fredag 19 februari 2010

Envar har rätt

Jesper Nilsson lyfter även fram andra människors vittnesbörd om hur droglagstiftning (både mot narkotikabruk och alkoholberusning) rutinmässigt används som förevändning att få gripa folk utan skälig grund.

Låt oss en kort stund kontemplera FNs förklaring om de mänskliga rättigheterna:


3. Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

5. Ingen må utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

7. Alla äro lika inför lagen och äro utan åtskillnad berättigade till lika skydd från lagens sida.

8. Envar har rätt till verksam hjälp från sitt lands behöriga domstolar mot handlingar, som kränka de grundläggande rättigheter, vilka tillkomma honom genom lag eller författning.

9. Ingen må godtyckligt anhållas, fängslas eller landsförvisas.

11 (1). Envar, som blivit anklagad för straffbar gärning, har rätt att betraktas som oskyldig, till dess hans skuld blivit lagligen fastställd vid offentlig rättegång, under vilken han åtnjutit alla för sitt försvar nödiga garantier.

12. Ingen må utsättas för godtyckliga ingripanden i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens, ej heller angrepp på heder och anseende. Envar har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.


Artikel 3 betyder att polisen ska se till att vi får vara fria och känna oss trygga. Artikel 5 betyder att polisen ska skydda oss från förnedring, inte utsätta oss för den. Det är klart att tvångsmakten ibland måste kränka vissa förövare, för att förhindra att andra människor kränks. Men vems frihet har man kränkt, när polisen tror att man för egen del tagit knark?

Artikel 7 betyder att polisen faktiskt inte kan gå runt och plocka in folk på grundval av sina egna fördomar. Dreadlocks är inte liktydigt med knarkare. Själv, med min troskyldiga pojkaktiga uppsyn brukar inte råka ut för polisen. Men jag skulle kunna vara hur hög som helst, och jag skulle kunna vara en stor skurk.

Artikel 8 betyder att det måste finnas en effektiv myndighet som kan ge folk rätt även när det är polisen som begått brott mot dem. Det finns alltför många vittnesbörd om polisövergrepp i jämförelse med hur många poliser som faktiskt fälls i domstol, för att man ska kunna dra slutsatsen att detta fungerar i vårt land. Att polisen får en oberoende tillsynsmyndighet är en god början.

Artikel 9 betyder att... ja, vadå? Tekniskt sett är du skyddad mot godtycklig anhållan och fängsligt förvar. De sex timmarna polisen har rätt att hålla dig för provtagning kallas inte för anhållan. Men lik förbaskat är det ett frihetsberövande. Och nyckelordet här är "godtyckligt", om i stort sett vilket mänskligt beteende som helst kan räknas som skälig misstanke för ett narkotikabrott med fängelse i straffskalan, så öppnar det upp för polisernas godtycke. Du kan få sex timmars kränkande behandling om en enskild polis inte gillar dig. Utan möjlighet till upprättelse efteråt.

Och artikel 12 säger ungefär samma sak. Nyckelordet är "godtycklig" och "privatliv", "heder" och "anseende". Det som Kling och Klang bröt mot i Hornstullsövergreppet ("gategate"). "Han kan ju vara en knarkare eller vad som helst!" som de sade till de förbipasserande.

Det är hög tid att fundera på vilket samhälle vi vill bygga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar