Anders W Jonsson spekulerar i att Tomas Bodström strävar efter att bli partiledare för (S), driva (S) högerut, och sedan bli statsminister.
Det kan vara så, eller inte. Jag har ingen aning. Jag reagerade mest emot påståendet i Anders inlägg att Bodström skulle åtnjuta ett så stort förtroende bland vanligt folk. Bodström är ju trots allt den som initierade en hel rad med integritetskränkande lagstiftning under förra mandatperioden. "Bodströmstamhället" lever ju kvar som beteckning, även om det nuförtiden är Alliansen som genom FRA-lagar och annat vill införa det.
Jag hoppas att det går att göra en valfråga av integriteten. Men hur ska det vara möjligt om bägge alternativen är lika integritetskränkande? Det undrar jag. Även om Bodström verkar ha lite vettiga åsikter i till exempel barnomsorgsfrågan (att sätta sig i styrelsen för det privata barnomsorgsföretaget Pysslingen AB är knappast ett statement emot vinstdrivna företag i omsorgssektorn) så litar jag inte på hans förmåga att värna den lilla människans rätt.
lördag 12 september 2009
Beskyddarverksamhet
När människor frivilligt vill byta sina egna saker med varandra tycker inte jag att andra människor ska blanda sig i, om inte sakerna är livsfarliga förstås. Till kategorin "saker som inte är livsfarliga" hör lastbilsdäck. Inte ens kinesiska lastbilsdäck är speciellt livsfarliga.
Så när en amerikan vill ge bort dollar och få lastbilsdäck i utbyte, och en kines vill ge bort lastbilsdäck och få dollar i utbyte, exakt vad har Obama eller någon annan med det att göra?
Det är en moralisk fråga: med vilken rätt går hela våldsapparaten emellan och kräver 35 dollar av varje hundradollarsedel som amerikanen vill byta med? Så att kinesen får 65 dollar och bara kan leverera däck för 65 dollar, trots att amerikanen betalar en hel hundring?
Och det är en praktisk fråga: hur blir folks liv bättre med den typen av konstgjorda prispåslag på däck och allt?
(Tipstack Ingerö)
Så när en amerikan vill ge bort dollar och få lastbilsdäck i utbyte, och en kines vill ge bort lastbilsdäck och få dollar i utbyte, exakt vad har Obama eller någon annan med det att göra?
Det är en moralisk fråga: med vilken rätt går hela våldsapparaten emellan och kräver 35 dollar av varje hundradollarsedel som amerikanen vill byta med? Så att kinesen får 65 dollar och bara kan leverera däck för 65 dollar, trots att amerikanen betalar en hel hundring?
Och det är en praktisk fråga: hur blir folks liv bättre med den typen av konstgjorda prispåslag på däck och allt?
(Tipstack Ingerö)
fredag 11 september 2009
Ja till könskvotering!
Läste denna debattartikel: "Vi kan införa kvotering till bolagsstyrelser" av Miljöpartiets jämställdhetsansvariga Gunvor G Ericson, riksdagsledamot.
Och jag tänkte att jag förmodligen haft fel om kvotering. Det kanske i själva verket är en lysande idé för att få bort skevheter i personsammansättningen inom näringslivet.
Men man får ju göra det ordentligt. Duttandet med bolagsstyrelserna tjänar ingenting till. Det är ju hos ägarna av företagen som makten finns. Så därför ska vi naturligtvis kvotera företagsägandet mellan könen.
Men samtidigt så har vi ju det problemet att det startas alldeles för få företag i landet. Så istället för att flytta ägandet av befintliga företag från män till kvinnor, så bestämmer vi istället att kvinnor ska starta, driva och äga företag. En effektiv åtgärd för att snabbt öka andelen kvinnor som är företagare.
Och för att ta ett rejält krafttag mot orättvisorna i näringslivets ägarstruktur, så ser vi till att de kvinnor som först och främst måste starta, driva och äga företag, kommer från missgynnade och underrepresenterade grupper av kvinnor som vanligen hålls tillbaka och inte själva når fram till företagande.
Bland gruppen kvinnor som ytterst sällan startar, driver och äger företag hittar vi framför allt politiker, och då särskilt riksdagspolitiker från partier i det rödgröna samarbetet.
