I slöjdebatten har jag babblat på en massa kommentarsfält runt om i etern. Med den vanliga hållningen: emot tvång, för människors rätt att välja.
En hel del tycker att min tankeförmåga är rejält beslöjad. Själv tycker jag förstås att jag ser klart. Så här skriver jag, döm själva:
Dialog om att dölja hela sitt ansikte
"Med förslaget utmanar du principen att människan är fri att göra som hon vill så länge som hon inte kränker andra människors frihet.
En nikab som bärs frivilligt kränker inte andra människors frihet."
"Vi är rätt många som gärna tar en debatt och dialog i frågan. Men inte en debatt som syftar till att komma fram till en lämplig avvägning mellan slöjbärarnas och omgivningens intressen. En sådan debatt har ju redan accepterat som ett faktum att omgivningen har något att säga till om när det gäller andra människors kläder."
Kommentarsrekord på Expressen igår
"Det känns lite som "svåra avvägningar" är ett utmärkt retoriskt grepp för att låtsas att en lagstiftare som du måste ingripa och reglera lite här.
Men det måste du inte alls."
Tydliga gränser för burka och nikab
"Islamister och anti-muslimer är obehagligt lika varandra, och ingen av dem har i ett liberalt parti att göra."
"Det känns svårt att företrädare för ett liberalt parti som (C) presterar motioner där man obekymrat blandar samman tvång ("åläggs") och frivillighet ("själva accepterar").
Den sammanblandningen avslöjar en nedlåtande syn på människors förmåga att träffa egna livsval, och är själva grundbulten i all paternalism."
Ofrihetens försvarare
"Att reglera folks kläder ÄR totalitärt. Det gäller påbud lika väl som förbud. Det ena är inte annorlunda än det andra."
"vad är det som säger att man vill kommunicera när man är på en allmän plats? Har man en plikt att möta sina medmänniskor med blicken?"
"Det är en viktig liberal insikt, och en lärdom från historien, att majoriteten kan ha fruktansvärt fel."
"Motivera hur avsaknaden av lagstadgad klädkod kränker andra människors frihet."
"Som lagstiftare behöver du inte bry dig om vad folk har på sig i privata sammanhang: vad som gäller i hem, arbetsplatser och skolor är rimligen frågor för hemmen, arbetsplatserna och skolorna."
"Om man inte värnar den enskildes rätt till sin egen kropp (vilket inkluderar både rätt att välja kläder och rätt att förfoga över frukten av sitt eget arbete), så har man inget skydd mot dessa totalitära tendenser."
"Lagar har vi för att skydda folks frihet, inte för att inskränka den."
Inse det extrema med burka och niqab
"Jag tycker att islam är en av jordens dummaste religioner. Men det är fortfarande en mänsklig rättighet att bära nikab, eller clownnäsa, eller badbyxor, på allmän plats."
"Endast människor har värderingar, tygstycken har det inte."
"Det finns inte det minsta förtryckande i föreställningar om sexuell renhet, så länge man tillämpar dem på sig själv. Problemet med hederskulturer handlar helt och hållet om att de tillämpar sådana föreställningar på andra."
"Eftersom det handlar om värderingar så kan de inte förbjudas bort. Värderingar är tankar. Att angripa tankarnas yttringar angriper inte själva tankarna. Att sudda bort hakkorsen gör inte att nazismen som ideologi försvinner."
"Det är inte slöjorna som orsakar islam. Det är islam som orsakar slöjorna."
Äntligen en motion om öppenhet på riktigt
"Om du hämtar argumenten för din regleringsiver från Koranen eller från din egen sekulära världsbild spelar ingen roll om resultatet blir detsamma."
"Att någon påbjuder ett klädesplagg är precis lika illa som att någon förbjuder det."
torsdag 8 oktober 2009
onsdag 7 oktober 2009
Två extremt korkade positioner
Att politiska partier har högt i tak är vanligen en bra sak. Men ibland dyker det upp åsikter som inte på några vägar kan inrymmas utan att partiet fullständigt slås sönder. Som till exempel när folk i liberala partier får idén att vi bör ha lagstiftning uttryckligen baserad på gruppidentitet, eller lagstiftning som får exakt den effekten.
