Trots mitt motstånd mot kvotering tycker jag att det är fel om högre utbildare nu inte längre ska få lov att särbehandla. Varje enskild utbildning måste naturligtvis vara fri att ordna sin intagning på precis det sätt de själva önskar. Det är ju bara utbildaren själv som vet vad som kommer att krävas av studenterna på den egna utbildningen.
Det är dessutom principiellt viktigt att inte beröva dem den rätten: vill en näringsidkare särbehandla en viss grupp, låt dem särbehandla. Det är de sökande (kunderna, de som röstar direkt med fötterna) som ska avgöra huruvida särbehandlingen är en god idé. Inte någon lagstiftande församling som varken bedriver utbildning eller söker utbildning.
Och: TADAAA! Därmed satte vi fingret på grundproblemet! Staten, styrd genom den lagstiftande församlingen, är ju faktiskt den som bedriver utbildningen. Trots att man utför utbildningstjänster mot betalning, precis som alla andra utbildningsföretag, så räknas inte högskolornas verksamhet som näringsverksamhet. Den är någon sorts myndighet. Och så länge den är det, så är det förstås likabehandling som gäller. Staten och dess institutioner ska ju inte göra skillnad på folk och folk.
Det är ett klassiskt exempel på hur Sverige har blandat samman fördelningspolitik och maktutövande. Möjligheten för alla att studera har inget med statliga högskolor att göra. Den möjligheten kommer sig av att studiekostnaderna till stor del finansieras gemensamt. Att högre utbildning är avgiftsfri beror inte på om högskolorna är privata, eller kommunala, eller statliga. Det beror på att avgiften betalas ur en gemensam kassa. Kostnaderna för att bedriva utbildningen, avgiften som sådan, kan man ju inte trolla bort. Den måste naturligtvis betalas. Lärare ska ha lön och byggnader ska underhållas.
Men genom att utbildningsresurserna styrs till ett litet urval statligt kontrollerade organ, upprätthålls illusionen av att det solidariskt finansierade är beroende av det statligt ägda och, genom tillsättningspolitiken, det centralt styrda. Men det beroendet är ju inte sant. Resurstilldelningen skulle kunna följa studenten. De högre lärosätena skulle kunna vara fristående och tvungna att tillfredsställa studenternas behov för att få tillgång till studenternas skolavgifter.
En trevlig bieffekt hade varit att man sluppit en massa centralstyrda planeringsmissar, som när man t ex glömt att utbilda den ena eller andra sortens yrkeskategorier; eller när ett skrå på medeltida vis tillåts påverka antalet utbildningsplatser för att skapa ett utbudsunderskott. Vilka kan bättre än studenterna själva bedöma vilka karriärval som är bäst för dem?
Och man hade också berövat den lagstiftande församlingen ett ideologiskt verktyg, genom att få det svårare att diktera vilka värdegrunder högre utbildningar måste hålla sig med. Staten ska inte bedriva ideologiproduktion. Staten ska spegla medborgarnas värderingar, inte tvärtom.
onsdag 13 januari 2010
Kvoteringsdumheterna bort
Tack! Det korkade tilltaget att kvotera in folk på utbildningar verkar falla ur modet.
Det är obestridligen sant att många livsval följer gamla könsmönster. Bakom de valen ligger säkert många gånger fördomar, baserade på kön. Vad vi tror oss kunna gilla styrs delvis av vår egen uppfattning om kön. Vad vi blivit uppmuntrade att gilla - och träna oss i - styrs delvis av andras uppfattning om kön. Själva grundproblemet, att en kollektiv identitet såsom kön tillåts påverka våra individuella val, finns där.
Och i dess kölvatten kommer andra reella problem, som t ex att kvinnor uppmuntras att välja bort yrken där det finns gott om pengar att tjäna. Och med mindre pengar följer mindre personlig frihet.
Med positiv särbehandling, som t ex kvotering, kan man frisera utfallet. Men det är ett svagt verktyg när det gäller att komma åt orsakerna. Kvoteringen ändrar ingenting i grunden. Den får bara verkligheten att verka se lite bättre ut än vad den i själva verket är.
För sanningen är ju att intagningen till högskolan är strikt meritbaserad. För att komma in på en utbildning behöver du kvalificera dig, ha tillägnat dig vissa egenskaper och kunskaper. Om fler av det könet "bla" än av könet "hum" faktiskt väljer att avstå från att tillägna sig vissa egenskaper och kunskaper, så är det där problemet ligger. Och på samma sätt vad gäller intresset att söka: om mäns och kvinnors intresse för olika livsvägar skiljer sig genom yttre påverkan, så minska den yttre påverkan. Uppmuntra folk att välja efter eget huvud. Visa på alla möjligheter.