Så för rättvisans skull tycker jag att vi i ett första steg bestämmer att alla kvinnliga riksdagspolitiker från S, MP och V ska starta, driva och äga företag. Om de vägrar att ta sitt ansvar som företagare ska de naturligtvis ställas till svars och betala dryga böter till arbetsdomstolen.
För vi kan ju inte ha företagare i landet som inte tar sitt jämställdhetsansvar! Eller hur, Miljöpartiets jämställdhetsansvariga Gunvor G Ericson, riksdagsledamot?
Och jag tänkte att jag förmodligen haft fel om kvotering. Det kanske i själva verket är en lysande idé för att få bort skevheter i personsammansättningen inom näringslivet.
Men man får ju göra det ordentligt. Duttandet med bolagsstyrelserna tjänar ingenting till. Det är ju hos ägarna av företagen som makten finns. Så därför ska vi naturligtvis kvotera företagsägandet mellan könen.
Men samtidigt så har vi ju det problemet att det startas alldeles för få företag i landet. Så istället för att flytta ägandet av befintliga företag från män till kvinnor, så bestämmer vi istället att kvinnor ska starta, driva och äga företag. En effektiv åtgärd för att snabbt öka andelen kvinnor som är företagare.
Och för att ta ett rejält krafttag mot orättvisorna i näringslivets ägarstruktur, så ser vi till att de kvinnor som först och främst måste starta, driva och äga företag, kommer från missgynnade och underrepresenterade grupper av kvinnor som vanligen hålls tillbaka och inte själva når fram till företagande.
Bland gruppen kvinnor som ytterst sällan startar, driver och äger företag hittar vi framför allt politiker, och då särskilt riksdagspolitiker från partier i det rödgröna samarbetet.
Så för rättvisans skull tycker jag att vi i ett första steg bestämmer att alla kvinnliga riksdagspolitiker från S, MP och V ska starta, driva och äga företag. Om de vägrar att ta sitt ansvar som företagare ska de naturligtvis ställas till svars och betala dryga böter till arbetsdomstolen.
För vi kan ju inte ha företagare i landet som inte tar sitt jämställdhetsansvar! Eller hur, Miljöpartiets jämställdhetsansvariga Gunvor G Ericson, riksdagsledamot?
torsdag 10 september 2009
Mera längtan
Läser om skolverket på Ekonomistas. Varför vill inte skolverket se betygsinflationen som ett problem?
Vissa säger att problemet uppstått i och med konkurrensen på skolområdet. Men det är inte sant. Betygen har alltid varit missvisande för att jämföra elever med varandra. I synnerhet elever mellan olika skolor. Du har aldrig kunnat lita på att två elever från olika skolor men med samma betyg faktiskt har likartade kunskaper och förmågor.
Vad som hänt är att konkurrensen skapat ett tryck på att missvisa uppåt. Men som generellt och nationellt urvalsinstrument är betygen inte bra. Vad betygen däremot visar, det är den enskilde elevens utveckling över tid. När samma mentor, eller lärarlag, konkret visar hur väl eleven utvecklas, når sina mål, och sätter upp nya. Som en framgångsmätare för individen alltså.
Så därför längtar jag efter att skolor börjar använda sina egna instrument. Och att de högre utbildningarna sätter upp sina egna intagningskriterier. För bara de högre utbildningarna vet vilka de verkliga förkunskapskraven är. Och de kraven kanske inte alls matchar betygskriterierna på den ena eller andra gymnasieskolan.
Då kan vi få ett myller!
Vissa säger att problemet uppstått i och med konkurrensen på skolområdet. Men det är inte sant. Betygen har alltid varit missvisande för att jämföra elever med varandra. I synnerhet elever mellan olika skolor. Du har aldrig kunnat lita på att två elever från olika skolor men med samma betyg faktiskt har likartade kunskaper och förmågor.
Vad som hänt är att konkurrensen skapat ett tryck på att missvisa uppåt. Men som generellt och nationellt urvalsinstrument är betygen inte bra. Vad betygen däremot visar, det är den enskilde elevens utveckling över tid. När samma mentor, eller lärarlag, konkret visar hur väl eleven utvecklas, når sina mål, och sätter upp nya. Som en framgångsmätare för individen alltså.
