Sprutkrångla inte

Ett gäng skriver på DN om sprutbytesprogram, alltså där narkomaner kan få byta ut sina injektionsverktyg till rena sådana.

Idag är injektionsverktyg kringgärdade av en massa regler och jox. Man säljer dem inte hursomhelst på apoteket, vilket betyder att många delar verktyg med varandra, vilket betyder smittspridning.

I vissa landsändar vänder man på steken och erbjuder sprutbytesprogram, att man gratis kan få lov att byta ut sina sprutor. Men då kräver man å andra sidan att narkomanen har fyllt 20 år, är skriven i det aktuella landstinget osv osv.

Vore det inte enklare om vi till att börja med helt enkelt slopade alla regler runt injektionsverktyg? Alltså, risken att jag eller någon annan börjar knarka intravenöst ökar inte bara för att det finns lättåtkomliga sprutor. Det är andra orsaker till att ett missbruk inleds.

Och har jag väl inlett ett missbruk av något kraftigt beroendeframkallande preparat, så kommer jag inte hindras av tillgängligheten på verktyg. Utan jag kommer använda vilken smutsig skit som helst, bara jag får i mig.

Är inte det enklaste och mest barmhärtiga att vem som helst får lov att köpa sprutor? Att man försöker hindra tillgången till tunga droger kan jag verkligen förstå, men varför krångla med sprutorna? Låt den som vill sälja sälja och den som vill köpa köpa.

Knarkaren slutar inte knarka pga brist på rena verktyg, börjar inte knarka pga god tillgång på rena verktyg, men kommer att sprida en massa blodsmitta om han eller hon inte har tillgång till rena verktyg.

Att bekämpa efterfrågan med förbud

Skälet till att jag tycker att man bör avkriminalisera narkotikainnehav är inte att jag är någon stor vän av narkotika. Utan för att förbud inte verkar hjälpa, utan tvärtom stjälpa. Skärpningarna av lagarna mot innehav har pågått i stora delar av världen udner hela 90-talet. Samtidigt skördar narkotikan fler och fler offer på olika sätt, både direkt och indirekt. Ju fler förbud desto värre blir det.

Det är inte så konstigt. Ett förbud är ett repressivt medel. Och repressiva medel har vissa speciella kännetecken.

För att kunna bekämpa en negativ företeelse med repressiva medel måste företeelsen framför allt vara marginell. Folk får inte lov att efterfråga det förbjudna. Efterfrågan på leopardpäls är till exempel inte så stor. Därför är inte problemet med leopardpälskarteller speciellt stort.

Men när det gäller knark så är efterfrågan tillräckligt stor för att det ska gå att få ekonomi i det, trots det övriga samhällets repression. I synnerhet om du är en stor och hänsynslös aktör, med god tillgång till billig arbetskraft som har både vilja och vana att hålla sig undan lagens långa arm. Dvs. om du är ett brottssyndikat dit smågangstrar står på kö för att få ansluta sig.

Eftersom repressionen inte alls biter på efterfrågan, så biter det inte på utbudet heller. Det enda som händer är att utbudet koncentreras till färre och mer hänsynslösa aktörer.

Nu har Portugal en tid provat med avkriminalisering. Det har gett goda resultat. I Mexiko, hårt drabbat av knarkkartellernas krig, har presidenten nyligen lagts ett förslag om detsamma.

Ibland framställs legaliseringen som att man ger upp kampen mot knarket, och ger upp kampen mot den organiserade brottsligheten. Men i själva verket är det tvärtom.

Brottssyndikaten stödjs av förbudet. Maffian i USA stärktes under den tid då alkohol var förbjudet, eftersom där fanns en efterfrågan som de i praktiken fick ensamrätt på att möta. På samma sätt finansieras idag brottssyndikat av inkomster från knarkhandeln.

Den enskilda narkomanen däremot stjälps av förbudet. Drar sig från att söka hjälp. Hamnar på kant med polisen och andra myndigheter. Begår svårare brott för att få tillgång till knark och knyts närmare upp till syndikaten.

För att bekämpa narkotikan måste man bekämpa efterfrågan. Det handlar främst om attityder och inte om förbud. Och det bör utgå från narkomanens behov, vilket talar för att anslaget bör vara skadereducerande.

Men för att bekämpa den organiserade brottsligheten måste man slå undan de ekonomiska förutsättningarna för den.