Men stäng inte igen några möjligheter. För det är vad kvotering gör: stänger igen.
(Och med detta sagt vill jag ändå inte ta bort möjligheten för utbildningar att diskriminera och särbehandla av hjärtats lust. Men det är ett annat inlägg. Läs för övrigt Hanna Wagenius i samma ämne.)
Det är obestridligen sant att många livsval följer gamla könsmönster. Bakom de valen ligger säkert många gånger fördomar, baserade på kön. Vad vi tror oss kunna gilla styrs delvis av vår egen uppfattning om kön. Vad vi blivit uppmuntrade att gilla - och träna oss i - styrs delvis av andras uppfattning om kön. Själva grundproblemet, att en kollektiv identitet såsom kön tillåts påverka våra individuella val, finns där.
Och i dess kölvatten kommer andra reella problem, som t ex att kvinnor uppmuntras att välja bort yrken där det finns gott om pengar att tjäna. Och med mindre pengar följer mindre personlig frihet.
Med positiv särbehandling, som t ex kvotering, kan man frisera utfallet. Men det är ett svagt verktyg när det gäller att komma åt orsakerna. Kvoteringen ändrar ingenting i grunden. Den får bara verkligheten att verka se lite bättre ut än vad den i själva verket är.
För sanningen är ju att intagningen till högskolan är strikt meritbaserad. För att komma in på en utbildning behöver du kvalificera dig, ha tillägnat dig vissa egenskaper och kunskaper. Om fler av det könet "bla" än av könet "hum" faktiskt väljer att avstå från att tillägna sig vissa egenskaper och kunskaper, så är det där problemet ligger. Och på samma sätt vad gäller intresset att söka: om mäns och kvinnors intresse för olika livsvägar skiljer sig genom yttre påverkan, så minska den yttre påverkan. Uppmuntra folk att välja efter eget huvud. Visa på alla möjligheter.
Men stäng inte igen några möjligheter. För det är vad kvotering gör: stänger igen.
(Och med detta sagt vill jag ändå inte ta bort möjligheten för utbildningar att diskriminera och särbehandla av hjärtats lust. Men det är ett annat inlägg. Läs för övrigt Hanna Wagenius i samma ämne.)
Lästips
Läst på lunchen:
1) Vice ordförande för Tjeckiens nationalbank, Mojmir Hampl, gör den reflektionen att EU:s politiker är väldigt kaxiga när det gäller att läxa upp finansinstitut för bristande ekonomiskt omdöme, samtidigt som de själva är allt annat än bra på det där med att hålla budgeten i balans. Mojmir är för övrigt ett osedvanligt koolt förnamn.
2) Johan Ingerö om hur folket bakom partiernas nomineringsprocesser sitter inne på en oproportionerligt stor del av den politiska makten, trots att vi medborgare inte kan välja bort dem. Det är tvärtom de som bestämmer vad vi medborgare överhuvudtaget kan välja mellan. Vilket i FP:s fall effektivt blockerar ett socialpolitiskt nytänkande.
3) Reason tänker att om den nigerianske unge mannen på det amerikanska inrikesplanet bara hade 80 gram inte så kraftigt sprängmedel insydda i kalsongerna, så är inte massförstörelsevapen vad de brukade vara. Om man inte räknar med massförstörelse av egna ofödda barn, förstås...
1) Vice ordförande för Tjeckiens nationalbank, Mojmir Hampl, gör den reflektionen att EU:s politiker är väldigt kaxiga när det gäller att läxa upp finansinstitut för bristande ekonomiskt omdöme, samtidigt som de själva är allt annat än bra på det där med att hålla budgeten i balans. Mojmir är för övrigt ett osedvanligt koolt förnamn.
2) Johan Ingerö om hur folket bakom partiernas nomineringsprocesser sitter inne på en oproportionerligt stor del av den politiska makten, trots att vi medborgare inte kan välja bort dem. Det är tvärtom de som bestämmer vad vi medborgare överhuvudtaget kan välja mellan. Vilket i FP:s fall effektivt blockerar ett socialpolitiskt nytänkande.
