torsdag 4 november 2010

Kling & Klang på muselmanjakt

O jag ville jag vore under en enda helg i goa Göteborg polisens insatsledare för att möta ett verkligt terrorhot. Ett hot man kan möta med bister min i TV-kamerorna och känna sig som i en amerikansk långfilm.

Eller äntligen få utföra de chockartade gripanden av terroristceller man tränat på i insatsstyrkan. Vettvillingar som ligger beväpnade bakom minerade dörrar med automatkarbinen i hand.

Det är klart att det inte är självklart att de misstänkta är oskyldiga. Det kan röra sig om skickligt maskerade Al-Qaida-medlemmar som nu gråter ut i pressen. Det är inte heller självklart att jag inte, bakom fasaden, är en våldtäktsman som antastar dagisbarn i närheten. Eller du. Vem vet?

Varför inte ta det säkra före det osäkra och hämta både dig och mig med piketen?

Men om jag ganska omedelbart efter gripandet släpps på fri fot torde det vara ganska säkert att polisens misstankar som låg till grund för gripandet redan från början var väldigt svaga. Och med vilken sorts proportionalitetslogik använder man då övervåld mot mig och min familj?

Rätten och plikten för polisen att bruka våld har du och jag delegerat till dem. De agerar på vårt uppdrag och med vår tillåtelse, för det handlar om din och min rätt att skydda oss själva.

Vill du och jag tillåta att de, på vårt uppdrag, agerar så här?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar