Privatlivets samt miljontals barns död

Två nyheter nådde mig idag. FRA-lagen klubbades igenom ännu en gång, och en miljard människor svälter.

Jag tänker inte relativisera det ena problemet med det andra: bägge är nämligen fruktansvärda realiteter, fast på olika sätt; och de hänger faktiskt ihop!

FRA-lagen är en försämring, inte tu tal om saken. Lite mer knasigt är det att en miljard svältande faktiskt är en förbättring! På sjuttiotalet var vi knappa 4 miljarder, och då svalt nära 30%! Idag är vi 6,6 miljarder, men ändå är lyckas vi föda så ofantligt många fler. Vi är nere i 15% svältande, och det går hittills hela tiden åẗ rätt håll!

Vilka är framgångsfaktorerna? Hur har vi lyckats med detta? Det kan vi få svar på när vi ser att svälten inte är jämnt fördelad. Den uppstår på vissa platser, när produktionsförhållandena där misslyckas. Inte slumpvis, utan som följd av mycket specifika politiska åtgärder.

Låt oss se på vad som utmärker svältande folk:

De lider under en inkompetent regering, gärna diktatorisk. De har inget skydd för sin äganderätt. De har inte tillgång till ett våldsmonopol som garanterar individuella rättigheter. Detta gör att de inte kan få lån, och att äga produktionsmedel är för dem en stor risk.

Graden av utländskt utbyte inom näringslivet är mycket lågt. Afrika är t ex den kontinent som har lägst närvaro av multinationella storbolag överhuvudtaget. Men värst problem med korruption. Och galenpannor i ledande ställning. Trögrörlig byråkrati. Planekonomiska experiment. Nationaliserade naturtillgångar. Höga tullar. Med mera sådant.

Låt oss se på vad som utmärker mätta människor:

De har rösträtt. De har stabila politiska institutioner. De har ett hyfsat fritt näringsliv. De har yttrandefrihet. De arbetar för frihandel. De har ett stort utbyte med andra människor.

Betrakta i synnerhet de som varit fast i fattigdom, men som gått och blivit alltmer välmående. Vad har de gjort? Jo, de har imiterat de mätta människorna: liberaliserat ekonomin, börjat handla, börjat erkänna äganderätten. Och har på så sätt blivit mätta människor. Friska människor.

Fria människor förmår helt enkelt skapa överflöd tillsammans, genom frivilliga överenskommelser. Men tvångsmakt sätter käppar i hjulet för detta, med svält som följd. Så alla steg mot ökad personlig frihet för världsmedborgarna är ett steg mot rikedom. Alla steg bort från friheten är steg mot fattigdom.

De 30 procenten hungrande som halverades till blott femton: det är framförallt de hungrande i Asien som fått det bättre. Genom liberaliseringar. De resterande femton är i hög grad afrikaner. Gud give att även de blir befriade från de galna härskarnas ok, och får njuta av ett rikt utbyte med alla oss andra, mätta.

Och Gud give att FRA-lagen var ett snedtramp och inte startskottet för diktaturfasoner även hos oss.

(Läs mer hos Who is John Galt?. Och jämför med påståendena hos Ola Möller. Särskilt kommentarstråden är intressant, med påståendet att vårt välstånd orsakar Afrikas fattigdom.)

Om Kina

Är för trött, annars hade jag skrivit något mer om den inte helt hållbara statskapitalismen i Kina, men bloggen Germania får träda in:

En kapitalistisk marknadsekonomi är ett moraliskt system baserat på respekten för individuella rättigheter. Det kinesiska systemet uppvisar inga sådana grundvalar. Det är lika mycket kommunism som förut, med den skillnaden att Kommunistpartiet märkt att det kan berika sig självt mer genom att tillåta och beskatta frivilliga transaktioner i större utsträckning.

Men det är knappast kreativitet, dynamik och skapande som präglar den kinesiska ekonomin. Kina är istället en uppiskad produktionsapparat med en mycket hög grad av centralisering. Knappast något av det som kännetecknar ett fritt samhälle finns i Kina: yttrandefrihet, fria val eller rättssäkerhet. Kommunistpartiet ser den ekonomiska utvecklingen som medel för att nå sina egna mål och för att kunna hävda sig på världsscenen, det egna folkets framgångar är ointressanta.

Undantagstillstånd

Från bloggen MiNimaliteter: "För några dagar sedan meddelade president Obama att det undantagstillstånd som utropades den 11 september 2001, ska fortsätta gälla minst ett år till."

Det är praktiskt med undantagstillstånd. Då kan man nämligen sätta en massa medborgerliga rättigheter på undantag. I nio år eller mer.

Maoglasögonen

Ha ha ha. Forum för levande historia har gått från välförtjänt nazi-bashing till välförtjänt commie-bashing.

I sak helt riktigt. Folk som växer upp på 2000-talet måste undervisas om 1900-talets två värsta förtryckarideologier. Kommunismen, precis lika mycket som nazismen, handlar om att förverkliga den egna drömmen med andra människor som verktyg. I det förstnämnda fallet ett klasskrig, i det sistnämnda ett raskrig. Men med precis samma logik. Samma förakt mot människornas egna val och egna försök att leva sina liv. Samma förakt. Samma mord.

Å andra sidan är forumet en statlig propagandainstitution. Och statsapparaten ska inte ägna sig åt propaganda. Propagandan ska forma opinionen som ska forma staten. Inte tvärtom. Det är en jätteviktig demokratisk princip. När en monopolmyndighet hänger ut personer i sina reklamfilmer, som t ex Jan Myrdal hängs ut i filmen nedan, så blir det väldigt obehagligt.

Å tredje sidan så är forumets uthängande av Jan Myrdal inte värre eller annorlunda än det sätt som Myrdals favvoregimer Kina och Kampuchea (=Kambodja) hanterade (och hanterar) dissidenter på. Och nog har staten i vårt kära Sverige bränt skattepengar både för att hindra propaganda mot nazism, samt även propagera för kommunism. Och Myrdal har ruggiga åsikter. Så det är kanske inte mer än rätt.

Men å fjärde sidan är inte två fel lika med ett rätt. Men å femte sidan en träffande film:

Bloggtips: Mao

Anders Nilsson betraktar.