3) Reason tänker att om den nigerianske unge mannen på det amerikanska inrikesplanet bara hade 80 gram inte så kraftigt sprängmedel insydda i kalsongerna, så är inte massförstörelsevapen vad de brukade vara. Om man inte räknar med massförstörelse av egna ofödda barn, förstås...
tisdag 12 januari 2010
Orättvisan förklarad
World Poverty Map.
Jag lägger oftast inte ner mängder med känslor i politiken. Även när politiker vill trampa på våra mest grundläggande fri- och rättigheter tar jag det inte riktigt på blodigt allvar. Inte när det gäller vår del av världen. En höger- eller vänsterregering gör inte jättestor skillnad här. Vi är ganska fria och rika och mätta. Både den höger och den vänster som faktiskt kan få makten hos oss för i praktiken en socialliberal politik.
Men när det gäller resten av världen kan jag inte för mitt samvetes skull tillåta mig att vara så grym mot de som är fattiga. För de som är fattiga ute i världen är FATTIGA. Big time. De dör.
Ta en titt på kartan ovan. Den visar i vilka områden i världen folk har det bra, och i vilka områden folk har det mindre bra.
Notera hur etnicitet inte förklarar rikedom och fattigdom. Jämför t ex det förhållandevis rika Botswana med det fattiga Tanzania. "Negrerna jobbar för dåligt" är ingen förklaring.
Notera hur klimatet inte förklarar rikedom och fattigdom. Jämför t ex det rika Singapore med det fattiga Filippinerna. "Det är varmt i tropikerna, folk blir slöa" är ingen förklaring.
Notera hur tillgången till naturresurser inte förklarar rikedom och fattigdom. Jämför t ex det diamantrika men urfattiga Sierra Leone med det på naturresurser utblottade men snorrika Schweiz. "Vi har inga diamanter!" är ingen förklaring.
Notera hur kolonial historia inte förklarar rikedom och fattigdom. Jämför t ex den forna kolonin Hong Kong med den forna kolonin Kongo. Eller den forna stormakten Ryssland med Singapore. Eller alla de utsugna kolonierna i Nordamerika som idag är välmående stater i ett samarbete känt som USA.
Notera hur inget av detta förklarar rikedom och fattigdom. Jämför t ex Nord- och Sydkorea. Exakt samma folkslag och språk (inga etniska stridigheter). Samma historia (av krig, ockupation och kolonialvälde). Exakt samma religiösa och filosofiska tradition med hög arbetsmoral och hög grad av organisation. Samma klimat och tillgång till naturresurser.
På femtiotalet var Nord- och Sydkorea lika fattiga. Idag är människor i Sydkorea tio gånger rikare än människor i Nordkorea. "Vi hade inte tillgångarna", "Den underlägsna rasen i jobbar för dåligt", "Vi har varit utsatta för kolonialism", "Vi var ockuperade". Undanflykter.
Däremot finns det andra fattigdomsförklaringar som inte är billiga undanflykter utan alldeles sanna:
"Vår polischef misshandlar oss", "Vi har inga fria val", "Vi får inte resa utomlands", "Vi måste betala mycket pengar för att få starta företag", "Vi har inte råd med exportavgiften", "Här finns inga multinationella företag som kan ge oss bättre jobb", "Förvaltningsdomaren kräver mutor", "Vår äganderätt respekteras inte", "Vi får ingen information", "Journalisterna blir misshandlade och fängslade", "Skatterna är skyhöga", "Jag har inte möjlighet att ta mig till marknaden i den andra byn", "Vi måste hålla vår handel hemlig", "EU och USA tar ut svinhöga tullar", "Det är vägspärrar överallt", "Partikommissionären förvaltar alla tillgångar", "Vi får inte lov att äga dollar", "Här finns inga banker".
Det är, om du orkar lyssna, en klagolåt som förenar folket i jordens alla fattiga länder.
Men visa mig en liberal, kapitalistisk, parlamentarisk marknadsekonomi där svält råder. Och bestäm dig för vad du vill kämpa för politiskt.
Läs mer här.
Jag lägger oftast inte ner mängder med känslor i politiken. Även när politiker vill trampa på våra mest grundläggande fri- och rättigheter tar jag det inte riktigt på blodigt allvar. Inte när det gäller vår del av världen. En höger- eller vänsterregering gör inte jättestor skillnad här. Vi är ganska fria och rika och mätta. Både den höger och den vänster som faktiskt kan få makten hos oss för i praktiken en socialliberal politik.