Staffan Danielsson heter en tjomme i Centerpartiet som (tillsammans med Lennart Pettersson) fått för sig att ett förbud mot vissa kläder är en väldigt bra idé. Särskilt sådana där konstiga muslimska kläder ska förbjudas. Det är en inte helt angenäm doft från den ideologiska gödselstacken över hans förslag. Men faktiskt helt i enlighet med Centerns partiprogram. Partiprogrammet från 1933 alltså:
Nästa lök till skalning är Mahmoud Aldebe. Han menar på allvar, vad det verkar, att särlagstiftning för olika religiösa grupper ska tillämpas. Vissa grupper ska ges specialrättigheter, och själva myndighetsutövningen ska skilja sig. Detta så att t ex en lagstiftande religion som islam ska kunna implementera en del av sina regler som just lagar.
Det är dumt på väldigt många sätt. Lagen ska för det första vara lika för alla. Och för det andra ska religiöst motiverade påbud och förbjud alltid vara frivilliga. Religionsfriheten är en frihet från tvång, inte ett sätt att få tillgång till statlig tvångsmakt (vilket samtidigt gör statens indrivande av samfundsavgifter till ett mycket skumt åtagande).
Även den mycket svaga och moderata islamism (=när man försöker upphöja muslimska sedvänjor till lag) som Mahmoud Aldebe står för är totalitär. Inom islam, liksom inom vilken annan religion som helst (inklusive ateismen) får du vara precis hur fundamentalistisk och radikal som helst. Men du får bara inte tvinga någon annan. Och lagstiftning är tvångsmakt.
Vad gäller Staffan Danielssons tankar om slöjor:
Visst, jag kan sträcka mig så långt som att ett samhälle kanske bör ha vissa zoner där man måste visa sitt ansikte och händer, liksom vissa zoner där man tvärtom inte ska blotta området kring ljumsken. Det verkar som om dessa kroppsområden (kön, händer, ansikte) har speciell signifikans som motiverar sådana regler. Ibland. På vissa platser.
Men generella lagar kring klädedräkt ska vi inte ha. Det borde räcka med den självreglerande mekanism som kallas sociala konventioner. Om folk vill utsätta sig själva för det stigma det kan innebära att gå antingen helt avklädda eller helt påklädda; låt dem göra det!
Om nikab (=spökdräkt) blir förbjuden kommer i alla fall jag att få god lust att börja bära den bara för att. Jag klär mig som jag vill!
Sedan är det en annan sak att spökdräkten problematiseras även inom islam, och jag skriver under på att nikaben är problematisk. Men knappast så problematisk att den motiverar tvång och förbud. Omvärlden blir ju knappast drabbad av en nikab. Det verkar mest vara besvärligt för den som bär den.
Men om bärandet är frivilligt är det faktiskt bärarens ensak.
Ur ett Sverigedemokratiskt perspektiv är Staffan Danielsson och Mahmoud Aldebe varandras motpoler. Den ene vill förbjuda några av uttrycken för islam, den andre vill påbjuda dem. Men förbud eller påbud kan kvitta lika. Jag buntar samman deras idéer i kategorin "Lagstiftare-som-vill-reglera-sådant-de-inte-har-med-att-göra", och konstaterar att de står och dribblar på samma planhalva. Vi övriga vill gå runt fria och själva välja plan, boll och regler.
Det finns vakna frihetsälskare som reagerar. Min partikamrat PL&C biter också ifrån emot bägge stollerierna, och det är bara att hålla med partikamraten ETR när hon skriver (på sin blogg och i Expressen) att det är viktigt "att vi har en öppen debatt om de åsikter som kandidater på våra nomineringslistor har gett uttryck för."
Det finns nämligen en del skumma åsikter därute.
