Det var ett kul och lärorikt samtal på Twitter jag hade igår, med signaturen @i_are_lisa, om normer, sexualitet, att mäns sexualitet sällan diskuteras, osv osv. Och lärorikt, eftersom våra ingångar skiljer sig så kraftigt åt.
Jag hoppas att jag svarade på Lisas invändningar så att det åtminstone framgick vad jag tyckte och varför, och jag fick en någorlunda bild av vad hon tyckte. Jag saknar fortfarande svar på vissa invändningar mot hennes resonemang som jag reste, men dessa kanske framkommer med tiden.
Bakgrunden är reaktioner på den text som Svante Tidholm skrev på svtdebatt.se: "Många män bangar inte för lite knulla om det är billigt". I texten dyker ännu en gång konstruktionen "den vanlige svenske mannen" upp, denna märkliga varelse som i texter av det här slaget lyckas med konststycket att vara precis vem som helst av oss och hur vanlig som helst, samtidigt som han utövar en massa normbrytande aktiviteter - t ex sexköp - vars främsta kännetecken är att de inte är speciellt vanliga alls.
Det finns mycket att säga om den motsägelsen, men eftersom Ivar Arpi redan gjort det så låter jag det vara. Svante Tidholms text mynnar hur som helst ut i konklusionen att män bör tala mer om sex, och det stämmer ju i högsta grad, och är något som i_are_lisa och jag är helt eniga om.
Tills vi berörde frågan om varför sådana samtal behöver hållas. Är det för att det finns allvarliga fel i "den manliga normen" rörande sexualiteten, fel som leder fram till sexköp och övergrepp? Eller är det för att ett sådant samtal skulle tydliggöra majoritetens goda normer för den normbrytande minoriteten?
När vi kom in på den frågan visade det sig att vi hade radikalt olika uppfattningar på ett metapolitiskt plan. Vilka metoder är giltiga för att skaffa oss sann kunskap om rådande normer? Vilken plats har empiri när man gör politisk analys, och inte minst viktigt: vilken plats har frånvaron av empiri (t ex mörkertal)?
Eftersom de olika svaren på de frågorna kan få två människor, som ju i grunden delar samma politiska dröm om alla människors lika rätt att slippa övergrepp och skeva förväntningar, att förorda helt motsatta synsätt i problemanalys och lösningsansats, så tycker jag att det är viktiga frågor. Här följer några av mina tankar.
Jag har delat upp dem i tre blogginlägg så att det inte ska bli så förpillat långt.
onsdag 23 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar