Fattiga å rika

På många ställen på jorden är det så här: folk sliter för sin överlevnad, men får väldigt lite ut av det. Även när de är självägande och självförsörjande och inte direkt utsugs.

Man kan titta på deras fattigdom och leta efter förklaringar. Varför är de fattiga? Hur kommer de sig att de hungrar? Är det mysteriet med den försvunna rikedomen vi ser?

Nej. Fattigdomen behöver ingen förklaring. Fattigdomen, hungern, kölden, sjukdomarna och barnadödligheten är urtillståndet. Det är hur vi tar oss ur fattigdomens fängelse som är mysteriet.

Många människor, t ex Karl Marx, har tänkt att det är arbetet som skapar värdet. Ju mer man arbetar, desto mer värde. Men det kan inte stämma riktigt. De fattiga är ju oftast inte lata, utan sliter som djur.

Och deras fattigdom beror inte av vår rikedom heller. På Emil i Lönnebergas tid fanns det inget stormrikt I-land som skulle kunna vara orsaken till folkets fattigdom. Ändå slet Emils pappa och mamma hårt. De jobbade mer än vad du och jag gör. De hade både fattig bonddräng och piga att exploatera. Och deras barn var tvungna att arbeta.

Men vi har det bättre. Långt bättre. Trots att vi dels arbetar mycket mindre, och dessutom lämnar ifrån oss hälften av vad vi tjänar i skatt.

Jo, det är sant, det är arbetet som har fört oss hit. Men inte arbetets mängd. Utan att vi arbetar smart.

Nu måste jag sova. Men i morgon ska jag skriva om hur smarta vi faktiskt är!