Så därför längtar jag efter att skolor börjar använda sina egna instrument. Och att de högre utbildningarna sätter upp sina egna intagningskriterier. För bara de högre utbildningarna vet vilka de verkliga förkunskapskraven är. Och de kraven kanske inte alls matchar betygskriterierna på den ena eller andra gymnasieskolan.
Då kan vi få ett myller!
Jag måste längta lite
Usch. Det har blivit alldeles för mycket gnäll från mig på sistone. Gnäll på hal Östrosretorik, dumma kvällsblaskor, och verklighetsfrånvända ekonomiska antaganden. Jag måste längta lite. Koncentrerat.
Jag längtar efter att lagarna ska skydda vår integritet. Gärna intrång när det är välgrundade brottsmisstankar, men det måste vara en rättssäker domstolsprocess som ger polisen (inte militär eller regering) rätt att just där och då avlyssna just den och den, enbart på riktiga grunder.
Jag längtar efter att människor välkomnas in i landet. För ni behövs. Ni ska inte behöva åka utomlands och söka uppehållstillstånd. Kom hit bara! Vi ordnar ett skattekonto så att ni kan ta anställning och skatta för er och försörja er och få oss alla att växa. Visst kastar vi ut rena skurkar, men att vilja bo i Sverige är inget brott.
Jag längtar efter att alla ska betros att betala in sina egna skatter. Jag längtar efter ett skattefritt medborgarbuffertkonto där man kan peta undan pengar upp till ett antal prisbasbelopp att ha när hälsan eller arbetsmarknaden viker. Jag längtar efter olika sjukförsäkringar att välja mellan, och olika vårdgivare, och utbildnings- och omsorgscheckar att fritt välja utbildare och omsörjare för.
Jag längtar efter att den valfriheten ska vara till för alla. Inte enbart för de rika och starka. Med skatter och stöd ska alla ges möjlighet att välja. På så sätt försäkras vi mot omständigheter vi inte rår för.
Jag längtar efter att alla som inte får arbeta ska få lov att arbeta. Att alla som inte kan arbeta ska få stöd att göra så gott de kan utan att leva ett fattigt liv. Men också att alla ska slippa betala för dem som inte vill arbeta.
Jag längtar efter att alla som vill byta varor och tjänster med varandra ska få göra det, oavsett var på jorden de befinner sig. Vi behöver inte politiker som sitter i frihandelsrundor. Vi behöver politiker som slutar besluta om tullar. De fixar inte frihandel åt oss, lika lite som mobbare i skolan fixar lugn och ro åt sina offer de dagar de väljer att inte slå. Låt bli att mobba oss och våra handelsprojekt bara! Kliv åt sidan! Det är vår värld!
Och jag längtar efter den dag då pengarna inte behöver valsa in i statskassan och sen ut till folket igen, eller ens behöva vända i landstingskassan. Våra kommuner är såpass stora att majoriteten som råder sig själva utan problem kan täcka upp för det fåtal som behöver extrastöd. Ja, vi behöver skatter för våra gemensamma angelägenheter, men varje skatt är ett tecken på politikermisslyckande. I ett sunt samhälle kan den övervägande majoriteten försörja sig själva. Även sin egen sjukförsäkring.
Och självklart längtar jag då också efter att vi, vuxna människor i kommunerna, ska betros att ta hand om våra egna kommunala angelägenheter. Vi behöver inga landsomfattande regler för vad man kan kräva av varje kommun. Det är väl bättre att vi får göra på det sätt just VI i den här kommunen tycker? Annars blir det ingen riktig möjlighet att göra skillnad, och politik ÄR att göra skillnad.
Jag längtar.
Jag längtar efter att lagarna ska skydda vår integritet. Gärna intrång när det är välgrundade brottsmisstankar, men det måste vara en rättssäker domstolsprocess som ger polisen (inte militär eller regering) rätt att just där och då avlyssna just den och den, enbart på riktiga grunder.
Jag längtar efter att människor välkomnas in i landet. För ni behövs. Ni ska inte behöva åka utomlands och söka uppehållstillstånd. Kom hit bara! Vi ordnar ett skattekonto så att ni kan ta anställning och skatta för er och försörja er och få oss alla att växa. Visst kastar vi ut rena skurkar, men att vilja bo i Sverige är inget brott.
