I Dagens Eko: Klimatbeslut tas utan stöd i forskning om hur forskare är osäkra, medan politiker beter sig tvärsäkert i klimatdebatten.
Politiker baserar oftare politik på vad som är politiskt möjligt än vad som faktiskt är bevisat och säkert. No shit, Sherlock! Det är därför som både politiker och forskarrapporter måste granskas av en intresserad allmänhet och av kunniga journalister.
torsdag 17 september 2009
Bloggtips: Nordberg om KD:s bjälke i det egna ögat
Göran Hägglund har på senaste tiden gjort en fråga av att media och viktigpettrar alltför ofta blandar sig i hur vanliga människor vill leva sina liv. I sak har han rätt. Men, som Johan Nordberg påpekar, har KD en gedigen tradition på området vara-viktigpettrar-som-vill-blanda-sig-i-andras-livsföring.
För att citera min favorit Jesus:
Orden återgivna av evangelisten Matteus, kapitel 7, versarna 1 till och med 5.
Amen.
För att citera min favorit Jesus:
Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas uppåt er. Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga?
Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga.
Orden återgivna av evangelisten Matteus, kapitel 7, versarna 1 till och med 5.
Amen.
Bloggtips: Ingerö och Laakso om SD
Johan Ingerö och Erik Laakso kommer till ungefär samma slutsats: Låt Snurredemokraterna predika! Då hör man vilken förvirrad och tunn soppa det är.
Ingerö berömmer Expressens partiledargranskning där SD:s Jimmie Åkesson avtvingas lite svar om andra frågor än just invandringsfrågan. Förvirrat var bara förnamnet.
Ingerö kommenterar: Sverigedemokraterna har länge hävdat att det i Sverige är förbjudet att öppet diskutera invandringen, men inom Sverigedemokraterna är det uppenbarligen förbjudet att diskutera något annat än invandringen.
Laakso å sin sida grälar med rätta på Aftonbladets korkade beslut att inte ta in valannonser från Sverigedemokraterna. Hur ska man kunna bemöta någon som inte tillåts tala för sig? Och varför bjuder man på ett martyrskap?
Laakso skriver:
Ingerö berömmer Expressens partiledargranskning där SD:s Jimmie Åkesson avtvingas lite svar om andra frågor än just invandringsfrågan. Förvirrat var bara förnamnet.
Ingerö kommenterar: Sverigedemokraterna har länge hävdat att det i Sverige är förbjudet att öppet diskutera invandringen, men inom Sverigedemokraterna är det uppenbarligen förbjudet att diskutera något annat än invandringen.
Laakso å sin sida grälar med rätta på Aftonbladets korkade beslut att inte ta in valannonser från Sverigedemokraterna. Hur ska man kunna bemöta någon som inte tillåts tala för sig? Och varför bjuder man på ett martyrskap?
Laakso skriver:
Ett parti som har som livsluft att vara undanskuffade, nedtryckta, misshandlade i medierna och gärna agerar underdog är det här naturligtvis mumma. Det skålas nog i Pommac i alla SD-kvarter runt om i landet idag för det här var en gåva de knappast kunde tänka sig från landets största tidning. – Se nu, säger de, vi säger sanningarna och medierna förbjuder oss att tala.
Jag föredrar att låta dårarna tala mycket, länge och ofta för då hör snart alla hur deras dårskap är funtad.
onsdag 16 september 2009
Bloggtips: Laakso om att skilja kyrka och stat
Jag håller med Erik Laakso: Skilj kyrkan från staten – rösta inte på söndag
Nej, det hade varit ett fruktansvärt övergrepp om partierna hade stegat in och gjort en fristående intressegemenskap (som ett kyrkosamfund är) till en plattform för de egna politiska övervägandena.