Staffan Danielsson heter en tjomme i Centerpartiet som (tillsammans med Lennart Pettersson) fått för sig att ett förbud mot vissa kläder är en väldigt bra idé. Särskilt sådana där konstiga muslimska kläder ska förbjudas. Det är en inte helt angenäm doft från den ideologiska gödselstacken över hans förslag. Men faktiskt helt i enlighet med Centerns partiprogram. Partiprogrammet från 1933 alltså:
Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar
Nästa lök till skalning är Mahmoud Aldebe. Han menar på allvar, vad det verkar, att särlagstiftning för olika religiösa grupper ska tillämpas. Vissa grupper ska ges specialrättigheter, och själva myndighetsutövningen ska skilja sig. Detta så att t ex en lagstiftande religion som islam ska kunna implementera en del av sina regler som just lagar.
Det är dumt på väldigt många sätt. Lagen ska för det första vara lika för alla. Och för det andra ska religiöst motiverade påbud och förbjud alltid vara frivilliga. Religionsfriheten är en frihet från tvång, inte ett sätt att få tillgång till statlig tvångsmakt (vilket samtidigt gör statens indrivande av samfundsavgifter till ett mycket skumt åtagande).
Även den mycket svaga och moderata islamism (=när man försöker upphöja muslimska sedvänjor till lag) som Mahmoud Aldebe står för är totalitär. Inom islam, liksom inom vilken annan religion som helst (inklusive ateismen) får du vara precis hur fundamentalistisk och radikal som helst. Men du får bara inte tvinga någon annan. Och lagstiftning är tvångsmakt.
Vad gäller Staffan Danielssons tankar om slöjor:
Visst, jag kan sträcka mig så långt som att ett samhälle kanske bör ha vissa zoner där man måste visa sitt ansikte och händer, liksom vissa zoner där man tvärtom inte ska blotta området kring ljumsken. Det verkar som om dessa kroppsområden (kön, händer, ansikte) har speciell signifikans som motiverar sådana regler. Ibland. På vissa platser.
Men generella lagar kring klädedräkt ska vi inte ha. Det borde räcka med den självreglerande mekanism som kallas sociala konventioner. Om folk vill utsätta sig själva för det stigma det kan innebära att gå antingen helt avklädda eller helt påklädda; låt dem göra det!
Om nikab (=spökdräkt) blir förbjuden kommer i alla fall jag att få god lust att börja bära den bara för att. Jag klär mig som jag vill!
Sedan är det en annan sak att spökdräkten problematiseras även inom islam, och jag skriver under på att nikaben är problematisk. Men knappast så problematisk att den motiverar tvång och förbud. Omvärlden blir ju knappast drabbad av en nikab. Det verkar mest vara besvärligt för den som bär den.
Men om bärandet är frivilligt är det faktiskt bärarens ensak.
Ur ett Sverigedemokratiskt perspektiv är Staffan Danielsson och Mahmoud Aldebe varandras motpoler. Den ene vill förbjuda några av uttrycken för islam, den andre vill påbjuda dem. Men förbud eller påbud kan kvitta lika. Jag buntar samman deras idéer i kategorin "Lagstiftare-som-vill-reglera-sådant-de-inte-har-med-att-göra", och konstaterar att de står och dribblar på samma planhalva. Vi övriga vill gå runt fria och själva välja plan, boll och regler.
Det finns vakna frihetsälskare som reagerar. Min partikamrat PL&C biter också ifrån emot bägge stollerierna, och det är bara att hålla med partikamraten ETR när hon skriver (på sin blogg och i Expressen) att det är viktigt "att vi har en öppen debatt om de åsikter som kandidater på våra nomineringslistor har gett uttryck för."
Det finns nämligen en del skumma åsikter därute.
Bloggtips: PL&C om Centerns sanna natur
Kanske det bästa inlägg jag läst på den bloggen!
Han visar hur Bondeförbundet helt enkelt betyder "Småföretagarförbundet" i en tid då de flesta småföretag fanns i IT-sekto... f'låt jag menar livsmedelstillverkningsbranschen.
