad rimligt att vilja ha skattereduktion för branscher där av hävd främst män gynnas, men inte för branscher där främst kvinnor gynnas (som Maud Olofsson och Annie Johansson påminner oss om).

Varför, kära arbetarrörelse, inte istället erkänna att köp och sälj av tjänster är en väldigt bra idé som ingen förlorar på? Varför inte satsa på att försöka lyfta de groteskt höga skattebördorna från arbetarklassens axlar? Göra det lättare att köpa och sälja tjänster, och därmed göra det lättare att leva på sitt eget arbete?

Uppdatering: Läs även Ingerö om hyckleriet. Och Annie för mer statistik. Och Fredrik om just arbetarrörelsens oförmåga att skapa schyssta villkor för tjänsteföretagande.

Lästips: RUT och Afrika och SD

Daniel Waldenström beskriver hur RUT- och ROT-avdrag innebär att man hyvlar ner trösklar, och hur därför avskaffandet av dessa avdrag slår på ett sätt som dess motståndare inte riktigt verkar förstå.

Och Nina Sanandaji berättar om hur fattigdomen i Afrika snabbt minskar.

Andreas Johansson Heinö har sett en debatt där vänsterns ovilja att debattera med SD lämnar fältet fritt för Åkesson att kritisera liberalismen:

Jag tror inte det ligger i vänsterblockets intresse att låta Åkesson få fortsätta att formulera det icke-liberala alternativet inom integrationspolitiken.

Lästips: HAX och This is England 2

HAX berättar om ett lagförslag i Storbritannien som skulle kunna göra det förbjudet att fotografera poliser.

Hallå, alla, kom ihåg dessa väldigt enkla saker:

1) Polisens mandat att använda våld är ett mandat de fått av oss medborgare. Vi har redan från början rätt att freda oss med våld. Men denna våldsmakt lägger vi i händerna på en utbildad kår, för att vi ska slippa ett samhälle med allas krig mot alla. Vi vill ha ett samhälle med totalt sett mindre våld och tvång. Därför har vi poliser och militärer. Men polis och militär har ingen annan makt än den vi valt att lägga i deras händer! Makten är vår från början, och den förblir vår, även när vi delegerar delar av den.

2) Eftersom makt korrumperar, är det viktigt att vi medborgare har kontrollinstitutioner som granskar hur makten utövas, och som har förmågan att avsätta korrumperade makthavare. Det gäller inte minst tjänstemän i våldsapparaten. Till exempel korrupta byråkrater, men också poliser som missköter sig. Rätten att tillgripa våld är uppenbarligen något som frestar till maktmissbruk.

3) Våra kontrollinstitutioner är i dagsläget svaga. Poliser utreder sina brottsmisstänkta kolleger, åklagare tar inte upp fall emot poliser, och domstolar värdesätter slentrianmässigt polisers vittnesbörd som betydligt mer trovärdiga än andra. Detta visar sig i en väldigt låg andel dömda polismän, jämfört med antalet anmälningar och vittnesmål om incidenter.

4( Eftersom demokratins institutioner alltid kommer att vara svaga, så finns det en yttersta kontrollinstans: den fria opinionsbildningen. Man får bedriva journalistik, dvs rapportera om sådant som händer. Inte bara en utvald klick, utan alla har den rätten att informera sig om vad som händer, och informera andra om vad som hänt.

Vad händer med en demokrati som inskränker medborgarens rätt att dokumentera och informera om övergrepp som begås av maktens tjänstemän?

Lästips: Herbertson sammanfattar konservativismdebatten

Erik Herbertson har i ett bra inlägg en exposé över den senaste tidens debatt om svensk konservativism.

Och han passar på att, som vanligt mycket begåvat, kritisera den politiska konservativismen. Ett guldkorn:

När Lundberg & Linder skriver att förnuftet har sina gränser och vill ha traditionen som ett komplement att luta sig mot, så är återigen frågan: Vilken tradition? Utifrån vilka värden och principer?

Precis. Att luta sig mot traditioner är väl bra och något jag gör varje dag. Men vi har ju inte samma traditioner. Det som är ett bra val för den enskilde behöver inte vara ett bra val för hela samhällen. Ska jag pracka på andra mina traditioner? Eller bli påprackad deras?

För att samhällen ska kunna utvecklas och människor trivas, så måste det finnas en idéutveckling. Olika idéer som kan stötas och blötas mot varandra, och en tolerans där olika idéer och livsstilar kan samexistera.

Konservativism är väl bra som personlig livshållning. Men när den får politiska anspråk, så betyder den i verkligheten: "Min personliga livshållning ska från och med nu vara din personliga livshållning!"

This is England

Nej, bara för att man säger (aldrig så trosvisst) "vi har råd", så betyder inte det att man faktiskt har råd.

Storbritannien har under mer än ett års tid försökt sig på precis den politik som Göran Greider och andra keynesianer vill att Sverige ska föra.

Då, för ett år sedan, applåderade Dan Josefsson Keynes återkomst i den ekonomiska politiken.

Men vart har Keynes tagit Grekland? Vart har Keynes tagit USA? Vart har Keynes tagit Storbritannien?

Retail sales excluding gasoline in January fell 1.2 percent from the previous month, twice as much as economists forecast. The number of people receiving unemployment benefits jumped to 1.64 million in January, the highest level since April 1997. The yield on U.K. government debt is now higher than on Spanish or Italian bonds, a sure sign that investors are losing faith in the country’s ability to pay its debts. The inflation rate has also accelerated to 3.5 percent.

Triple Whammy

In reality, Britain has the worst of all possible worlds: a stagnant economy, a crippling budget deficit and rising prices.