Inte ens argumentet: "Men tänk om Sverigedemokraterna utnyttjar kyrkan som sin plattform" är giltigt. Låt dem göra det! Så kanske det står fullständigt klart hur idiotiskt det är att släppa självbestämmandet över sin kyrka till en massa folk med politiska ambitioner.
Laakso igen:
Svenska kyrkan är en frikyrka bland andra och inför årsmöten i andra frikyrkor bedrivs inga nationella valkampanjer eller partipolitiska nomineringsrundor
Nej, det hade varit ett fruktansvärt övergrepp om partierna hade stegat in och gjort en fristående intressegemenskap (som ett kyrkosamfund är) till en plattform för de egna politiska övervägandena.
Inte ens argumentet: "Men tänk om Sverigedemokraterna utnyttjar kyrkan som sin plattform" är giltigt. Låt dem göra det! Så kanske det står fullständigt klart hur idiotiskt det är att släppa självbestämmandet över sin kyrka till en massa folk med politiska ambitioner.
Laakso igen:
Just nu är det slutspurt för valrörelsen inför kyrkovalet och ett häpnadsväckande engagemang synes från personer som jag aldrig trott mig ha något alls med vare sig religion eller kyrka att göra, men politik är de såklart mycket intresserade utav.
Bloggtips: Ingerö om vården
Om vinst nu är fult på livsnödvändigheter som utbildning och sjukvård, varför är det inte fult när det gäller mat?
Varför är det fortfarande, i Välfärdens år 2009, fullt tillåtet för vilken arbetsköpare och profitör som helst att öppna en matbutik? Nej, låt oss genast underordna livsmedelsbranschen samma system som redan garanterar rättvis sjukvård i hela vårt avlånga land.
- Låt alla kommuner och landsting inrätta särskilda Livsmedelsnämnder som bestämmer vad folket ska äta till middag, när maten ska serveras och hur mycket den får kosta
- Låt alla debatter i dessa fullmäktigen handla om vem som satsar mest skattepengar på mat till hungriga svenskar
- Låt Allians för Sverige - det marknadstillvända alternativet - utlova en matgaranti som slår fast att den som väntat i tre månader på mat får äta på restaurang på landstingets bekostnad
- Låt den kommunala byråkratin räkna på antalet mataffärer i förort kontra innerstad så att vänstern kan yla om hur högern, genom det nyliberala programmet Matval Stockholm, tar mat från invandrare och ger till Östermalmstanter
- Debattera huruvida den allmäna matförsäkring som garanterar tillgången på mat för den som hastigt och oväntat blir hungrig ska kunna kompletteras med privata försäkringar
Den här sortens åtgärder borde den kunna åstadkomma underverk inom den idag helt oreglerade matförsäljningssektorn. Varför vågar ingen driva detta fantastiska system?
Skön kommentar
He he. I kommentarerna till en artikel blandar sig geniet "null5, 2009-09-15 23:19" in i debatten:
På det svarar signaturen "null, 2009-09-16 06:55":
Touché! Det är inte invandringen som kostar. Det som kostar är för det första att försörja vuxna arbetsvilliga och kapabla människor som hindras att arbeta. Och för det andra att städa upp när folk blir arga på sakernas tillstånd.
Folk som kommer hit och arbetar är en stor nettovinst för dem själva och för hela samhället.
Vi kanske borde införa ett system som avtvingar invandrare att betala tillbaka X antal % av sin lön till välfärden som de gratis utnyttjat efter ankomsten till Sverige. Det kanske vore något för ovannämnda chefredaktör som tycker det är läskigt att få kvar mer i sin plånbok.
På det svarar signaturen "null, 2009-09-16 06:55":
Jag är litte förvirrat över null5's förslag. Jag är en invandrade svensk som hade arbete sedan min första dag i Sverige. Jag har betalt skatt sedan min första dag på samma sätt som mina svenska medarbetare. Jag har betalat själv min inlärning av svenska språk, för att SFI är otillgängligt.Den enda "välfärd" jag hat uttnyttjat annat än vanliga svenskar var Migrationsverket. Samtidigt sparade samhället hela kostnader på min uppväxt och utbildning. Menar du att den X% som jag ska betala är negativ?