Han visar hur liberala kärnvärden är en överlevnadsfaktor för varje småföretagare, och hur alltså de två är oskiljaktiga. Utan de första dör de sistnämnda.
Och han påminner om att det vid sidan av den liberala falangen av Centerpartiet tyvärr finns en särintresseförening som mest är intresserad av två saker: skaffa sig själva eller den egna branschen fördelar på andras bekostnad, och tala om för andra människor hur de ska leva eller klä sig.
Han visar hur Bondeförbundet helt enkelt betyder "Småföretagarförbundet" i en tid då de flesta småföretag fanns i IT-sekto... f'låt jag menar livsmedelstillverkningsbranschen.
Han visar hur liberala kärnvärden är en överlevnadsfaktor för varje småföretagare, och hur alltså de två är oskiljaktiga. Utan de första dör de sistnämnda.
Och han påminner om att det vid sidan av den liberala falangen av Centerpartiet tyvärr finns en särintresseförening som mest är intresserad av två saker: skaffa sig själva eller den egna branschen fördelar på andras bekostnad, och tala om för andra människor hur de ska leva eller klä sig.
tisdag 6 oktober 2009
Fega otäcka arbetsgivare
Läser hos socialdemokraten Ola Möller:
Jag drabbas omedelbart av två starka känslor:
En del av mig vill förklara: Fegheten är ju en följd av LAS + krångel + höga ingångslöner. Mod har ett pris, en riskpremie. Den kan man inte förhandla bort: det finns en faktisk kostnad man måste ta när man satsar på ett oprövat kort. I och med att risken vid en anställning bärs av mest av arbetsgivaren, och att riskpremien är hög; så måste arbetsgivaren vara feg.
Alternativet är ju konkurs. Den som riskerar för mycket slås ut. Och då har du plötsligt ingen arbetsgivare alls längre. Det är det som kallas tröskeleffekt.
En helt annan del av mig vill bara skrika: men bevisa då hur en bra arbetsgivare ska vara då! Starta ett företag och anställ, om du nu har så förbenat förnumstiga synpunkter på hur andra människor ska sköta sina företag!
Problemet heter inte LAS, problemet heter inte dålig utbildning, problemet heter inte icke kompetenta personer utan ett av dom stora problemen i vårt arbetsliv heter fega arbetsgivare. Massor av kompetenta och hungrig ungdomar vill inget hellre än att få komma in och jobba, att få bidra med allt sitt engagemang, men arbetsgivarna väljer att gå vidare med lite säkrare kort som har erfarenhet av just den typen av jobb det handlar om.
Jag drabbas omedelbart av två starka känslor:
En del av mig vill förklara: Fegheten är ju en följd av LAS + krångel + höga ingångslöner. Mod har ett pris, en riskpremie. Den kan man inte förhandla bort: det finns en faktisk kostnad man måste ta när man satsar på ett oprövat kort. I och med att risken vid en anställning bärs av mest av arbetsgivaren, och att riskpremien är hög; så måste arbetsgivaren vara feg.
Alternativet är ju konkurs. Den som riskerar för mycket slås ut. Och då har du plötsligt ingen arbetsgivare alls längre. Det är det som kallas tröskeleffekt.
En helt annan del av mig vill bara skrika: men bevisa då hur en bra arbetsgivare ska vara då! Starta ett företag och anställ, om du nu har så förbenat förnumstiga synpunkter på hur andra människor ska sköta sina företag!
Bloggtips: Abir om att det finns hopp för Irak
Få svenskar vet mer om situationen i Irak, med demokratins möjligheter och människornas svårigheter, än Abir.
Så när hon rapporterar så här optimistiskt så blir jag hoppfull.
Så när hon rapporterar så här optimistiskt så blir jag hoppfull.
Bloggtips: Louise P om falska dikotomier
Världen är inte en serie dikotomier ändå analyserar vi den som om den vore så, som om vi är det ena eller det andra, och i den processen skapar vi inte då också dikotomier eller uppfinner dem gång på gång?
