tisdag 8 februari 2011

Men lösningarna då?

Läser runt om fattigdomsdebatten, och noterar att den snabbt har förvandlats till en metadebatt. Det är tydligen inte längre fattigdomen som är problemet, utan hur den diskuteras.

Från vänsterkanten läser nämligen många in en moralism från högern, och ragebloggar mot det.

Men presenterar man några lösningar? Nej. Hur ta sig ur fattigdomsfällorna? Inget svar. Vad hindrar folk från att få jobb? Tystnad. Möjligen lite gnälligt mummel om regeringen.

Ali Esbati twittrade häromdagen:


Om man konsekvent angriper/misstänkliggör den org. som är absolut viktigast för att minska fattigdom o utslagning tycker jag att den moraliska indignationen över fattigdom och utslagning blir lite svårare att smälta.


Jag ryckte till. Den organisation som är absolut viktigast för att minska fattigdom och utslagning. Menar Ali Esbati att han äntligen ska sluta misstänkliggöra näringslivet? Finansmarknaderna?

Nähä. Det var LO han menade. LO som inte kan göra ett enda dugg för svenskt löneutrymme. Bara strida om bråkdelar av det utrymme som entreprenörerna skapat när de skapade framgångsrika företag där en arbetares arbete ger god utväxling.

Att se och vilja åtgärda orsakerna till fattigdom, både de strukturella och individuella, är inte att moralisera. Det är att vara lösningsorienterad, evidensbaserad, och ha en uppriktig önskan att fattigdomen utraderas.

Det enda Ali Esbati och Iahmia förmår göra är att peka på att den som är fattig inte trivs med sin situation. Det är synd om proletariatet helt enkelt.

Men inte ett enda ord om hur problemen ska lösas. Inte ett enda ord.

2 kommentarer:

  1. Ett ord: Socialism

    SvaraRadera
  2. Fredrik: du har rätt. Så till vida att så länge som det står ensamt, så som du skriver det, så är "socialism" mycket riktigt endast ett ord.

    Som väcker fler frågor än ger svar:

    Socialism vad? Reglera utbudet genom att överföra produktionsmedlen i allmän ägo? Genom staten? Genom facken? Eller genom att reglera efterfrågan genom total beskattning? Eller genom priskontroll? Eller något mellanting? Eller något annat?

    Och socialism hur? Socialiseringsprogram antaget genom allmänna val? Väpnad revolution? Gradvisa reformer i syfte att begränsa etableringsmöjligheten för privatpersoner och grupper av privatpersoner att bilda företag för tillverkning, försäljning och tjänster? Eller något annat?

    Vilken sorts repression ska vara godtagbar för att genomföra programmet? Och vilka sorts garantier lämnar man för att utfallet blir bättre än det vi har idag?

    Om man menar att svaret på fattigdom stavas "socialism" så blir man också svaret skyldig hur man önskar att det ska genomföras.

    SvaraRadera