Touché! Det är inte invandringen som kostar. Det som kostar är för det första att försörja vuxna arbetsvilliga och kapabla människor som hindras att arbeta. Och för det andra att städa upp när folk blir arga på sakernas tillstånd.
Folk som kommer hit och arbetar är en stor nettovinst för dem själva och för hela samhället.
tisdag 15 september 2009
En fungerande mångkultur
Jag är som sagt väldigt mycket för mångkultur. Inte för att "öppna upp samhället gentemot folk från andra kulturer" eller något sådant skitsnack.
Utan för att vi människor, i oss själva, oavsett var vi är födda, är så oerhört olika; och inom oss och mellan oss rymmer en sådan oerhörd mängd olika sätt att vara på. Det gäller samtliga våra preferenser: mat, kärlek, gudstro, våld, familj, sex, makt...
Även ett samhälle med totalt stängda gränser rymmer en mångkultur. Det enda sättet att bekämpa mångkulturalismen är genom repression inom gränserna, för att döda den mångfald som redan finns där. Ett nej till invandring gör inte samhället homogent. Det måste till ett internt förtryck för att homogenisera en befolkning. Fråga alla dissidenter som är främlingar i sin egen västerländska sekulära kultur: bibeltroende kristna, könsöverskridare, polyamorösa...
Man kan, precis som Ingerö idag, problematisera det främmande. Men det är att göra det lite för enkelt.
Vi har kämpat oss bort från sanktionerade barnvåldtäkter som går under namnet "äktenskap", bort från klankrig, och bort från steningsstraff för äktenskapsbrott. Och vi vill inte ha tillbaks det. Men vi ska vara väldigt medvetna om att det inte handlar om så värst många generationer sedan som dessa ohyggligheter ansågs som normala och till och med utmärkande för en civiliserad kultur.
Det går alldeles utmärkt att argumentera för att en klan som inte strider när den blir angripen, eller en familj som inte försvarar sin kollektiva sexuella heder, är grova exempel på institutioner som sviker sitt uppdrag gentemot människorna. Ser man till vår svenska historia är det denna syn på familj, krig, makt och sex som är vårt sanna historiska arv, det är den synen som i nästan alla tider varit den förhärskande, varit både den kristna och förkristna normen.
Krigsherrar i Somalia och barnvåldtäkt i Jemen med dödlig utgång är alltså det normala, och inget osvenskt i sig om vi bara går tillbaka lite i historien. Det är vårt moderna sekulära samhälle med respekt för individens preferenser som är avvikaren.
Så en stark nationell normbildning är alltså inte någon sorts lösning på mångkulturalismens problem. En norm (med tillhörande repression) kan ju som sagt utgöra problemet, även i ett Sverige helt fritt från impulser utifrån.
Lösningen är istället att erkänna mångkulturalismen inom vår egen kultur, och fundera på det minimum av gemensamma normer som krävs för att den inte ska utgöra ett problem utan vara en tillgång, en kreativ smältdegel.
Den minsta gemensamma plattform för fredligt mänskligt umgänge jag vet bygger på det som kallas för "negativa rättigheter", alltså den frihet vi automatiskt och utan kostnad får om vi bara låter bli att försöka tvinga varandra till saker och ting.
Det är friheten att gifta sig, men förbudet att gifta bort. Det är friheten att hålla sig själv "sexuellt ren" i enlighet med hur man själv uppfattar "sexuell renhet", men förbudet att styra över andra människors sexualitet. Friheten att tro eller låta bli, men förbudet att försöka tvinga eller hindra någons tro. Friheten att väcka åtal om man blivit förfördelad av någon annan, men förbudet att ta lagen i egna händer. Friheten att tala, men förbudet att slå. Friheten i att samma lagar och friheter gäller alla.