LouiseP: Lisbeth Salanders och Ofelias klagan
måndag 5 oktober 2009
Socialdarwinism II: Mänsklig svaghet
För att försöka förklara varför socialdarwinism och liberalism inte är samma sak, så behöver jag stanna ett ögonblick vid det som gör socialdarwinismen så anstötlig: den föraktfulla synen på mänsklig svaghet.
För vi måste börja med att slå fast en sak: mänsklig svaghet är en realitet! Socialdarwinismens fel är inte att den säger: "det finns svaga individer", utan att den säger: "svaga individer ska slås ut".
Svaga individer finns! Det är ju precis därför vi bedriver politik, eller hur? Om alla hade varit utan brist hade vi inte behövt några politiska åtgärder alls.
På ett sätt kan man säga att vi är svaga, allesammans! Svaga eftersom vi är utlämnade åt våra behov. Inget av det vi behöver för vår överlevnad och vårt välbehag kommer automatiskt flygande till oss. Den starka och friska individen belönas inte för att vara stark och frisk. Vi behöver allesammans arbeta för vår överlevnad. Hur pass bra vi överlever är helt beroende av hur rikt det faktiska resultatet av vårt arbete blev.
Mängden arbete räknas inte. Det utgår inte automatisk lön för mödan. Ingen värderar ens ansträngning och utdelar en belöning i proportion mot slitet. Arbetets frukt delas inte ut! Arbetets frukt är vad vi i slutändan lyckas skapa.
Så alla tävlingsmetaforer och bilden av konkurrensekonomi som rangordning har alltså inte med den ekonomiska verkligheten att göra! På löparbanan, där finns ett begränsat antal platser, och bara en guldmedalj åt vinnaren. Men i kampen för överlevnaden, i verkligheten, är antalet deltagare obegränsat, och alla kan bli vinnare (om alla arbetar klokt), och alla kan bli förlorare (om ingen gör det).
Så liberalen är ingen socialdarwinist, och önskar inte att någon förlorar; utan ser verkligheten sådan den är: för att överleva behöver vi skapa det vi behöver, och gör vi det smart behöver ingen vara utan.
För vi måste börja med att slå fast en sak: mänsklig svaghet är en realitet! Socialdarwinismens fel är inte att den säger: "det finns svaga individer", utan att den säger: "svaga individer ska slås ut".
Svaga individer finns! Det är ju precis därför vi bedriver politik, eller hur? Om alla hade varit utan brist hade vi inte behövt några politiska åtgärder alls.
På ett sätt kan man säga att vi är svaga, allesammans! Svaga eftersom vi är utlämnade åt våra behov. Inget av det vi behöver för vår överlevnad och vårt välbehag kommer automatiskt flygande till oss. Den starka och friska individen belönas inte för att vara stark och frisk. Vi behöver allesammans arbeta för vår överlevnad. Hur pass bra vi överlever är helt beroende av hur rikt det faktiska resultatet av vårt arbete blev.
Mängden arbete räknas inte. Det utgår inte automatisk lön för mödan. Ingen värderar ens ansträngning och utdelar en belöning i proportion mot slitet. Arbetets frukt delas inte ut! Arbetets frukt är vad vi i slutändan lyckas skapa.
Så alla tävlingsmetaforer och bilden av konkurrensekonomi som rangordning har alltså inte med den ekonomiska verkligheten att göra! På löparbanan, där finns ett begränsat antal platser, och bara en guldmedalj åt vinnaren. Men i kampen för överlevnaden, i verkligheten, är antalet deltagare obegränsat, och alla kan bli vinnare (om alla arbetar klokt), och alla kan bli förlorare (om ingen gör det).
Så liberalen är ingen socialdarwinist, och önskar inte att någon förlorar; utan ser verkligheten sådan den är: för att överleva behöver vi skapa det vi behöver, och gör vi det smart behöver ingen vara utan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