Jag längtar efter att alla ska betros att betala in sina egna skatter. Jag längtar efter ett skattefritt medborgarbuffertkonto där man kan peta undan pengar upp till ett antal prisbasbelopp att ha när hälsan eller arbetsmarknaden viker. Jag längtar efter olika sjukförsäkringar att välja mellan, och olika vårdgivare, och utbildnings- och omsorgscheckar att fritt välja utbildare och omsörjare för.
Jag längtar efter att den valfriheten ska vara till för alla. Inte enbart för de rika och starka. Med skatter och stöd ska alla ges möjlighet att välja. På så sätt försäkras vi mot omständigheter vi inte rår för.
Jag längtar efter att alla som inte får arbeta ska få lov att arbeta. Att alla som inte kan arbeta ska få stöd att göra så gott de kan utan att leva ett fattigt liv. Men också att alla ska slippa betala för dem som inte vill arbeta.
Jag längtar efter att alla som vill byta varor och tjänster med varandra ska få göra det, oavsett var på jorden de befinner sig. Vi behöver inte politiker som sitter i frihandelsrundor. Vi behöver politiker som slutar besluta om tullar. De fixar inte frihandel åt oss, lika lite som mobbare i skolan fixar lugn och ro åt sina offer de dagar de väljer att inte slå. Låt bli att mobba oss och våra handelsprojekt bara! Kliv åt sidan! Det är vår värld!
Och jag längtar efter den dag då pengarna inte behöver valsa in i statskassan och sen ut till folket igen, eller ens behöva vända i landstingskassan. Våra kommuner är såpass stora att majoriteten som råder sig själva utan problem kan täcka upp för det fåtal som behöver extrastöd. Ja, vi behöver skatter för våra gemensamma angelägenheter, men varje skatt är ett tecken på politikermisslyckande. I ett sunt samhälle kan den övervägande majoriteten försörja sig själva. Även sin egen sjukförsäkring.
Och självklart längtar jag då också efter att vi, vuxna människor i kommunerna, ska betros att ta hand om våra egna kommunala angelägenheter. Vi behöver inga landsomfattande regler för vad man kan kräva av varje kommun. Det är väl bättre att vi får göra på det sätt just VI i den här kommunen tycker? Annars blir det ingen riktig möjlighet att göra skillnad, och politik ÄR att göra skillnad.
Jag längtar.
Och så tar vi det här med lägstalönerna...
...ett varv till. Expressen får mothugg men verkar ändå inte riktigt greppa. Så här försvarar sig Expressen:
Jaså? I strid med vad de säger utåt? Vad säger regeringen utåt då? Jo: "Vi vill inte att folks löner sänks."
Alltså, kära Expressen, att "sänka lägstalönerna" innebär liksom inte att de lägsta lönerna i samhället plötsligt sjunker. Det innebär inte att några löner alls sjunker!
Utan det betyder att det tillkommer människor som höjer sin inkomst från noll till låt oss säga 10000 kr i månaden. Eller 8000. Eller något annat tal lägre än den nuvarande lägstalönen på låt oss säga 14000 kr.
Det innebär alltså en lönehöjning för de människor som kommer in på banan, de som tidigare inte hade jobb. Och det är en bra sak!
(Läs även Fridholm. Och för allt i världen Karl Malmqvist som förklarar närapå övertydligt.)
Vi skriver att en nedpressning av reservationslönerna sänker lägstalönerna i samhället, och det tycker regeringen är positivt. Det står i strid med vad de säger utåt.
Jaså? I strid med vad de säger utåt? Vad säger regeringen utåt då? Jo: "Vi vill inte att folks löner sänks."
Alltså, kära Expressen, att "sänka lägstalönerna" innebär liksom inte att de lägsta lönerna i samhället plötsligt sjunker. Det innebär inte att några löner alls sjunker!
Utan det betyder att det tillkommer människor som höjer sin inkomst från noll till låt oss säga 10000 kr i månaden. Eller 8000. Eller något annat tal lägre än den nuvarande lägstalönen på låt oss säga 14000 kr.
Det innebär alltså en lönehöjning för de människor som kommer in på banan, de som tidigare inte hade jobb. Och det är en bra sak!
(Läs även Fridholm. Och för allt i världen Karl Malmqvist som förklarar närapå övertydligt.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
