FN:s råd för mänskliga rättigheter gjorde något märkligt under sitt senaste (10:e) möte. Mitt ibland en massa förnuftiga, ibland förnumstiga, men alltid snälla resolutioner om rent vatten och yttrandefrihet, antog man texter som uppmanar stater att införa hädelseparagrafer. Alltså förbjud mot att kritisera religioner.
Dvs. avskaffa både yttrande- och religionsfriheten.
Kritiken är visserligen massiv. Men hur blev det så fel?
Så här säger FNs egen förklaring till vad mänskliga rättigheter innebär:
Artikel 18 - Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.
Artikel 19 - Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.
Det här betyder att jag har rätt att gå i kyrkan, men det betyder också att min kraftigt ateistiske vän har rätt att häckla mig och min tro. Han använder sin rätt i Artikel 19 och jag använder min rätt i Artikel 18. Utan några andra problem än att ord kan bli hårda och känslor sårade. Men ingen av oss förhindrar den andra, och därför sker heller inget övergrepp.
Jag å min sida kan ju predika för honom om Guds storhet, vilket å det kraftigaste kränker allt han tror på (som t ex ett slutet universum utan Gud).
Och det är ju där problemet med hädelseparagrafer ligger: den enas predikan är den andras hädelse.
Så att förbjuda hädelse blir att förbjuda predikan. Om man inte gör åtskillnad mellan religionerna och bannlyser bara en viss sorts diskurs. Men då snubblar man redan på Artikel 2 som slår fast att alla har de här rättigheterna (både att be och låta bli, både att predika och motpredika). Oavsett religion.
Ja, väldigt märkligt låter det. Jag läste idag Konsten att bota en fanatiker (Amos Oz), som känns aktuell i sammanhanget. Konsten att sätta dig in i den andres situation istället för att försöka få honom att bli som du.
SvaraRaderaVisst är den bra! Att förbjuda kritik, oavsett mot vad, det är att säga att vi människor inte kan vare sig ge kritik eller ta kritik eller att det är något bra.
SvaraRaderaMen bra kritik, som man säger på ett bra sätt, för ju oss framåt.
Tänker på teskedsorden. Många små droppar.