Men när det gäller resten av världen kan jag inte för mitt samvetes skull tillåta mig att vara så grym mot de som är fattiga. För de som är fattiga ute i världen är FATTIGA. Big time. De dör.
Ta en titt på kartan ovan. Den visar i vilka områden i världen folk har det bra, och i vilka områden folk har det mindre bra.
Notera hur etnicitet inte förklarar rikedom och fattigdom. Jämför t ex det förhållandevis rika Botswana med det fattiga Tanzania. "Negrerna jobbar för dåligt" är ingen förklaring.
Notera hur klimatet inte förklarar rikedom och fattigdom. Jämför t ex det rika Singapore med det fattiga Filippinerna. "Det är varmt i tropikerna, folk blir slöa" är ingen förklaring.
Notera hur tillgången till naturresurser inte förklarar rikedom och fattigdom. Jämför t ex det diamantrika men urfattiga Sierra Leone med det på naturresurser utblottade men snorrika Schweiz. "Vi har inga diamanter!" är ingen förklaring.
Notera hur kolonial historia inte förklarar rikedom och fattigdom. Jämför t ex den forna kolonin Hong Kong med den forna kolonin Kongo. Eller den forna stormakten Ryssland med Singapore. Eller alla de utsugna kolonierna i Nordamerika som idag är välmående stater i ett samarbete känt som USA.
Notera hur inget av detta förklarar rikedom och fattigdom. Jämför t ex Nord- och Sydkorea. Exakt samma folkslag och språk (inga etniska stridigheter). Samma historia (av krig, ockupation och kolonialvälde). Exakt samma religiösa och filosofiska tradition med hög arbetsmoral och hög grad av organisation. Samma klimat och tillgång till naturresurser.
På femtiotalet var Nord- och Sydkorea lika fattiga. Idag är människor i Sydkorea tio gånger rikare än människor i Nordkorea. "Vi hade inte tillgångarna", "Den underlägsna rasen i jobbar för dåligt", "Vi har varit utsatta för kolonialism", "Vi var ockuperade". Undanflykter.
Däremot finns det andra fattigdomsförklaringar som inte är billiga undanflykter utan alldeles sanna:
"Vår polischef misshandlar oss", "Vi har inga fria val", "Vi får inte resa utomlands", "Vi måste betala mycket pengar för att få starta företag", "Vi har inte råd med exportavgiften", "Här finns inga multinationella företag som kan ge oss bättre jobb", "Förvaltningsdomaren kräver mutor", "Vår äganderätt respekteras inte", "Vi får ingen information", "Journalisterna blir misshandlade och fängslade", "Skatterna är skyhöga", "Jag har inte möjlighet att ta mig till marknaden i den andra byn", "Vi måste hålla vår handel hemlig", "EU och USA tar ut svinhöga tullar", "Det är vägspärrar överallt", "Partikommissionären förvaltar alla tillgångar", "Vi får inte lov att äga dollar", "Här finns inga banker".
Det är, om du orkar lyssna, en klagolåt som förenar folket i jordens alla fattiga länder.
Men visa mig en liberal, kapitalistisk, parlamentarisk marknadsekonomi där svält råder. Och bestäm dig för vad du vill kämpa för politiskt.
Läs mer här.
torsdag 7 januari 2010
Tiina vill hellre bo... var?
Ekonomisk frihet och frihet att välja livsstil hänger ihop. INTIMT ihop. Tiina Rosenberg flummar på Aftonbladet om att HBT-rörelsen har glömt klasskampen.
Stackars Tiina. Hon längtar efter livsstilsliberalism, men glömmer att de platser på jorden där folk tillåts leva som de vill är liberala kapitalistiska marknadsekonomier. Hon, om någon, behöver kasta av sig de marxistiska glasögonen och gå med i frihetskampen på riktigt.
Stackars Tiina. Hon längtar efter livsstilsliberalism, men glömmer att de platser på jorden där folk tillåts leva som de vill är liberala kapitalistiska marknadsekonomier. Hon, om någon, behöver kasta av sig de marxistiska glasögonen och gå med i frihetskampen på riktigt.
De hemliga liberalerna
Det är lite intressant, det här, att regeringen försöker sig på århundradets frihetsreform i Sverige, men vill inte att folk ska ha reda på det.
fredag 1 januari 2010
Lästips: Sjukförsäkringarna, en sista gång
...för nu. Det här har regeringen gjort med sjukförsäkringarna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
