A-kassan

Fick av en kompis en länk till en liten film om A-kassans fackliga rötter. Förutom att filmen innehåller en liten osanning om kollektivavtalen (kollektivavtalen upprätthåller ingen lönenivå, i kollektivavtalslösa länder med samma ekonomiska nivå som Sverige är lönenivåerna minst desamma som i Sverige), så är det intressant.

A-kassan är en omställningsförsäkring. Tanken är att om man kan jobba, men inte får jobba på det ställe där man jobbade förut, så ska man inte kraschlanda utan istället få lite tid på sig att ändra sitt eget utbud. Kanske själv göra något helt annat, eller hitta en arbetsplats med ett annorlunda utbud än på det förra stället.

Vem är intresserad av en sådan omställningsförsäkring? Jag själv förstås! Arbetaren!

Vem har råd att betala en sådan omställningsförsäkring? Vi själva förstås! Arbetarna!

Om vi är hundra personer som tjänar fem kronor i timmen så kan vi, om vi alla bara avstår en enda timlön, försörja en arbetslös medlem i 99 timmar. Det är nästan två och en halv vecka. Med 100%-ig ersättningsnivå!

Byt ut "fem kronor i timmen" mot femtio eller hundra eller tvåhundra eller femhundra. Det blir samma sak. För en enda timlön (en heltid motsvarar väl 168 timlöner i månaden?) kan 99 medlemmar stödja en arbetslös medlem i lite mer än en halv månad.

Förr i världen trodde jag att det funkade så här. Man blev medlem i en A-kassa, betalade in till den, och blev man arbetslös fick man understöd, genom att medlemmarna solidariskt täckte upp för varandra. Varför riksdag och regering hade synpunkter på avgiften, på ersättningsnivåerna, och på utbetalningsreglerna, det kunde jag inte begripa.

Men så fick jag reda på att det inte fungerade så. Istället fungerar det så här:

Oavsett om du är med i A-kassan eller inte så betalar du, så länge du tjänar pengar genom arbete (både om du är företagare eller anställd). Du betalar genom den del av skatten som kallas sociala avgifter eller arbetsgivaravgifter, den du betalar innan din bruttolön. Tjänar du hundra kronor i timmen brutto så har du redan betalat ungefär 31:50 i skatt (du arbetar alltså i verkligheten för 131:50 i timmen).

Av dessa 31 kronor och femtio öre dras ungefär 4:50 till A-kassan. Antingen du är med eller inte. Och är du inte med får du inga pengar när du är arbetslös (bara betala så länge du har arbete). Så för hundra kronor i timmen (ungefär 17000 i månaden) har du redan betalat ungefär 750 kronor per månad.

Sedan, om du är med i kassan, betalar du dessutom en avgift på ungefär 200 kronor i månaden. Den exakta avgiften varierar mellan kassorna. Och då kan du få ersättning när du står arbetslös.

Men kassorna får inte själva bestämma över ersättningsnivåerna och villkoren för när man får ersättning! Det regleras istället i lagen om arbetslöshetskassorna: LAK.

Inte konstigt att det är så rörigt. Pengarna är inte i A-kassorna, utan virvlar runt i statsbudgeten, och A-kassornas medlemmar får inte själva bestämma över dem, utan det regleras med lagar.

Ett stilla förslag:

1) Låt pengarna som dras till A-kassan istället gå till arbetaren. 104:50 i timmen istället för 100.

2) Låt oss välja A-kassa själva. Jag lovar: då väljer vi en A-kassa som har hyggliga villkor, eller bildar en egen om det krävs.

3) Skydda A-kassans pengar! Det är medlemmarnas pengar. Det är vi som arbetat ihop dem, så det är också vi som ska bestämma över dem. Vill vi ha 75%-ig, 80%-ig eller 100%-ig ersättning bestämmer vi det själva!

Och skatta inte dessa pengar två gånger! När vi betalar in till A-kassan ska det vara i helt obeskattade pengar (de pengar vi tjänat ihop, innan sociala avgifter). Sedan, när pengarna betalas ut, kan skatten dras.

Filmen: Så startades a-kassan