Och, vilket är skönt för oss som inte Sverigedemokrater: friheten att för sig själv, på sitt alldeles egna sätt definiera "svenskhet", och förbudet att definiera det åt någon annan.
Sådana friheter rymmer precis all tänkbar mångfald utom just den mångfald som skadar andra. Enkelt!
Utan för att vi människor, i oss själva, oavsett var vi är födda, är så oerhört olika; och inom oss och mellan oss rymmer en sådan oerhörd mängd olika sätt att vara på. Det gäller samtliga våra preferenser: mat, kärlek, gudstro, våld, familj, sex, makt...
Även ett samhälle med totalt stängda gränser rymmer en mångkultur. Det enda sättet att bekämpa mångkulturalismen är genom repression inom gränserna, för att döda den mångfald som redan finns där. Ett nej till invandring gör inte samhället homogent. Det måste till ett internt förtryck för att homogenisera en befolkning. Fråga alla dissidenter som är främlingar i sin egen västerländska sekulära kultur: bibeltroende kristna, könsöverskridare, polyamorösa...
Man kan, precis som Ingerö idag, problematisera det främmande. Men det är att göra det lite för enkelt.
Vi har kämpat oss bort från sanktionerade barnvåldtäkter som går under namnet "äktenskap", bort från klankrig, och bort från steningsstraff för äktenskapsbrott. Och vi vill inte ha tillbaks det. Men vi ska vara väldigt medvetna om att det inte handlar om så värst många generationer sedan som dessa ohyggligheter ansågs som normala och till och med utmärkande för en civiliserad kultur.
Det går alldeles utmärkt att argumentera för att en klan som inte strider när den blir angripen, eller en familj som inte försvarar sin kollektiva sexuella heder, är grova exempel på institutioner som sviker sitt uppdrag gentemot människorna. Ser man till vår svenska historia är det denna syn på familj, krig, makt och sex som är vårt sanna historiska arv, det är den synen som i nästan alla tider varit den förhärskande, varit både den kristna och förkristna normen.
Krigsherrar i Somalia och barnvåldtäkt i Jemen med dödlig utgång är alltså det normala, och inget osvenskt i sig om vi bara går tillbaka lite i historien. Det är vårt moderna sekulära samhälle med respekt för individens preferenser som är avvikaren.
Så en stark nationell normbildning är alltså inte någon sorts lösning på mångkulturalismens problem. En norm (med tillhörande repression) kan ju som sagt utgöra problemet, även i ett Sverige helt fritt från impulser utifrån.
Lösningen är istället att erkänna mångkulturalismen inom vår egen kultur, och fundera på det minimum av gemensamma normer som krävs för att den inte ska utgöra ett problem utan vara en tillgång, en kreativ smältdegel.
Den minsta gemensamma plattform för fredligt mänskligt umgänge jag vet bygger på det som kallas för "negativa rättigheter", alltså den frihet vi automatiskt och utan kostnad får om vi bara låter bli att försöka tvinga varandra till saker och ting.
Det är friheten att gifta sig, men förbudet att gifta bort. Det är friheten att hålla sig själv "sexuellt ren" i enlighet med hur man själv uppfattar "sexuell renhet", men förbudet att styra över andra människors sexualitet. Friheten att tro eller låta bli, men förbudet att försöka tvinga eller hindra någons tro. Friheten att väcka åtal om man blivit förfördelad av någon annan, men förbudet att ta lagen i egna händer. Friheten att tala, men förbudet att slå. Friheten i att samma lagar och friheter gäller alla.
Och, vilket är skönt för oss som inte Sverigedemokrater: friheten att för sig själv, på sitt alldeles egna sätt definiera "svenskhet", och förbudet att definiera det åt någon annan.
Sådana friheter rymmer precis all tänkbar mångfald utom just den mångfald som skadar andra. Enkelt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
