fredag 31 december 2010

Retrospektiv

För mitt dagliga bröd utbildar och coachar jag ibland människor och organisationer i konsten att samarbeta. Närmare bestämt i konsten att samarbeta om att göra datasystem.

En bärande tanke i de samarbetsformer jag utbildar i är att alla inblandade hela tiden måste vara beredda att ändra sina förhållningssätt för att nå målen. För att verkligheten hela tiden ändrar sig. Och för att man hela tiden kan komma på en bättre idé.

En metod vi använder är ständigt återkommande retrospektiv. Ett återblickande möte där vi analyserar arbetet så långt. Vad gjorde vi bra? Vad gjorde vi dåligt?

En eftervalsanalys, liksom en årskrönika, är lite av en retrospektiv. Vad gjorde vi bra i valrörelsen 2010, vad gjorde vi dåligt?

"Men", brukar jag säga när jag utbildar, "kom ihåg att begreppet retrospektiv är helt missvisande!"

För meningen är inte att vi ska vara bakåtblickande. Utan framåtblickande. Inte fastna i det som varit, utan istället formulera konkreta förbättringar. Sådant att börja göra från och med nu. Ett slags nyårslöften.

Det finns en hel massa saker som jag vill göra, om man tittar på politikens område. Få rättsäker myndighetsutövning till exempel. Fler valmöjligheter för människor att själva forma sina liv. Öppna gränser för varor och människor. Evidensbaserad politik. Att göra staten mindre och människor större.

Dessa idéer är inte nya. De är klassiskt liberala. De ligger bakom mycket av allt det goda som hänt i Europa under de senaste 200 åren. Ståndssamhällets nedmontering. Emancipationen. Och framförallt det ekonomiska uppsvinget för de många, det som alls gjort de många frihetsreformerna möjliga.

Men dessa klassiskt liberala idéer har litegrann hamnat i glömska. Och ett av skälen till det verkar vara att de orsakssamband som en gång motiverade dem inte längre är självklara för oss i dagens debatt.

Att konsumtion, även lånad sådan, förutsätter att någon först har producerat och sparat. Vad tillväxt är och inte är. Att staten inte består av högstående och bättre vetande människor, utan av samma sorts drufsar som vi andra. Med mera.

Jag tror att det som hindrar oss frihetligt sinnade Centerpartister, det som gör oss lite mindre frimodiga än nödvändigt, är att vi hela tiden har ett pedagogiskt problem framför oss.

Det kan till exempel vara lite radikalt att säga "Fuck facket". Men hur begripligt blir det, om man inte samtidigt har bakgrunden klar för sig? Att facket inte bara är en schysst intresseförening för arbetare (för det är faktiskt facket) utan dessutom innehar en lagstadgad särställning. Som hela tiden utsätter dem för risken att bli korrumperade och börja motarbeta sina medlemmars intressen. Och att en av de viktigaste orsakerna till den korrumptionen är att en intresseförening, ett särintresse, fått ett privilegium i lagen. Och att lagen därför bör ändras?

Så, jag gillar inte nyårslöften. Och jag gillar inte eftervalsdebatten som sådan, när den blir för tillbakablickande. Men jag ska för egen del framöver verkligen verkligen försöka bli lite duktigare på att motivera mina ställningstaganden för folk som inte håller med om dem. Med sakliga argument. För precis så tror jag att man påverkar politiken i en riktning som alla mår bra av.

Hoppas 2011 blir bra för er!

2 kommentarer:

  1. Regerar man tillsammans med tre förbudspartier som M, KD och FP så finns det ingen som tror att man kommer få igenom några mer liberala ideer.

    En röst på C blir en röst på mer förbud och kontroll.

    SvaraRadera
  2. Om politik betydde en röst på ett färdigbakat alternativ hade det varit kört.

    Då finns ju inte ett enda vettigt alternativ.

    Men politik betyder ju också att gå in och försöka ändra saker och bedriva opinion, och BYGGA det parti man vill rösta på.

    När nu tyvärr politiken är så partibunden som i Sverige är det så vi får jobba.

    SvaraRadera